HeaderAD

Att börja springa igen

Jag kan springa!

Men hur börjar man efter ett uppehåll från löpningen på 9 månader?

Jag har haft många perioder med väldigt skiftande mängd löpning i mitt liv, så jag är van vid att vara olika bra tränad. Men jag har aldrig någonsin haft ett så här långt uppehåll. Först och främst är jag fantastiskt glad att jag kan springa igen nu! Det har också blivit ett uppehåll från bloggandet, har saknat inspiration helt enkelt. Mina besvär med ljumskar och bäcken gav med sig när mensen kom tillbaka efter graviditeten och kroppen kom i mer hormonmässig balsans. Jag tror knappast det var ett sammanträffande. Det var alltså inget magiskt rehabprogram som gjorde susen… Jag är dock inte helt återställd. Så rehab, det behöver jag nog om jag ska fortsätta springa. Under den dryga månad som jag har kunnat springa har jag även lyckats sträcka ryggen på gymmet (vilket resulterade i ytterligare en vecka utan löpning) och stukat foten en morgon när jag skulle utforska stigar i Gömmarens naturreservat.

Ute på tur med vagnen.

Så hur gör man egentligen när man börjar springa efter ett långt uppehåll? Jag trevar fortfarande och kommer säkerligen göra fel och överbelasta här och där. Det är lätt att råda andra och svårt att följa dessa råd själv. Det finns såklart tusentals program på nätet för nybörjare om hur man trappar upp löpningen men man måste ju hitta sin egen väg, och man är ju faktiskt inte nybörjare. Jag började i alla fall med att springa och gå om vartannat, först springa 1 min, sedan 2, 3 och sedan 10 min. När det kändes OK testade jag en längre sträcka på ca 5 km. Nästa mål är att springa 10 km. När jag testade att springa snabbare kändes det faktiskt inte helt bra men nu tycker jag väl att det är dags att börja med lite intervaller. Jag har dock smygtestat fart genom att springa Huddinge Parkrun 5 km. Det var grymt jobbigt och kuperat och dessutom nyttigt att springa en ”träningstävling” när man är i sin sämsta form. Jag hoppas det gör att jag inte kommer vara rädd för att tävla i framtiden trots att formen är dålig. Att tävlingar inte måste handla om att göra en bra tid utan att man kan vara nöjd med vad man presterat ändå. Passar på att göra reklam för det här parkrun-konceptet, fattar inte att fler nappar! Helt gratis kan man springa 5 km på tid varje lördag morgon kl 0930 och det räcker att dyka upp 1 min innan. Året runt! Hittade även en man att springa med, han sprang ifrån uppför och jag sprang ikapp nedför 🙂

Jag vet ju hur kroppen fungerar och även hur jag själv svarar på träning. Det går väldigt fort att förbättra konditionen i början, blodvolymen och hjärtats slagvolym ökar snabbt. Sedan tar det längre tid att förbättra uthållighet för längre distanser. Ju mer man sprungit tidigare i livet desto lättare att komma tillbaka snabbt dock. Dels har det skett neuromuskulära anpassningar i kroppen som underlättar och dels verkar muskelcellerna förändras på ett sätt av träning som inte helt går tillbaka, vilket resulterar i ett sorts biokemiskt muskelminne. Det är ganska häftigt! I musstudier har man t ex sett att möss som tidigare utsatts för träning hade fler cellkärnor i muskelcellerna och en bättre förmåga att öka mitokondriernas aktivitet och tillväxt vid en ny träningsperiod. En ytterligare faktor som gör det lättare att komma tillbaka är att man har erfarenhet av träning med sig och vet vad man klarar av, vilket gör det psykologiskt lättare.

Det som är lite lömskt är att senor, ligament och skelett också ska anpassa sig till en ökande belastning och det tar tid. Det är ju därför man ska öka träningsdosen långsamt och gärna styrketräna, speciellt om man vet med sig att man har vissa svagheter. Hjärtat och muskelcellerna kanske fungerar utmärkt, men det hjälper ju inte om en skada omöjliggör träning. Om vill man få resultat så räcker det ju inte med några månaders träning utan då behövs faktiskt flera år. Just nu tränar jag inte för resultat men jag vill kunna springa utan längre skadeavbrott. Men det här är svårt och jag är inte så bra på det, det är ju så mycket roligare och enklare att springa än att styrketräna eller ställa sig på en crosstrainer! Sen är det såklart individuellt vilken löpmängd man tål.

Eftersom vi har skaffat en löpbarnvagn skulle det vara så smidigt om jag kunde springa mer med den (tänkte skriva mer om den längre fram eftersom jag saknade bra recensioner när vi skulle köpa vagn) men än så länge får jag nog hålla mig till varannan-dags-löpning.

När man kan springa så öppnar sig en helt ny värld igen och tankarna skenar iväg. Vilka lopp ska jag springa nästa år? Kanske blir det rentav en löparresa? Fjällopp står helt klart högt på listan!

Drömmer om att springa på fina platser igen!

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X