I söndags var det dags för den fjärde Swedish League tävlingen för säsongen, men min första för i år. En långdistans i skogarna utanför Jönköping. Eftersom detta även var en av tre uttagningstävlingar under våren till den första världscup-rundan i Finland i slutet av maj bestämde jag mig för att denna helg endast springa söndagens långdistans. Därmed blev det lite tråkigt nog inget natt SM för mig i år. Verkligen synd, jag gillar natt mycket och det hade varit kul att försöka försvara guldet från ifjol. Men så här lade jag min plan och jag är nöjd med beslutet även i efterhand.

Efter en intensiv påsk med läger och tävlingar blev det en ganska lugn vecka fram mot helgen. Men jag hann med att få in en omgång med tester på Bosön på torsdagen. Laktat-, max- och sprinttester på löpbandet i labbet. Tuffa men bra tester som visar på att vinterträningen har gått enligt plan. Lite som en check på att nu är den långa perioden med grundträning verkligen över och tävlingsförberedelserna börjar.

Trots påsktävlingarna och tuffa tester i veckan kändes kroppen bra under långdistansen i söndags. Skönt att det börjar lossna lite och att den fysiska formen så smått börjar komma fram. Jag hade planen klar inför loppet. Alltid ha en plan för varje sträcka, och verkligen ta mig tiden att göra den. Vara offensiv i löpningen och kämpa hela vägen, hur tufft det än kändes. För efter att ha sprungit min första elitserie, våren 2011, här i Jönköping, visste jag att det finns många tillfällen i den här terrängtypen som lätt kan få en på fall, utan att det egentligen behöver betyda att det går dåligt, det bara känns så.

Jag tycker också att jag genomförde loppet enligt min plan. Men kanske var jag lite för snäll mot mig själv, i stället för att riskera att få negativa tankar och tyngas ned av det. För även om jag ute i skogen tyckte att jag kämpade och verkligen sprang så fort som det kändes som jag kunde så blev jag både förvånad och besviken när jag kom till kartbytet på varvningen och fick se hur liten del av banan som var kvar. Jag hade väntat mig ett så mycket större kraftprov. Att jag skulle få kämpa på, riktigt ordentligt, de sista kilometrarna, mot tröttheten både fysiskt och mentalt. Det kändes som att jag hade så mycket kvar att ge, som jag inte fått chansen att få ut under loppet. Jag gjorde mitt bästa för att verkligen ta ut de sista krafterna på den sista slingan, men när jag gick i mål kändes det fortfarande som att jag hade velat springa betydligt längre. Kämpa mer. Kanske sprang jag för långsamt under den inledande delen av banan. Eller också får jag ta det som ett positivt besked att jag är starkare än tidigare och orkar mer. Kanske har jag faktiskt fått en annan vana och tålighet på tuffa långdistanser som jag inte riktigt var beredd på. Det har tagit emot mer på tävlingarna tidigare i vår, och jag väntade mig nog att det skulle vara en liknande känsla nu. Att den där tröttheten skulle komma någon gång under banan och att jag då skulle gå in med full kraft och försöka mota bort den, kämpa mig igenom tröttheten. Men så kom den aldrig och jag sprang kanske och väntade på den och sparade mina krafter till att orka ta mig ur den på bästa sätt när den kom.

Tekniskt gjorde jag ett bra lopp förutom en hel del dåliga passager på långsträckorna. Vägvalen i sig var nog rätt, men jag liksom strulade till det på flera ställen under vägen. Tappade framförhållningen och fick det inte att stämma. Blev passiv och vågade inte bara köra på i rätt riktning utan stannade upp och skulle få ordning på det, för att inte tappa tid, men tappade i stället tid på att stanna upp så mycket. Måste helt klart bli bättre på att springa långsträckor i den här typen av terräng, när varje liten del av sträckan är lika viktig som helheten. För tappar man kontakten på något ställe hamnar man i fel stråk och fel stråk här är stora tidstapp.
GPS - Resultat

Jag försöker ta till mig av de positiva beskeden jag ändå fick i helgen. Men det är svårt att vara riktigt nöjd när jag vet att det fanns mer att hämta. Det var inget dåligt lopp, men heller inte helt bra. Nu är även den individuella tävlingspremiären gjord! Och det kommer fler chanser på den fronten framöver. Men next up: veckans stora snackis... 10Mila!!