Det blev en 12:e och en 13:e plats för Jonas Buud respektive Elov Olsson då Western States 100 avgjordes i helgen. Loppet är känt under begreppet det ultimata uthållighetstestet och det varma vädret gjorde årets upplaga till en av de tuffaste i historien.
Efter 16:19:37 korsade segraren Ryan Sandes mållinjen som segrare efter att storfavoriten Jim Walmsley tvingats bryta på grund av sjukdom. Efter 18:32:57 passerade en trött Jonas Buud mållinjen som 12:a i loppet och cirka 12 minuter senare gick Elov Olsson i mål som 13:e man.
I damklassen segrade Cat Bradley på tiden 19:31:30.
Så här skriver Jonas Buud på sin Facebooksida:
Viket lopp. Vilken hetta. Vilka backar. Vilket äventyr. Börjar då smått återhämta mig. Jag genomförde loppet som jag hade planerat, lugnt i början och försiktigt genom de två största dalgångarna. De första 6 km går uppför slalombacken till 2700 meter över havet. Snö de sista km. När vi kommer upp till toppen går det ner för en liten stig som göms i snö och gegga. Tycker att de andra knappt vågar springa på snön. Jag rullar på utan för att springa på speciellt hårt. De andra försvinner bakom mig ganska omgående Jag har dock Elov och Jim före mig.. Skönt att springa själv i mitt tempo. Det hela rullar på riktigt. Kl 8 är det redan riktigt varmt. Kommer fram till den första dalgången och jag tar det lungt och försiktigt. Den går ok. Upp på toppen och sedan ner för nästa. Får lite kramp i framsidan av låren. Tar några extra gel och Snickers. Det släpper och jag fortsätter. Tar det lungt och jag försöker att kyla ner mig så gott som det går. Uppe i Forest Hill möter familjen upp, nu är det sjukt varmt och jag är riktigt sliten. Kommer iväg men nu blir det mycket vandring. Framme vid flodpassagen lägger jag mig i vattnet några minuter. Åker över och börjar stigningen upp till Green Gate där Andrew som är min pacer de sista 32 km. Grymt trevlig att få lite sällskap. Jag får då en liten nystart och det börjar kännas bättre. Solen går ner men värmen består. På med pannlampan. Efter ett tag kommer vi ifatt Elov och Johan som hade skickat din lampa till en station för långt fram. Vi tar sällskap fram till stationen där de har sina lampor. Vi lämnar Elov i kontrollen och kör vidare. Framme vid sista backen är det riktigt tungt igen. Går hela sista backen. Så himla skönt att passera skylten med 1 miles kvar. Framme vid målet är jag riktigt trött och slut. Det blir ett äventyr att ta sig till bilen och hotellet.
Elov Olsson uttrycker sig så här efter loppet:
Sådan lättnad att äntligen komma i mål på @westernstates100 igår. Resultatet blev inte vad jag hoppades på. Kände mig seg ganska tidigt. Misstänker höjden. Värmen är brutal i detta lopp. Igår var även bland de varmaste åren, vilket syns på segrartiderna. Vi gjorde en tabbe vid stationen vid Rucky Chucky river crossing. Johan och jag glömde nämligen pannlampor. Vi sprang på stigar i mörker ett bra tag innan @jonasbuud kom och räddade oss. Vi sprang med honom och hans pacer till Pointed Rocks, där vi fick våra egna pannlampor inför sista 10km. 
?
Har sagt det för, det är en mäktig känsla att "bara" ta sig i mål i ett 100miles lopp genom berg. Sen är en 13e plats inte så tokig trots allt.
