Efter världscupavslutningen i Schweiz tog jag en välbehövlig paus från träningen. Min filosofi är att jag försöker ha några veckor på hösten där jag bara tränar det jag känner för. Oftast blir det ändå en hel del träning, bara för att jag tycker så mycket om det. Men kanske mest de där fina njutarpassen. I år tajmade jag mina två viloveckor med årets två sämsta väderveckor kändes det som. Så kombinationen regn, kyla, blåst och mörker gjorde att det inte blev tillfälle för så många njutarpass.
Att jag dessutom börjat jobba gjorde att jag inte hade så mycket dötid, som annars lätt leder till att jag tränar bara för att ha något att göra. Ville jag träna behövdes det planeras in och det är vad jag inte vill göra under mina viloveckor. Summa summarum blev det inte mycket tränat de två sista veckorna i oktober. I år tror jag att det var precis det jag behövde. Efter Schweiz var både kroppen och huvudet tömda. En lång säsong med så fantastiskt mycket häftiga och nya upplevelser tar ändå en hel del på krafterna.
Viloperioden avslutades med att springa Smålandskavlen. Formen var såklart som bortblåst efter två veckor med minimal träning, men det var ändå så kul att komma ut i skogen igen och framförallt att springa stafett med de andra tjejerna. Verkligen en perfekt motivationshöjare inför vinterträningen som för mig drog igång på riktigt två dagar senare, den 1 november.
Under förra veckan låg mycket fokus på utvärdering och planering. Ihop med min tränare Thomas Furuheim utvärderade jag säsongen som varit, med allt från träningstimmar till tävlingsprogram och resultat. Det blev många gröna bockar i dokumentet för uppnådda mål och det känns bra. Någon dag senare satte vi planen för 2017 där vi tittade lite närmare på programmet och beslutade om hur fysträningen ska läggas upp i vinter. Jag gillar den här tiden på året, dels att först se tillbaka på året som varit och sedan kunna stänga det och gå vidare. Dels den nya motivation det ger att börja planera för vinterträningen, titta på tävlingsprogrammet för kommande år och sätta nya mål.
På torsdagen åkte jag till Örebro för landslagets höstsamling. Här blev det ännu mer planering och många föreläsningar och möten under helgen som gav extra inspiration till vinterträningen. Och det var så kul att få träffa alla löpare och ledare igen! Efter att ha varit med landslaget så mycket under året har det här gänget verkligen blivit som en extra klubbmiljö, bara att man inte ses lika ofta. Så det var skönt att få tid att umgås och prata av sig lite, även om tiden till att bara hänga visserligen var ganska minimal. Programmet på höstsamlingen är alltid proppat med saker, men kul och inspirerande aktiviteter. Som tur var fanns det ändå lite tid till snack under de gemensamma träningarna i alla fall.
Även om schemat var fullt var såklart träningarna välplanerade och Martin Regborn hade gjort ett bra jobb med att lägga banor åt oss. Tyvärr låg snön ganska djup uppe i Ånnaboda, där vi bodde, och det blev många tuffa pass i skogen. Ett av dem var en stafetträning på lördagsförmiddagen. Masstart och gafflade banor. Vädret var helt fantastiskt vackert men väl ute i skogen var det lite svårt att njuta. Snön gjorde den redan tuffa Kilsbergsterrängen än tuffare och jag fick verkligen kämpa med hela kroppen för att ta mig framåt. Där det blivit spår av löpare före mig var det helt okej, men att pulsa helt orörd snö var tufft, speciellt med den lite steniga och ojämna botten som var. Men det var kul att känna av lite tävlingshets och springa fort med karta igen.
På lördagskvällen hölls den årliga OL-galan, med middag, prisutdelningar och underhållning av alla möjliga slag. Kvällen var lika kul som alltid och extra kul att jag var nominerad i kategorin årets kommet och att jag blev tilldelad stipendium från Skogssportens Gynnare! Fantastiskt bra med lite extra inkomst till satsningen kommande år, stort tack för stödet!
Nu är jag hemma igen och vinterträningen har börjat rulla igång på riktigt. Det blir ett litet pussel att få till alla pass jag vill köra och samtidigt hinna med jobb och vardag. Men snön som kom förra veckan börjar så smått att smälta bort och förhoppningsvis blir det lite lättare att springa utomhus snart igen.
