Tänkt på att allt är inviduellt och relativt. Allt behöver inte vara helt regelmässigt och man måste utgå från sig själv och sina egna förutsättningar. Jag utgår alltid ur ett amatörperspektiv där man springer för rena nöjet, upplevelsen och för att må bra.
Långpassets längd kan skifta beroende på vem och hur mycket man tränar och vem du frågar. Definitionen brukar vara längre än 20 km eller i tid, längre än 90 minuter. En annat lite förenklat svar, "veckans längsta pass" men om man i veckan kör runt 5 km pass och avslutar med en tia faller det rent formellt längdmässigt, även om passet är det längsta man kört i veckan.
Det skiftar lite på var mina långpassen avverkas, allt efter humör och plan. Ett tag körde jag ganska mycket asfalt när jag tränade för rena marathonlopp. Det finns en fin cykelväg ut till en grannort och fram och tillbaka dit landade på runt 21 Km vilket var en bra siffra för mig. Praktiskt och bra.
Nu när jag gillar mer att springa i skogen blir det naturligt att långpassen sker där. Däremot gillar jag att underlaget inte är för tekniskt så det får gärna vara finare stig och skogsvägar. När tröttheten sätter in är det lätt att trampa fel och kanske stuka en fot om man har otur.
Jag har svårt att variera och framförallt sänka farten, det är jag väl medveten om (Strava ljuger aldrig) och jag jobbar på det. Att hålla alla pass i tröskelfart som det tyvärr blir många ggr. nu är sällan smart. Då jag i princip alltid har en rygga med energi och vätska, compeed och nån tröja med mig på långpassen blir farten naturligt lägre, i mitt fall runt 30 sek långsammare per km.
Mina långpass hamnar idag inom normen 90 min/runt 20 km. Eftersom jag har ultraambitioner bör iofs. de här passen vara längre men då jag försöker komma tillbaka efter löparknän etc. väljer jag att kliva av medan det fortfarande känns bra. Det lämnar mig också efteråt med en skön känsla och ett sug efter att få gå ut och göra ett nytt pass. Det är just nu viktigare än att få in de där extra kilometrarna.
