Jag har skrivit lite om det tidigare och kan inget annat än att ta upp det igen nu när fotbollsspelaren Lotta Schelin har kommenterat det hela. Att vara tränande kvinna och det här med att vi får mens. Jag har av egen erfarenhet fått lära mig hur det påverkar mig. En gång i tiden märktes det inte alls av. Att ge mig ut och springa eller röra på mig var mer som ett bot. Men något ändrades och nu för tiden så är det inte alls kul längre. Att träna under 2-3 dagar däromkring är en smärtsam upplevelse och jag vet ingen anledning till att jag skulle med flit orsaka mig det. Det är inte bara smärtan. Jag blir trött, slö är nog ett mer korrekt ord. Både i kroppen och i huvudet. Att humöret vårat påverkas är ju ingen nyhet- hur ofta får man inte höra det; pms:ig eller? Frågan sägs ofta med en glimt i ögat men det är inte så kul. Jag kom på mig själv härom dagen när jag gick på stan på väg till jobbet. Jag har kanske en lite högre växel än medel, inte för jag är stressad utan mest för att jag vet vart jag ska, och jag kommer på mig själv att mest vilja sträcka ut benet och göra krokben på folk som kommer i min väg. Eller den klassiska tacklingen på mötande. Och jag blev lite; vad kommer det här ifrån? Helt plötsligt. Inte kul. Och det är inte heller kul att plötsligt snäsa åt din partner/familj/who ever du pratar med. Men tyvärr. Vi kvinnor är sedan 100-tals år programmerade att styras en hel del av våra hormoner. We can not fight it. Vi kan hitta knep och lindra det tillfälligt men det är allt.
Nu är det ju inte likadant för alla. Som sagt- när jag var 25 kände jag knappt av det. En del kanske inte gör det under hela livet. Men den största delen känner av det på ett eller flera sätt. Det kan vara genom; smärta. Inte bara i magen- det går över till ländryggen. Vi som tränar kan genast förstå att det kan påverka många sporter eftersom känner du dig svag i ländryggen så blir det svårt att hålla dig upprätt och hålla bålen. Vilket i sig leder till många grenar som innefattar löpning.
Reaktionsförmågan blir sämre. Koncentrationen likaså- att fokusera är inte alls lika självklart utan det känns som att ögonen försöker scanna hela omgivningen hela tiden- samtidigt.
Att ha det här i tanke om du är en tränande kvinna eller en tränare för en kvinna/kvinnor så kan vi nog vända det hela till något mer positivt. Även i matcher kanske det finns lösningar…. Jag är ju ingen tävlande människa så jag vet inte riktigt hur och jag är inte fullt insatt i alla sporter där man har olika positioner men jag tror om man ändå har lite sånt här i huvudet så kan man kanske få ut det bästa ur personen istället för att köra på som vanligt och så går det inte så bra…. När man redan vet att personen antagligen inte kommer kunna prestera på topp. Eller ändra på taktiken så det går att göra det iaf. Eller iaf ändra på träningen lite innan så kroppen inte pressas och pressas.
Likaså på gymnastiken i skolan. Särskilt där- så alla unga tjejer inte känner sig utanför eller dåliga. När jag gick i skolan så var det nästan lika med att man inte var med. Fel tror jag. Jag tror lärare måste kunna hitta alternativa saker så man ändå kan göra något.
Jag sitter inte på en massa lösningar tyvärr. Jag tror inte att det finns EN utan man får helt enkelt titta på individen. Men ett första steg vore att vi börjar ha det här i åtanke och inser hur mycket det faktiskt kan påverka våran prestation. Och att säga att man har mens- det är helt ok. Det är inte bara en dum ursäkt för att slippa skolgympan.
