HeaderAD

Tre andraplatser på fyra tävlingar på sex dagar. Och milsamlar-debut!

Sista träningsveckan i den andra perioden av mitt nya liv blev ganska intensiv. Utöver 4 lugna träningspass lyckades jag klämma in 4 tävlingar av olika karaktär. Inte särskilt mycket total mängd, men desto fler hjärtslag! Dessutom har jag, för första gången i livet, haft lite koll på hur många mil jag springer per vecka. Håller jag på att bli löpare? Ja, jag hoppas det!

Av veckans tre andraplatser är jag mest nöjd med Risveden Terräng, där jag inte hade något att skylla på mer än segrarens fallenhet för löpning! Grattis Medhane! Foto: Elin Fredin

Sprint-KM i orientering

På tisdag eftermiddag tog jag rullskidorna till Varberg för att delta i OK Nackhes klubbmästerskap i sprintorientering. Det gick helt okej de första fem kontrollerna och jag ledde med 31 sekunder! Sen var det dags att springa upp på Fästningen, där jag plötsligt började springa till kontroll nummer sju istället för sex. Detta upptäckte jag precis innan jag kom fram till den sjunde kontrollen, så jag fick chansen att springa ett helt varv extra där uppe. Och där är ju fin utsikt! Mitt misstag kostade ungefär 98 sekunder, vilket är oerhört mycket i sprintorientering. Nu låg jag alltså plötsligt över en minut efter ledaren Tomas, och jag lyckades bara springa in 34 sekunder innan det var dags att gå i mål. Så hade jakten på andraplatser startat!

Ett försök till att illustrera mitt lilla extravarv på Varbergs fästning…

Blodomloppet i Halmstad

Tack vare lite påtryckningar från Ronnie Andersson, som inte ville åka till Halmstad alldeles själv, bestämde jag mig sent på onsdag eftermiddag för att delta i Blodomloppet samma kväll. Planen för kvällen var intervallträning i ösregn, så ett 10km-lopp i samma väderprognos kändes som ett uppköp. Vi åkte till Tylösand, efteranmälde mig och sen gömde vi oss i bilen tills det var dags att värma upp samt spana in de sista kilometrarna av banan. Regnet avtog lagom till start, och när startskottet gick var vi många som gömde oss bakom varandra för att undvika den värsta motvinden på första raksträckan. Några optimister stack dock iväg, framförallt Kristoffer Säfström som sedan kom att vinna loppet med en marginal på endast fyra sekunder. Efter 2-3 km låg han en knapp minut före och vi konstaterade att det var en ovanligt uthållig optimist vi hade att göra med. Mina medlöpare släppte en efter en, och vid 5km-flaggan var jag ensam på andraplatsen. Jag klockade Kristoffers försprång till en dryg halvminut, och kunde sedan med jämna mellanrum konstatera att avståndet minskade för varje steg. En knapp kilometer från mål var han inte ens tio sekunder före mig, och jag var ganska säker på att hinna förbi före mållinjen. Dock hade han lite krafter kvar, och det var bara att gratulera honom till att satsningen höll. Samt beklaga att jag själv var alldeles för feg i starten. Men banan var väldigt fin (och rätt tuff!) och raden av andraplaceringar blir allt längre…

Strax före starten på blodomloppet var det någon som tog en bild. Jag ser ut att hålla någon slags tal, och kvällens segrare (i vit t-shirt) är fullt fokuserad på sin klocka. Foto: Blodomloppet

Risveden Terräng

Johan Jonsson tipsade mig, så sent som för några veckor sedan, om ett lopp utanför Lerum som tydligen skulle passa bra i förberedelserna inför Lidingöloppet. Eftersom jag haft just Lidingöloppet som horisont närmsta för min träning de senaste månaderna, tyckte jag att det lät som en riktigt bra idé. 18,6 kilometer tuff terränglöpning stod på schemat och jag blev lite lätt besviken då de första 3-4 kilometrarna mestadels bestod av en ganska rak och flack grusväg. Men det gör ju större delen av Lidingöloppet också! Vid slutet av denna första grusväg låg jag tolva, och jag imponerades av detta starka startfält. Det var längesedan jag hade så många löpare framför mig i ett terränglopp, och det är ju alltid trevligt med sällskap. Det visade sig dock rätt snart att nästan allihop var asfaltslöpare, och efter det första riktiga skogspartiet hade jag redan avancerat till tredje plats. Enar Andersson, som låg tvåa, visade sig vara lite mer jämn i sin löpning och det var först efter ganska exakt halva loppet som jag började dra ifrån honom. Jag hörde honom bakom mig under resten av loppet, vilket gjorde att jag fick lite extra fart i min jakt på ledaren Medhane Tumzghi. Vi fick uppgifter om att han endast var en dryg minut före, flera gånger om. Men när jag väl kom i mål hade han drygat ut ledningen/segermarginalen till 1:33, och det var bara att gratulera honom till ett väl sprunget lopp och ett nytt banrekord i väldigt blöta marker. Det är betydligt roligare att komma tvåa när jag inte har något att skylla på, och kanske framförallt när segraren är en 18-årig relativt nyanländ och ensamkommande flykting. Ett stort grattis till Medhane!

Vid målgången på Risveden Terräng var jag ganska trött… Foto: Elin Fredin

Medel-DM i orientering

… Vet jag inte om jag vill säga så mycket om. Men jag nämnde fyra tävlingar och just DM i medeldistans utgjorde den fjärde. Det gick faktiskt helt okej de första fem kontrollerna, och jag låg ganska bra till när jag började springa till nummer sex. 5 minuter senare var jag framme VID KONTROLLEN men fick plötsligt för mig att jag hade sprungit fel. Ytterligare 5 minuters irrande i skogen och jag lyckades äntligen stämpla den där kontrollen för att konstatera att loppet var rätt kört för min del…

Det verkar som jag har problem med siffran 6…

Miljakten har börjat

Löpare brukar mäta sin träningsmängd i mil per vecka. Det har jag aldrig någonsin gjort, men av ren nyfikenhet har jag börjat sammanställa och analysera denna siffra för min egen del. Den har till och med kommit att bli en av riktlinjerna i min träningsplanering under hösten. Än så länge kan jag mest bara konstatera att jag springer ohyggligt få mil. Även om det har ökat lite sedan jag började hålla koll. Jag kanske börjar bli löpare till slut?

Sedan jag köpte klockan

I juli 2015 köpte jag mig en Sunnto Ambit3 Peak. Den har varit med på i stort sett varje träningspass sedan dess, och därmed kan jag avslöja att jag under de senaste två åren snittat 2 mil per vecka.

Hittills i år

Sedan den 1 januari 2017 har jag snittat 2,2 mil per vecka.

Sommaren 2017

Juni, juli och augusti 2017 snittade jag 3,2 mil per vecka.

Augusti-september 2017

Vid månadsskiftet juli-augusti kom jag igång ordentligt med träning för första gången på över 5 år. Sedan dess har jag snittat 4 mil per vecka.

Vad ville jag säga med detta?

Vad jag har förstått springer de flesta löpare betydligt mer än vad jag gör. Och presterar sämre. Det finns väldigt många fler faktorer att väga in, men jag vill nog mest bara öppna era ögon och öron. Och jag skulle hemskt gärna vilja inspirera/coacha/träna just DIG till att bli en bättre löpare, utan att nödvändigtvis springa mer. Ring! Skriv!

Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

/Andreas

Liknande inlägg

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X