Jag berättar gärna om min löpning om någon undrar. Jag försöker förklara vad löpningen gör med mig och hur bra den får mig att må.
Jag pratar aldrig i termer av fart och kilometertider, inte heller distanser om det inte kommer på tal. Det är inte på prestationen fokus bör ligga, utan på känslan av lycka och glädje under löppasset och välmåendet när det är färdigsprunget. Skulle jag lyckas att inspirera någon till att prova löpning i skogen eller att utmana sig på nya lopp i nya miljöer och bygga nya positiva tankemönster är jag jätteglad. Det är ett av våra största uppdrag, vi som vet hur gott det gör för hjärna, kropp och själ, att avdramatisera traillöpningen och göra den enkel och tillgänglig för alla.
Det är så uppfriskande att det hela tiden dyker upp nya lopp och nya arrangörer. Göteborgsvarvet är en av de organisationer som förstår att löpningen är till för alla, och försöker att utmana och locka nya löpare. Många löpare vill kanske ha fler upplevelser än asfalten, eller kanske är man nybörjare i löparvärlden och vill ha en kortare utmaning att starta med. Mud Run organiseras av Göteborgsvarvet 23 september tillsammans med Military Fitness Sweden i Dammekärr, Nödinge, strax norr om Göteborg. Det ska bli ett lerigt och blött lopp på 7 km med naturliga hinder, och avspolning med högtryckstvätt efter målgång erbjuds. Det behövs, enligt arrangören och jag hoppas att det stämmer! Ett lopp som man kan göra hur jobbigt som helst, men som i sin distans inte är avskräckande för löpare som tränat ett tag. Att lera ner sig och svettas och skratta tillsammans, ett lopp helt i min stil! Göteborgsvarvet ska även tillsammans med Innerstaden Göteborg AB arrangera det första Urban Trail Gothenburg 17 september. Ett lopp som nu första året bara tar emot 200 löpare, som ska få springa genom innerstadens caféer, butiker, under hus och upp till fina utkiksplatser. Rolig variant på trail, även om jag själv föredrar den riktiga på skogsstigar...
Trailrunning Sweden arrangerar tillsammans med 2xu Idre Fjällmaraton nästa sommar, premiär 25 augusti. Ett år fram från idag, ett datum jag ser fram emot med spänning, nervositet och stor förväntan. Jag har aldrig sprungit ett riktigt fjälllopp tidigare så jag har verkligen en ny slags utmaning att träna för. Jag har anmält mig till den längsta distansen 45 km, med tre fjäll som ska bestigas. Nu finns bankartorna på hemsidan, de kommer jag att studera noga under de kommande månaderna. Försöka föreställa mig hur det kommer att kännas och vilka tankar som kan få mig starkare i denna utmaning. Definiera vad som kan bli svårt, ha strategier att lösa det, träna för att känna styrka och glädje hela vägen. Jag har redan nu börjat tänka på mer backträning och på klädsel, hur kallt kan det bli på fjället i augusti?
Traillöpningen har så många dimensioner, både för den fysiska träningen och för den mentala friden, lyckan. Jag tänkte på det häromdagen. När vattenklunket i ryggsäcken och löparsteget swoschade i takt, när det känns som om kroppens alla muskler gemensamt strävar i en och samma riktning, framåt, uppåt. När andningen inte märks för den är helt i synk med ansträngningen. När tanken släpps fri och svävar utan att fastna, utan att analysera och utan att bedöma löpningen. När löpningen är ett tillstånd av här och nu, då känns det som om jag ÄR löpningen, jag ÄR steget, swoschet, framåtkraften. Hur kan man inte vilja uppleva det om och om igen, i många år framöver? Jag älskar min löpning, jag älskar att känna mig stark och uthållig. Jag älskar att drömma och planera för långa lopp i framtiden.
Springer du varje dag? Ja, jag mår bra då. Och jag längtar efter att höra lyckan. Hur lycka låter? Lyssna efter swoschet, du vet vilket jag menar.
