Yoga

Jag ligger på rygg på en brits. I rummet finns förutom jag och sjukgymnasten tre stycken studenter. Sjukgymnaster-to-be. ”Lyft benet så långt upp mot taket som du kan” säger en av dem. Jag lyder. Efter att benet lyft, och stannat, ca 45 grader från britsen tittar sjukgymnasterna-to-be oroligt på varandra. Jag, nu grimaserande av smärtan från baksida lår, undrar vad de tänker. Sjukgymnasten säger åt mig att en vältränad, ung (jag tackar) tjej som jag ska ha bättre rörlighet. Jag rodnar, vet att han har rätt och tänker att jag får lov att göra något åt det.

Det här var kanske 5 år sedan, då en trilskande höft hindrade mig från att springa så mycket och långt som jag ville. Jag började styrketräna och i takt med att jag blev starkare så blev även höften bättre. Det kan hända att jag förträngde där detaljen med rörlighet. Eller snarare frånvaron av den.

Så. Nu när kroppen än en gång satt stopp för löpningen så har jag bestämt mig för att göra vad jag kan för att bli starkare till den dagen som jag får studsa fram bland rötter och stenar igen. Först ut – rörlighet!

Jag sätter igång ett gratis prova-på-konto på en yogasida. Klickar i ”nybörjarvänliga videos”, rullar ut min (sladdriga och jordiga tränings-) matta och ger mig hän. Någonstans mitt i programmet säger den mycket duktiga instruktören att jag ska "röra mig graciöst med mjuka rörelser”. Jag fnissar och himlar med ögonen. Jag lovar att INGEN skulle ha beskrivit mina rörelser som graciösa eller mjuka om de såg mig.

Jag ligger åter på rygg, nu med yoga-instruktören i lurarna. ”Andas iiin, kom upp i sittande, armarna mot himlen, andas uuut och fäll ner överkroppen”. Här sneglar jag på skärmen. Instruktören har omfamnat sina fötter och lagt pannan mot knäna. Jag scrollar på skärmen – hade jag missat att klicka i ”nybörjarvänliga videos”? Det hade jag inte. Jag har en bit kvar. Exakt hur lång ser ni på bilden. Rörligheten tar mig hit men inte längre. Graciöst värre!

Ok, men nu har jag fått upp farten. Nästa dag testar jag en ny video. Väljer en med fokus på baksida lår (modigt eller dumdristigt?). Jag hade tagit på mig en mjuk tröja, har ju sett hur soft det ser ut på alla vackra yogabilder på sociala media. Men inte på en enda bild hade den mjuka härliga tröjan bildat ett tält över huvudet? Och ser ni hur vilsamt jag står i hunden med hälarna i golvet, sträckta ben och höftbenen rakt upp och händer som inte glider omkring på min sladdriga träningsmatta?!

Jag vet att jag behöver det här. Ur många aspekter. Jag har lite att jobba på. Men jag ger mig själv en guldstjärna för att jag försöker.