Det regnar i Göteborg den här lördagen. Morgonen är grå och regnet silar genom septemberluften, det är inte mer än 12-13 grader kallt ute. Ett riktigt disktraseväder. Ja, ni vet när man går ut och det känns som att någon drar en disktrasa över ansiktet på en, inte en färgglad och fin disktrasa utan en grå och använd trasa. Så är vädret den här morgonen. Det har regnat nästan hela veckan i Göteborg och idag är det dags för Risveden Terräng i Sjövik 3 mil utanför stan, det kommer bli en kladdig historia. Det är de historierna jag gillar bäst.
Risveden Terräng är ett terränglopp i Västsverige med lång historia och stor prestige. Hit kommer många bra löpare från klubbar i hela Västsverige. Idag står drygt 500 personer på startlinjen och ska springa 18,6km, ytterligare en hel hög med barn, ungdomar och äldre har sprungit en kortare distans tidigare på förmiddagen och några andra ska delta i promenadklassen i den långa banan. Totalt är det uppemot 900 startande i alla klasser och distanser. Helt enkelt en riktig folkfest i regnet på den leriga fotbollsplanen som för dagen fungerar som start och målområde. Där kan man testa Icebug-skor, dricka kaffe från ICA Maxi och handla kläder och prylat till bra priser från Team Sportia. Riktigt trevligt faktiskt!
Loppet är som jag önskar och har trott under veckan, en lerig och kladdig historia. Det är bitvis tekniskt, halt och kuperat, precis som ett trail-lopp ska vara. För egen del går det som en dans i skogen, jag glider, flyger och studsar fram från den ena leriga vattenpölen till den andra. Det klafsar i skorna och benen skiftar från min ganska ljusa hudfärg till väldigt mycket mörkare. Det är såhär terränglöpning ska vara! Men helt plötsligt är vi ute på grusväg igen, det går med ens långsammare. Benen svarar inte som jag vill och grusvägen känns torr och tråkig. Jag längtar tillbaka in i skogen igen, till de leriga skogsstigarna! Så är känslan ända tills målområdet uppenbarar sig. Jag får då precis syn på tre löpare framför mig, de är inom en minuts avstånd. Jävlar. Det är för kort sträcka kvar, jag hinner inte ikapp. Jag försöker mig på en långspurt, men det går inte. Benen går inte snabbare idag. Jag hinner inte ikapp dem…
Vinner loppet gör Sara Kruse Eén och Medhane Tumzghi. Sara vinner för tredje året i rad och Medhane är bara 18 år gammal men spöar ändå varenda en av de rutinerade terränglöparna i fältet. Imponerande prestationer av de båda! Jag själv stövlar i mål på en niondeplats med mersmak framåt. Är väldigt nöjd med min löpning i skogen och på de tekniska delarna men mindre nöjd på alla de grusvägar som bansträckningen gick på, där fick jag inte alls till det. Jag får åka hem och nöta grusåttan i Skatås i vinter, trist men sant.
Tack Risveden Terräng för att jag fick springa ert härliga lopp! Jag älskade varje minut i skogen men inte riktigt all tid på grusvägarna. Vi kanske ses igen?
