Lördagen började mulet och svalt, perfekt dag för löpning alltså. Tyvärr hade jag tidigare i veckan fått skavsår... i ett par skor som jag löpt över 80 mil i utan några som helst problem. Känns som antingen kroppen eller alla mina gamla skor motarbetar mig. Senaste veckorna har mina rutiner failat rejält pågrund av sjukdom och att få vardagslogistiken att fungera. Det får bli så ibland, inget att hetsa upp sig över. Just nu är det bättre att passa på att njuta av de pass som blir av än att försöka räkna och få ihop nån reltiv hyfsad veckodos.
Så istället för att komma ut i skogen tidigt på morgonen behövde jag ta mig in till stan från landet där vi var för att köpa Compeed till skavsåren. Orutinerat att sakna det där ute jag vet. 8-åringen kunde inte bli gladare över detta då hon kunde följa med och välja ut lördagsgodis som vi tydligen också saknade i stugan.
På såna här rundor måste man komma ihåg att stanna till och passa på att insupa naturen också (och då menar jag inte alla diverse kryp som sväljs under löpturen).
Skomönstret är inte det grövsta eller det aggresivaste men allvarligt talat, hur ofta behöver man det? En sak jag saknar från annat märke är snabbsnörningen och att kunna "stoppa undan" skosnöret. Skannade av min fötter tidigare och har ett par personligt utformade fotilägg. Haft lite problem att få iläggen att passa i andra skor men här funkar de bra.
Skorna börjar växa på mig. Träningsvärken i vaderna kommer att ge med sig så fort de vänjer sig med noll-droppet. I veckan ska det nålas i höften igen vilket jag inte ser fram emot. Hade rejäla blämärken från senast och haltade rätt rejält nån dag efteråt. Än så länge hoppfull om förbättring så det är bara att bita ihop.