Tiden är knapp nu inför avresan till Gran Canaria och starten på årets tredje deltävling under Ultra-Trail World Tour. Vinter har gått från okej och bitvis trevlig till fruktansvärd och motivationsdödande igen men det hjälper såklart inte att klaga, det bara känns bättre.

Med tre veckor kvar brukar jag öga igenom listan med obligatorisk utrustning bara för att säkerställa att jag har allt som behövs. Det brukar vara en diger lista på saker som man måste ha med sig och att lämna saker hemma bara för att är sällan en bra ide. Ingen arrangör tvingar på utrustning bara för att utan det finns ju en tanke bakom det och oftast handlar det ju om den egna säkerheten så här fuskas det inte.

Transgrancanaria har en jämförelsevis snäll lista jämfört med liknade lopp i alperna, de mesta har nog alla löpare hemma. Den röda lampan man måste ha på ryggen var väl det enda jag inte hade hemma då jag skulle springa Transgrancanaria första gången 2017.

Två veckor innan start är det dags att springa två stycken Kit Runs. All utrustning ner i väskan och en lagom mängd med energi. Stavar på väskan om det ska användas… Det här blev lite bökigt just nu inför TGC tack vare vädret, stigarna fick bytas ut mot asfalt och två testlöp blev ett men all utrustning är prövad många timmar ändå.

Jag hade inte lagt någon större tankeverksamhet på frågan om stavarna skulle med eller inte men lutade ändå lite svagt åt att lämna dom hemma. I mitt huvud var terrängen och stigningarna så olika de som Lavaredo Ultra Trailbjuder på så att jag borde klara mig fint utan, vilket man såklart gör men stavarna erbjuder ändå en skön avlastning som kroppen uppskattar efter många timmar och långa stigningar. Så stavarna följer med till start!

Mindre än två veckor kvar till start nu och varenda placebo som finns används för att undvika hemskheter under vabruari, håll tummarna för mig så hörs vi!