Racerapport - 2XU Idre Fjällmaraton 45 km

Racerapport - 2XU Idre Fjällmaraton 45 km Efter låååång bilkörning kom vi rätt sent till Idre på fredagskvällen. Hann aldrig bilda mig någon uppfattning om terräng eller omgivning, då just...

Racerapport - 2XU Idre Fjällmaraton 45 km

Efter låååång bilkörning kom vi rätt sent till Idre på fredagskvällen. Hann aldrig bilda mig någon uppfattning om terräng eller omgivning, då just denna region var ny för mig, men min vän Jonas gav mig en kort briefing om hur det såg ut och vad jag kunde vänta mig. Vi hade tänkt äta frukost på ett hotell, men de ville ha 110 kr för en frulle vilket var lite i saftigaste laget. Inte minst för mig som typ bara vill ha kaffe + yoghurt eller så innan ett lopp. Kan inte äta så mycket mer då tävlingsnerverna tar över i magen.

Innan start var jag väldigt fundersam över vädret. Det kom en regnskur som rentav fick mig att fundera på om jag skulle behöva ta med mig skaljacka, men det såg ändå ut som om det skulle vara uppehåll på prognosen. Tog en liten provtur utomhus och blev ännu mer förvirrad. Det var väldigt kyligt och tanken fanns där att det knappast blir varmare på kalfjället, inte minst om det blåser lite och regnar samtidigt. Det hela slutade med att jag valde att springa i shorts, kompressionsstrumpor, tunn underställströja av nylon samt en tshirt. Vindjackan nerpackad i västen. Startade dock med vantar på fingrarna då jag kände att händerna snabbt blev iskalla.

Starten gick och det var inte många meter innan vi var inne på stiglöpning. Yes! SÅ ska ett terränglopp vara! Inte som flera andra lopp där man får springa 5 km på grusväg för att ens komma till en skog. Det blev mjukt, tekniskt, blött och fint på en gång här, men var ändå dubbelspårigt så att löpare kunde hitta sina positioner och sitt tempo. Leden fortsatte ner till en sandstrand, så det blev lite strandlöpning innan vi kom ut på en grusväg, men hela den starten gjorde verkligen att de som hade startat för långt bak kunde ta sig förbi och det blev aldrig någon trängsel. Det var också skönt att få värma upp i själva loppet och få en behaglig start.

Min vän Jonas drog iväg i lite för högt tempo tyckte jag då jag kände att jag ville spara benmusklerna lite och ta vara på krutet i uppförsbackarna längre fram. Hade en vag känning i ena foten första kilometrarna och var lite nervös, men den släppte tack och lov efter ett tag och var en sådan där klassisk känning som försvinner så fort fotleden har blivit uppvärmd riktigt.

Vid första vätskestationen stannade jag bara till, svepte en mugg vatten, drog lite saltgurka mm och sedan stack jag iväg med en bananbit i handen. En bananbit som det visade sig att jag skulle bära i flera kilometer. Det gick långsamt uppför i ett svagt, men kännbart uppförslut och jag flåsade på bra så fort jag försökte få till ett löpsteg. Först efter någon kilometer kunde jag lugna andningen så pass mycket att jag kunde tugga i mig bananen.

Vi kom så småningom upp på kalfjället och jag kunde öppna upp löpsteget lite mer. Det mesta kändes bra, men jag var lite för varm och kände att jag svettades mycket. Det skulle senare visa sig att det var lite för långt mellan vätskestationerna för min del, trots att jag hade två fyllda vattenflaskor med mig. Jag hade gärna sett en fjällbäck eller vätskestation mellan.

Sedan så hände olyckan. Jag vet inte exakt hur långt jag hade kommit, men tror det var vid 17-18 km något. Vi var på väg nedför och kom ner i lite vegetation när jag låg hack i häl på två löpare. Jag passerade den första löparen, men löparen framför mig tog tag i en stor gren på en fjällbjörk och tog den med sig i en båge innan hon kom på att den måste hon ju släppa. Jag hann höra "ojdå!" och i ren reflex fick jag upp båda händerna framför ansiktet innan det small till. Hade jag inte fått upp armarna så hade den tagit rakt i ansiktet. Skadan var dock redan skedd, för jag staplade till, försökte förvarna löparen bakom mig om samma gren som jag precis fått samtidigt som jag stöp framåt. Då jag hade armarna uppe vid ansiktet så hann jag aldrig ta emot mig med händerna ner mot marken utan högerknät var det som först tog mark rätt ner i en sten och sedan kom resten av kroppen.

Reste mig och sprang vidare medan jag hörde löparen be om ursäkt och jag kollade bara så att inget blödde och började trumma på. Det värkte dock rejält i knät, men tänkte att det är bara som en vanlig smäll där smärtan lägger sig efter en stund. Bara att bita ihop.

Vi kom in i tätare vegetation och jag hade trevligt sällskap (tack Carro!) som var som en raket i nedförsbackarna och som bjöd på positiv energi. Knät började dock värka mer och mer och inte avta som jag hade trott. Tappade mer och mer fart och började halta mer, men tänkte att jag fortsätter bita ihop.

Så kom stigningen upp mot Nipfjället. En lååååång stigning och omöjlig att springa i (för mig åtminstone), så jag haltade på uppför. Stannade lite längre här då jag var helt sjukt törstig, så åt och drack mycket mer än vad jag normalt sett gör vid vätskestationer. Hade redan tagit två gels på vägen och kände mig överlag alldeles för låg på salt, vätska och energi. Sedan stack jag iväg igen och såg fram emot att kunna få sträcka ut på den fina löpningen bort mot Städjan. Då kom smärtan på riktigt. Nu hade jag stått stilla lite också och blivit stel, så tänkte att jag provar att skaka loss lite och få upp värmen igen, men jag märkte att mitt löpsteg var som bortblåst. Istället satte jag ner högerfoten minimalt för att inte belasta knät och det gick bedrövligt långsamt. Kände att jag började snedbelasta vänsterfoten för att kompensera allt. Jag fortsatte så kanske en kilometer innan jag stannade till och funderade över vad jag skulle göra. Två mil till med denna smärta var orimligt. Ingen smärtstillande hade jag på mig heller.

Lindade om knät så att jag fick lite mer stöd och stabilitet och haltade tillbaka upp till Nipans vätskestation. Frågade en del löpare på vägen och frågade uppe vid stationen om någon hade smärtstillande till övers, men ingen hade något som kunde hjälpa mig. Tanken var annars att se om jag kunde halta/krypa/kravla mig till mål och åtminstone fullfölja distansen om än med bedrövlig tid.

Det var bara att svälja stoltheten och ta en DNF - did not finish. Knät fortsatte att värka hela kvällen sedan och var bra ömt även dagen efter, så det verkar som om stenen träffade en öm punkt. Inget som jag tror blir någon långvarig skada, men bara en oturlig träff på fel ställe.

Lite bittert efter att ha kört bil i sju timmar och så bara få springa fjuttiga 25-26 km, men jag tyckte själva tävlingen var riktigt trevlig och jag kommer troligtvis att köra en revansch framöver. Gillade atmosfären runt loppet och uppskattar själv tävlingar där man lägger lite krut på foto/film, filmar lite med drönare mm. Det gör det hela till en upplevelse mer än bara ett lopp. Tumme upp! Det enda jag saknade var mer tillgång till vätska mellan vätskestation ett och två. Hade det varit stekande sol, som vädret var för bara någon vecka sedan, så hade nog en och annan löpare kunnat kollapsa. Det fanns bara en enda fjällbäck som hade tillräckligt rinnande vatten för att vara drickbar och den var rätt så nära fäbodarna innan man vek av upp mot Nipfjället. Nu var detta svår terräng att frakta vätska till också, men jag var så kopiöst törstig när jag kom upp till Nipfjällets vätskestation och då hade jag redan vakuumsugit ur mina vattenflaskor + druckit vatten ur den fjällbäcken som jag sprang förbi. I övrigt ett riktigt trevligt arrangemang!

Senaste blogginläggen

  • Pryltest - Craft Nordlite Ultra / Pure Trail Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Men. Du är väl aldrig sjuk? Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Att komma dit man är Malin Tidqvist
    Läs mer
  • 10 månader mot 10 mil - my experience Sara Costa
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Löpargrupper

För dig som vill upptäcka nya stigar på hemmaplan - ihop med andra.

Outnorth Trailtour

Vilka är landets bästa traillöpare över säsongen 2024? Vilket är det starkaste teamet? Från stränder, via klippor och fjäll till djupa skogar.

Trails of SWE c/o Dacia

Trails of SWE c/o Dacia är 4 lopp, 4 naturtyper, 4 sätt att uppleva vårt fantastiska land. Och 4 sätt att få använda hela din kapacitet, att våga vara grym.

Guider utrustning

Få hjälp inför ditt köp av skor, pannlampor eller löparryggsäck. I samarbete med Outnorth.

Trailkalendern

På fjället, längs havet, i skogen. Här hittar du alla svenska traillopp i en kalender.

Shop

Snyggkläderna, presentkort och löpargrupperna

Trailrunning Sweden AB
Hästtorget 6, 312 30 Laholm
VAT-nr SE559145416901
Email: [email protected]


Lägger till i kundvagnen

  • x
X
X