Lyssna innan starten. Vad hör du? Trampet av tusen otåliga fötter. Upprymda men lågmälda och lite spända röster. Ryggsäcksspännen som knäpps, skor dras åt, den sista vätskan dricks. Ljudet av förväntan.

Vasaloppsmelodin spelas och kroppen ryser till. Klockor piper. Nu händer det! Speakern räknar ner... och där är alla iväg. De flesta lugnt och samlat, eliten redan långt upp i backen. Men jag tror att vi alla tänker precis samma tanke - Är jag tillräckligt förberedd? Och alla kommer nog fram till liknade svar - Jag har gjort så gott jag kan.

För det är ju det träningen handlar om. Att förvalta sin förmåga, sin kraft och sin vilja till att bli så bra som man orkar, så bra du kan just nu i livet, med de förutsättningar som just du har. Vi är alla olika, vi kan inte jämföra oss med så många fler än med oss själva. Men har du gjort så mycket du kan är du lite bättre än du var tidigare, lite starkare i kroppen men framförallt lite starkare i huvudet. Och det behövs för det är i huvudet du kämpar allra mest när det gäller. Kroppen tvingas bara följa med.

På lördag ska jag cykla mitt första cykellopp, 94 fina kilometer i dalaskogen och jag ser fram emot det med förväntan och spänning. Något nytt som jag inte behärskar, praktiska saker som jag inte vet hur de går till förrän efteråt, men då är jag bättre förberedd nästa gång. Jag har tränat så mycket jag har kunnat och tänkt igenom de svårigheter jag tror att jag kommer att möta. Jag har skaffat nya pedaler och cykelskor. Jag har övat och ramlat och tränat igen. Men att sitta fast med fötterna är jag inte van vid ännu. Lite oro och nervositet för det nya.

Så känner även ni som ska springa Ultravasan för första gången om två veckor. Inte bara oron över om du tränat tillräckligt utan också de praktiska sakerna runt omkring. Vilka skor ska du välja? Kläder? När ska du fylla på med energi? Vilken energi? Var kommer familjen att heja på? Kommer du att må bra?

Nu när nedtrappningen i träningen har börjat får du tänka igenom de momenten och vara förberedd i huvudet. Veta hur långt det är mellan etappmålen. Ha strategier till hands när det känns jobbigt. Vilka tankar bygger upp dig när du glider nedåt i kraft? Och det roligaste, vilken underbar målgest ska du ha när du efter timmars slit går under den klassiska målportalen?

Jag önskar att du hinner se den fantastiska natur du ska springa i och att du hinner tacka de hjälpsamma funktionärer som ser ut som om det är deras största glädje att få serva just dig. Att du orkar prata med löparna runt dig för att ge och få ny kraft och lite underhållning några kilometer. Att du känner din starka kropp som bär dig fram och dina positiva tankar som bara växer ju längre du springer.

Jag önskar dig en dag av glädje, lust och tacksamhet. Jag önskar att du går i mål och känner stolthet. Att du faktiskt har förvaltat din förmåga, din kraft och vilja till att överraska dig själv och nå mål du tidigare inte trodde var möjligt. Efter dina förutsättningar just nu i ditt liv.

Sedan börjar vi drömma om nya stigar, skogar och berg som vi ska erövra.

Fortfarande några dagar, förväntan. Lite läskigt och nervöst. Men när du hör spännen som knäpps och musiken som dånar och klockor som piper, då vet du att du har gjort allt vad du kan och du vet att du är förberedd. Det är dags att njuta. Det är dags att ha roligt. Det är dags att pusha gränserna.

Du är redo att prestera och skapa en oförglömlig upplevelse. Du är beredd.

Jag skrev tidigare i våras om min upplevelse av Ultravasan 90 samt om förberedelsen inför loppet.

Läs för inspiration, lite nya idéer eller som förberedelse för DITT lopp, vilket det än är!