Cape Wrath Ultra - Highland Realisation

Här kommer fortsättningen på min race rapport från Cape Wrath Ultra, nu börjar loppet på allvar Andra dagen: Glenfinnan - Kinloch Hourn, 57 km och 1800 hm Väderprognosen inför dagen utlovade...

7 juni, 2018 |

Här kommer fortsättningen på min race rapport från Cape Wrath Ultra, nu börjar loppet på allvar

När vi passerar under Glenfinnan Viaduct, lämnar vi civiliastionen

Andra dagen: Glenfinnan - Kinloch Hourn, 57 km och 1800 hm

Väderprognosen inför dagen utlovade "worse, wet and windy", nu skulle det bli Skottland på riktigt. En av de långa dagarna väntade, inte bara lång utan dessutom i riktigt utmanande terräng genom Knoydart, ett av Skottlands mest otillgängliga hörn med helt väglöst land. Första checkpointen var vid ändan av Skottlands längsta "dead-end road" och det var bara en minimal grusväg dit, andra checkpointen hade de få ta sig till med båt via en havsvik kvällen innan och sedan övernatta på plats i tält. Banan gick genom ren vildmark, utan några "nödutgångar" om man skulle få tankar på att bryta eller skada sig.

Väderprognosen höll vad den lovade, även om det inte ösregnade så var det disigt och regn eller duggregn precis hela dagen. Det gjorde att alla boggs (vattensjuka tuviga gräsområden) var extra sumpiga och alla redan väldigt tekniska och trixiga stigar var omvandlade till bäckar. Vi sprang mer eller mindre i vatten hela dagen. Visserligen började dagen med 4 km väg in i dalen från Glenfinnan, men sedan var det dags för första bergspasset, först liten knölig körväg som blev till stenig stig och sedan helt stiglöst. Jag startade tillsammans med Henrik i dag också, vi höll ihop över första passet och förbi första checkpointen vid ca 12 km, det flöt på bra i lagom lugnt tempo och vi hade bra marginal till cut-off. Efter CP'n var det en liten kort bit grusväg i änden av den långa dead-end vägen, förbi den lilla gård!! som låg här ute i ingenstans, de blir inte störda av grannarna här precis.

Vi har passerat första bergspasset, det är tunga skyar i dag
Henrik i första riktiga vadet, strax före CP1
Gården vid vägs ände

När vi passerat gården och fortsatte upp i nästa pass ökade Henrik tempot, eller kanske var det jag som sänkte mitt. Jag kände i varje fall att det var bäst att vi delade på oss om det skulle gå optimalt för oss båda. Det blev motvind och kroppen började kylas ned, fick stanna och ta på mig mera kläder. Fick en härlig känsla efter det som jag inte känt lika tydligt tidigare, plötsligt gick det mycket lättare att springa, kroppen kunde använda energin till att springa istället för att prioritera att hålla värmen. Kilometrarna rullade på och jag kom ned till den havsviken före CP2 vid 30 km. Turligt nog var det ebb så det gick att springa 1 km på stranden, sedan var det 2 km klafsande genom en myr. Medans jag gick där i myren passade jag på att äta min lunch, en påse salami, nötter och torkade aprikoser, riktigt gott faktiskt. Vid CP2 kom hela loppets största vad, inte särskilt svårt ändå, men mer vatten än normalt nu när det regnade.

Magiska miljöer i gråvädret
På väg ned mot havet
Lite strandlöpning några hundra meter
CP2 och ett lite större vad. Naturligtvis stod Stuart Smith här och höll koll på oss :)

Efter CP2 fortsatte det med mycket tungsprungen blötmark och bitvis extremt tekniska stigar. När vi kom ut till den djupa havsviken som gick in mot nästa nattläger vid Kinloch Hourn trodde jag att dessa sista 10 km skulle bli på lite mera upptrampad stig utmed vattnet. Men icke, det gick upp och ned i sluttningen och hela tiden riktigt tekniskt. Otroligt skönt att komma fram till campen till slut efter 11 h ute i bergen, även om det denna kväll mest vara lera mellan tälten. Inte nog med det, regnet ökade i intensitet och mitt i allt detta hade vårt tält börjat säcka ihop så vi fick plocka ihop våra prylar och flytta till ett annat tält. Det blev lite extra mycket pyssel, men allt fungerade, maten och aptiten var fortsatt god. Lagom när det var dags att lägga sig slutade det regna och himlen började spricka upp med en liten solnedgång, lovande inför morgondagen.

Inte självklart att hitta bästa vägen upp
Lika blött på stigen som i bäcken
Lerigt i lägret i kväll, här år serveringstältet
Solen är på väg tillbaka, lovande!

Tredje dagen: Kinloch Hourn - Achnashellach, 68 km och 2400 hm

En ny dag och en lång dag, ytterligare en mil längre än i går och fler höjdmeter. Även i dag är det helt ut i vildmarken genom Kintail, även om vi passerar civilisationen en gång i dag. Den procentuella andelen av olika underlag är ungefär samma som i går enligt uppgifterna, men tittar man på kartan får man en känsla av att det kan bli lite bättre framkomlighet. Det slutade regna i går kväll också och solen har kommit fram så mycket av vattnet har hunnit rinna undan, det kommer också underlätta.

Jag gav mig iväg ut en bit ned i första startintervallet i dag, dvs bland de som skulle starta mellan 7.00 och 7.30, man fick startintervall att hålla sig till beroende på hur länge man var ute dagen innan. Ute länge är lika med tidig start.  Det började rejält uppåt direkt till första bergspasset med 750 stigning de första 9 km, stig en stor del av vägen upp och mot slutet relativt enkel sluttning att vandra upp på. När vi passerat passet och skulle ned igen var det dock en kort bit med extrem blockterräng som skulle forceras. Som tur var inte allt för lång, sedan kom istället en lång härlig utförslöpa på delvis små stigar och delvis stiglöst. Ungefär 10 km utför, ned till den första civilisationen på 3 dagar. Vi kom ned till CP2 vid Shiel Bridge en liten by med några hotel och turistshoppar utmed "stora" vägen till ön Skye. Byn kom tyvärr lite för tidigt under dagen för att känna något sug efter att muta sig själv med en glass eller kaffe så det var bara att jogga vidare. Jogga alltså, inte direkt springtempo längre ens på den flacka vägen som fanns här.

Härlig solig morgon på väg upp i första bergspasset...
...på andra sidan passet väntade några stenblock!
Nu blir det härligt utför ända ned till havet långt därborta

Bara att ge sig ut i bergen igen upp mot dagens andra bergspass, här var det en liten men relativt bra stig hela vägen upp. Jag gick i backen upp och åt på något, då kom Henrik springande förbi, rapporterade att han just passerat storfavorit Jim Mann !!!! Var fick Henrik all form ifrån inför CWU? Oavsett är det riktigt kul. Strax efteråt hör jag någon som kommer typ gåendes ifatt mig, när han passerar är det Jim, inte hans bästa dag tydligen.

Ned från passet är det till en början enkel härlig utförslöpning, men sedan kommer vi till Falls of Glomach. Det lär vara Storbritanniens vattenrikaste vattenfall som störtar sig ned i en djup ravin. Där skall vi ta oss ned på en stig vid sidan av ravinen med uppmaningen på kartan att "stay back from gorge edge". Jo tack, det gjorde man i den mån det gick, kom dock ned utan större problem men fick byta vägval på något ställe när det blev lite mycket stup.

Falls of Glomach
Det gällde att hålla avstånd till klyftan

Efter ravinen kom en lång sträcka först på flack grusväg förbi CP3, här passade jag på att tugga i mig dagens lunch medans jag kunde gå obehindrat, samma meny som i går :) Vägen krympte sedan till en stenig körväg för terrängfordon, jag mötte en 8-hjuling på väg ned, som gick långt uppför till en stor och öde högplatå med berg runt om. Det blev en lång passage här uppe genom 3 olika dalar och förbi ett par sjöar och över några vadställen. Till slut var det ett bergpass till på 700 meter som skulle passeras, här började det gå riktigt tungt efter att ha varit ute i 6 mil. Väl uppe i sista passet såg man campen långt därnere, skulle bara störta utför 700 höjdmeter på 5 km nedför branta, tekniska och på slutet leriga stigar. Skönt att komma "hem" till campen till slut igen, även om det blev sent efter den långa dagen, jag var ute i ca 13 h. Lite struligt när det är sent att hinna fixa allt, men nu började man få in rutinerna så det gick att komma i ordning och det är så mycket enklare med allt när det inte regnar, trots det var det inte dags att "släcka" förrän 23.30.

Solen sken under förmiddagen, i dag sedan mulnade det på lite, blåste kraftigt hela dagen, i fortsättningen ser prognosen ännu bättre ut. Förutom att det gick extra tungt upp i sista passet flöt det på bra under dagen efter min nivå, det som oroade var en början till smärta fram på vänster skenben.

Öde vidder, den vita pricken är en Bothy, en enkel övernattningsstuga i Skotska högländerna
Där nere vid skogen ligger campen, "bara" att ta sig ned dit

 

 

 

 

 

 

 

Senaste blogginläggen

  • Pryltest - Craft Nordlite Ultra / Pure Trail Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Men. Du är väl aldrig sjuk? Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Att komma dit man är Malin Tidqvist
    Läs mer
  • 10 månader mot 10 mil - my experience Sara Costa
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Löpargrupper

För dig som vill upptäcka nya stigar på hemmaplan - ihop med andra.

Outnorth Trailtour

Vilka är landets bästa traillöpare över säsongen 2024? Vilket är det starkaste teamet? Från stränder, via klippor och fjäll till djupa skogar.

Trails of SWE c/o Dacia

Trails of SWE c/o Dacia är 4 lopp, 4 naturtyper, 4 sätt att uppleva vårt fantastiska land. Och 4 sätt att få använda hela din kapacitet, att våga vara grym.

Guider utrustning

Få hjälp inför ditt köp av skor, pannlampor eller löparryggsäck. I samarbete med Outnorth.

Trailkalendern

På fjället, längs havet, i skogen. Här hittar du alla svenska traillopp i en kalender.

Shop

Snyggkläderna, presentkort och löpargrupperna

Trailrunning Sweden AB
Hästtorget 6, 312 30 Laholm
VAT-nr SE559145416901
Email: [email protected]


Lägger till i kundvagnen

  • x
X
X