HeaderAD

Tillräckligt långsamt för ett snabbt Prinsens Minne

Du kommer väl i morgon? Halmstads egen Halvmaraton (och DM för oss hallänningar) går till största delen på Prins Bertils Stig, från Kattegattskolan till Tylösand och tillbaka. Banan är förvånansvärt snabb, och många har gjort sina snabbaste Halvmaror just här. Trots att endast en knapp tredjedel går på asfalt. Här finns även barnlopp, 5- och 10-kilometersklasser. Men jag väljer att fokusera på Halvmaraton, som är huvudklassen.

Hur snabbt är Tillräckligt långsamt?

Här brukar jag publicera tabeller och prata om förväntade tider i mål med tillhörande genomsnittstempon. Men vad menar jag egentligen när jag säger Tillräckligt långsamt? För mig innebär det, kort och gott, en fart som jag klarar av att hålla hela vägen in i mål. Och det är bättre att kunna öka på slutet än att behöva slå av på takten på grund av tunga ben. Eller som Lasse Andersson brukade säga: Vill du ha mjölksyra hela loppet eller bara på slutet? Det svåra är ju förstås att lära känna just sin egen nivå. Framförallt eftersom den kan variera kraftigt, speciellt för oss som inte tränar särskilt mycket. Men grundregeln är, hur som helst; Hellre en lite för långsam start än en allt för långsam avslutning.

Banbeskrivning

Karta över Banan. Klicka på bilden för interaktiv version på loppets hemsida.

Starten – genom Aleskogen

Första kilometern går på en parkväg genom Aleskogen. Här är det lätt att rusa iväg, som i alla andra lopp. Och som jag påpekat tidigare är det kanske här du har som mest att vinna på att känna till din egen fart. Det är också just här som det är svårast att springa Tillräcklgit långsamt. Om du rättar dig efter känslan ska det kännas Löjligt långsamt. Om du rättar dig efter pulsen får den inte överstiga 85% av max. Om du rättar dig efter farten bör du inte överstiga din förväntade snitthastighet. Efter ungefär en kilometer kommer du till banans första asfaltsparti, där du springer ungefär 1,5 kilometer längs med Danska vägen innan du svänger vänster ner mot havet och Prins Bertils Stig.

Första tredjedelen – längs havet till Grötvik/Eketånga och banans högsta punkt

Första mötet med Prins Bertils Stig sker alltså efter ungefär 2.5 kilometer. Vi följer sedan stigen västerut längs havet i 3.5 kilometer. Den här delen av stigen är relativt platt, och de få små stigningarna bör kunna passera ganska obemärkt. Precis före Grötvik svänger stigen åt vänster men loppet fortsätter i en lätt högersväng mot Eketånga naturreservat. Efter 6.5 kilometer kommer banans längsta asfaltsparti, och en lättnad för alla stadslöpare och friidrottare. Det dröjer dock inte länge förrän du når loppets kraftigaste stigning längs med Platåvägen, som flackar ut längs med Stenhuggerivägen och Lummervägen. Det är visserligen ingen bergstopp som ska bestigas (höjdskillnad cirka 20-30 meter) men backen kommer ganska tvärt och är ett perfekt tillfälle att känna efter om farten hittills varit tillräckligt långsam. Strax före toppen av backen passeras kilometerskylt nummer sju, och du har alltså avverkat mer än en tredjedel av banan när du passerar krönet och rullar vidare mot Nya Tylösandsvägen.

Höjdprofil för Prinsens Minne. Klicka på bilden för interaktiv version på loppets hemsida.

Halvvägs och lite till – längs Golfbanan ner till Tjuvahålan

I loppets lättaste avsnitt följer vi Nya Tylösandsvägen i tre kilometer. Förutom ett litet krön strax efter 10-km-skylten, och en lite brantare sluttning sista biten ner mot Tjuvahålan, lutar det konstant behagligt utför. De flesta kommer troligtvis att ha sina snabbaste kilometertider just här, men använd denna sträcka till att samla kraft snarare än att vinna tid. Slappna av och rulla på ner till havet, känn hur pulsen går ner utan att du tappar någon fart. Detta kommer du ha mycket nytta av i de sista små tvära stigningarna längs stigen tillbaka mot mål.

Grovjobbet och vyerna – längs havet till Simstadion

Efter lite drygt elva kilometer når vi återigen havet och Prins Bertils Stig. Asfaltslöparna har nu fått sin lilla ”vila” och de som föredrar mjukare underlag får nu slappna av lite mer. Förutom några få korta asfalts/gruspartier går resten av loppet på behagliga stigar. Det är nu grovjobbet börjar på riktigt. Den som har lagt upp loppet perfekt kan njuta av vackra vyer vid havet (om vädret tillåter) men vi möts även av en handfull tvära kurvor och stigningar. Därför är det extra viktigt att, som jag skrev tidigare, ha gott om energi kvar i kroppen och huvudet. Den som kan ta stigningarna med ett leende och ett avslappnat löpsteg är dagens vinnare när många andra flåsar och klampar sig fram.

Slutspurten – från Simstadion till mål

Med mindre än två kilometer kvar, strax efter kilometerskylt nummer 19, svänger banan tvärt vänster in i skogen igen. Nu är det dags att släppa på handbromsen, men ta inte i så du spricker! Vi rundar Simstadion och får springa några steg på asfalt innan stigen snirklar sig genom Aleskogen. Två hundra meter från mål är vi återigen ute på det gamla flygfält som utgör start- och målområde, och det är dags att krama ur det allra sista ur springben och pannben. Kanske finns det krafter kvar att ta sig förbi en sista konkurrent?

Lycka till i morgon. Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

Liknande inlägg

2 Kommentarer

  1. Carlsson

    På länken till banorna när man trycker på kartan så saknas ”:” efter https varför den inte fungerar

    Reply

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X