I lördags var det premiär för ett nytt lopp, ännu ett i raden av alla dessa trail-lopp som dykt upp de senaste åren. Som alltid är det lika kul att vara med på dessa små, enkla och ganska lokala lopp, som ändå är perfekt arrangerade med känsla och engagemang. Det blir en helt annan kontakt både bland deltagarna och med alla dessa funktionärer och skänker en dag eller mer av sin tid för att vi skall få roa oss att springa på nya stigar och uppleva nya vyer.
Denna gång var det Fagersta OK som planerat ett marathon och ett halvmarathon på Bruksledens stigar söder om Fagersta. För oss som sprang hela maran var det först ett 2-mils varv över Landsberget och förbi Trummelsberg på den loop som leden gör där, sedan en gemensam sträcka med halvmaran upp mot Fagersta över Högbyn med sin gamla nedlagda skidanläggning och till sist upp över Jättåsarna. Västmanland är ganska platt för oss som bor nere vid Mälaren men här uppe bjuds det på lite höjder. Enligt GPS'n lyckades jag samla ihop nästan 900 hm på maran och det stämmer väl med verkligheten, det var inte många meter som vara plana och förutom sammanlagt 3-4 km grusväg var det riktigt tekniska och utmanande stigar där det var full fokus som gällde.
Det bjöds på 4 välförsedda och bemannade energi- och vätskedepåer utmed banan och lika många extra obemannade vätskedepåer. Dessutom en privat fixad bonusdepå med "allt" och riktigt god stämning när det var 5-6 km kvar, precis vad som behövdes då när det gick så tungt. När man till slut kämpat sig i mål bjöds det på gulaschsoppa, det satt perfekt efter en tung dag.
En tung dag blev det nämligen. Kroppen var väldigt tydlig med att tala om att jag slarvat alldeles för mycket med långpassen under alldeles för lång tid. Till en början var allt frid och fröjd, när väl starten gick var det en liten klunga på 8-9 personer som drog i väg i ett inte allt för extremt tempo, men jag visste jag skulle ta det lugnt så jag hamnade en bit bakom i en liten grupp med Åsa och 2 andra killar. Tempot kändes rätt lagom upp på Landsberget de första 5 km, men det ökade seden i utförslöpan därifrån så jag släppte lite. Kraschade hårt på en stig och det höll på att ta riktigt illa på knät, men jag hade tur. Insåg dock att det var bättre att släppa och inte riskera skador inför Kilimanjaro och jag behövde nog spara lite på krafterna också.
Det rullade på helt OK över alla härliga berghällar och förbi de fina små sjöarna som finns på denna del av Bruksleden. När jag släppt den lilla gruppen fick jag sköta mig själv i skogen och tempot sjönk lite som planerat, men det flöt på så när jag passerade 2 mil efter ca 2 h var jag riktigt nöjd.
Efter att ha passerat halvan började benen tala om att de saknades långpass i dem sedan länge. De stumnade, ömmade och ville inte alls vara med längre. Ju mer det blev så ju svårare var det att få flyt i löpningen på stigarna så tempot sjönk, det blev långa gångpauser så fort det gick lite uppför och det gjorde det ofta. Blev en kamp mellan viljan och benen, som viljan i varje fall tog ut segern i till slut. Efter 5.30 kom jag i mål, sliten och stum men nöjd med att det trots allt gick vägen. Nu finns det en bra grund att bygga vidare på, men nästa år i maj skall benen var med på att klara 400 km, inte "bara" 42, så det blir till att bygga upp träningen i vinter.
Stort tack till Fagersta OK för ett härligt initiativ och en fin tävling, hoppas det blir repris kommande år och ni som inte var där kom i så fall och testa en fin och utmanande bana.
