Nu vet inte jag hur det låg till med utseendehettsen kring träning och hälsa för 30 år sedan men jag tvivlar på att den var så hög som den är idag. En faktor som säkert spelar in stort är internet och allt som kom med det. Jag gissar att vi alltid har använt oss av träning som ett sätt att se bra ut och att vara i form är inte enbart för vår egna mentala hälsa och välmående. Men det känns som att nu för tiden så är mångas bild av en stark och uthållig kropp nästan lika med de som ska ställa upp i Luciapokalen. Av den anledningen är jag rätt glad att jag fastnat för en sport som egentligen inte har något med utseendet att göra. Vi som springer vet att uthålligheten ligger inte i hur synliga abs vi har. Vi vet att en person med 33% kroppsfett kan springa om en person med 13% kroppsfett. Vi kan vara formade lite hur som helst. Självfallet så ser inte en marathonlöpare ut som en terränglöpare som älskar alperna men vi är alla medvetna om att inte döma ut någon pga hur deras kroppar ser ut. Vi älskar känna hela kroppen arbeta- känna lungorna pressas fulla av syre och hjärtat pumpa ut blodet till det yttersta kärlet. Missförstå mig inte- jag styrketränar en del med. Och jag gillar det. Det är för att jag anser att varierad träning håller kroppen som starkast och hållbarheten förlängs. Men tillfredsställesen jag får av att springa är inte den samma. Den mentala styrkan jag samlar på mig under en runda är oersättlig. Det här tillsammans har gjort att jag förstår vad min kropp kan göra, hur den kan se ut och att dess estetik inte alltid går hand i hand med vad den kan prestera. Jag vill klargöra att jag menar inte att ni som jobbar för att vinna tävlingar som just Luciapokalen inte förstår träning. Jag har en viss beundran för er som dedikerar era liv för något på det sättet och prioriteringarna ni tvingas göra för att nå dit är inte lätta. Och jag tror eller hoppas, att ni inte tar det här fel utan ni förstår också vad jag menar med att det är en väldig utseendehetts nu och vad tex unga tjejer bör förstå att det ni gör är en press och stress på kroppen och att ni inte alltid lever så. Men jag hoppas också att ni som tränar i fitness har de här stunderna, perioderna i livet där ni känner att era kroppar är starka- även när fettprocenten är över 10% och ni är nere på 3 träningstillfällen per vecka. För hur viktigt det än är att ha en stark kropp- så ska vi komma ihåg att en stark kropp kan se ut på många sätt. Och att det yttre inte alltid är beviset på hur personen i kroppen mår.
Som den löpare jag är, som är en person som kan få mer glädje från att köra skiten ur mig på 20 minuter än att hålla på i 20km, så önskar jag bra att fler skulle prova på det. Gå ut ur gymmet och ge din kropp en rejäl prövning där ute, i det fria. Ja, du kommer kanske inte fyllas av en glädje genast. Inte ens jag gör det, men jag fortsätter. För jag vet känslan som kommer. Och kanske är det bara våra olika syn på styrka etc, men det för mig gör att jag känner mig stark och att min kropp är underbar!
