Nu har dammet lagt sig. Semestern är över och hösten är på väg. Inte för att det märks direkt eftersom det är 28°c varmt ute och enda platsen med något syre är i källaren...
Jag ser fram emot hösten. Det är ett bättre träningsklimat för mig. Kallare och friskare. Man kan springa längre utan att behöva ha med sig något vatten och man slipper ha vätskebrist hela tiden för att man svettas så våldsamt.
Hösten är snart här och med lite tur kommer det att innebära många långa lördagslöpningar på knixiga stigar, över mossar och genom lera.
Jag vet inte hur personlig man kan med att bli i en träningsblogg men jag antar att det inte har så stor betydelse heller. Det finns inte mycket jag gillar att göra mer än att träna på olika sätt, hade jag kunnat hade jag inte gjort annat... springa, cykla, klättra, simma och lyfta tunga saker. Bara Träna. Om man ska lyckas med det gäller det att komma på ett sätt att inte behöva äta eller ha någon stans att bo.
Till dess får jag nog snällt försöka träna så mycket jag kan i mån av tid efter jobbet. Det är väl där stressen och ångesten föds. Där tiden slutar räcka till. Hinner jag träna idag? Hinner jag träna den här veckan? Hinner jag träna så mycket som jag vill den här veckan? Och så fortsätter det. Istället för att vara glad och nöjd med de passen man får gjort så skapar man skuldkänslor i sin lilla hjärna för att man var tvungen att jobba över eller att det inte gick att ordna barnvakt till dagens tänkta träningspass.
Jag vet att det räcker med 15min om man vill för att hinna med ett träningspass men vem säger att det räcker för att stilla ett större uppdämt behov? Att göra upphopp och situps i en kvart ger inte mig någon sinnesro utan föder bara behovet av att få springa tills benen går av. Jag är säkert bara en surpuppa som gnyr över att han inte hinner träna så mycket som han vill men det är så jag känner. Hade jag inte varit en sådan fegis så skulle jag väl ha sålt alla mina saker och flyttat ut i skogen som Markus Torgeby. Fast jag hade säkert hittat nått att gnälla om där med.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här resonemanget, kanske ville jag bara skriva av mig lite missnöje. Förhoppningsvis lugnar jag ner mig och slappnar av lite. Det kommer säkert en tid då man kan träna så ofta man vill, hoppas bara man vill fortfarande.
Puss på er
