Ibland känns det hopplöst.

Semestern borde vara träningens högtid. Det är ju nu man kan ge sig ut och springa varje dag. Vilket jag nästan gjort, iaf nästan varannan dag...

Men...

När ska man få till ett gött långpass egentligen? Ska det vara så svårt att kunna få till skott åtminstonde något pass långt nog att man behöver ha med sig sin vätskeryggsäck? Tydligen är det väldigt svårt. När det äntligen kommer ett tillfälle för ett par pass så blir man snorig i näsan och svidig i halsen.

Semestern är den här löparens antiklimax. Så mycket löpning som inte blir av. Som skulle kunna bli av om jag bara prioriterade lite annorlunda och gick ut sprang istället för att inte göra det.

Hoppet lever.

Det finns ännu tid till bot. Semestern är bara halvvägs gången och långpassen är inte utspelade än. Det kanske blir ännu bättre om man håller lite på sig och är lite ledig från även långlöpningen på sin semester, innan man ger sig hän i löpförlustelser i kopiösa mängder? Vad vet jag... Jag tror iallafall att jag snart kommer ge mig ut med min vattenblåsa på ryggen och en Snickers i fickan till semesterns första långpass.

Ha en fin semester allihop.

Puss på er.