Vilken skillnad solen och ljuset kan göra. Från att ha varit omotiverad och seg så känner jag plötsligt en enorm lust att springa. Vädret är upp och ner, helt klart. Hemma i Norrland var det häromdagen -24 grader på morgonen och + 7 på kvällen. Det är galet. Vårkänslor blandas med längtan efter snö. Men de tvetydiga känslorna som frustrerade mig förra veckan motiverar mig nu. Så länge jag har energi, så ska jag se till att få det bästa av det som bjuds. Och igår bjöds det på soliga lunchintervaller.

Jag har tur. Jag har ett jobb som ibland tillåter att jag smiter iväg på lunchen och tränar. Det är så mycket värt att få ett pass i dagsljus under årets mörka månader. Och när det dessutom är sol – yeii!

Mina lunch-intervaller såg ut så här:

10 minuters uppjogg

10x1 minut, med en minuts joggvila mellan intervallerna

10 minuters nedjogg

Lunchen smakade fantastiskt bra när jag kom in. Och jag bubblade av idéer. Jag hade tusen tankar på träningsupplägg. På rundor jag vill springa. På event som jag vill anordna. Tankarna får dock ligga och mogna, för jobbet väntade. Och jag fick rätt mycket gjort på eftermiddagen. Lunch-intervallerna hjälpte mig att hålla fokus resten av dagen. En av tusen anledningar till att träna.

Intervallerna gick rätt långsamt om jag ska vara ärlig. Men jag hade solen i ögonen. Rätt härligt för en måndag ändå.