Igår var dagen då det skulle hända. Jag skulle springa för första gången i mitt liv springa delar av ett ultra interval challenge. Så himla spännande. På mitt träningsschema stod det 3*60 minuters löpning. Yiay!

För er som inte vet vad det är så är grundtanken att springa 10 km var 3e timme i ett dygn. Så många hade alltså redan sprungit 2 intervaller när jag började med min första. 3 st kändes dock alldeles lagom för mig. Tanken var först att jag skulle springa i förrgår eftersom jag hade planer igår. Men planerna vart inställd och jag var mycket nöjd över att springa igår istället. I fredags var här nämligen snökaos. Eller kaos och kaos, det kom väl en ca 30 cm snö eller så.

Intervall nr. 1

Det hela började med att jag var lite grinig på mig själv som kom i säng först vid 23.30 på fredagen. Och skulle då alltså kliva upp kl 05,30. Men så insåg jag att ett gäng skulle ju faktiskt knappt få sova överhuvudtaget så kände jag mig rätt nöjd med 6 timmars nattsömn ändå.

Var måttligt taggad på att kliva upp när klockan ringde men masade mig upp och drack en kopp kaffe innan det bar iväg. Med två hundar som sällskap.

60 minuter senare var jag så himla nöjd. Hade satt upp ett mål om vilken runda jag skulle hinna med på mina 60 minuter. Och jag hann precis runt. Trots diverse fotostopp, gångpauser m.m

Galet vackert och mysigt var det. Alldeles ensam och alldeles tyst kl 06 en lördagsmorgon.

Intervall nr. 2

Hem och ladda om för en till intervall kl 09. Fortfarande klarblå himmel, strålande sol och lite småkyligt. Denna gång fick hundarna stanna hemma, jag ville vara alldeles själv. Utan en som stretar på framåt, och en annan som ska stanna och kissa var 5e meter.

Gillar verkligen vintern och snön. Men lite tråkigt var det att måsta planera om rutterna för dagen. Hade egentligen tänkt bege mig ut på skoterspår i skogen men med all snö som kom på fredagen kändes det som att det skulle bli lite för tufft.

Drömvädret.

Kände mig lite trött och stum i benen efter den andra intervallen. Men fortfarande galet taggad på den tredje. Tills jag råkade lägga mig på soffan efter lunchen och slumra lite. Sedan kändes det hela mycket tyngre. Att ge upp fanns dock inte.

Intervall nr. 3

Inför den 3e intervallen så var jag lite smart och tog med mig Promise med sele på för att få lite draghjälp. Tjuvstartade strax före 15.00 och märkte rätt snart att jag var rejält trött i vaderna och benen. Hade lite ont i fötter oxå men inga blåsor eller så som tur var. Men när jag blivit varm igen så flöt det ändå på rätt bra, promise hjälpe till fint  i omgångar utan att det gick alltför fort.

Kändes ganska fint att komma längst på den sista intervallen ändå. När jag borde varit som tröttast.

När jag vänt om och är på väg hem igen så märker jag dock av lite smärta i foten, så väljer att lufsa eller gå sista delen. Och väl hemma när jag tar av mig skon så blir jag rejält halt. Efter lite googlande av fotskador och anatomi så känns det som att det mest troligt är en överansträngd peroneus brevis. Jag är dock ingen läkare (say what?), så jag får väl ta och ringa en sjukgymnast imorgon. Mycket orolig över att det ska måsta bli en lång vila.

Jag klarade iaf mina intervaller och är mer än nöjd. Firade med att glas rött, ett varmt bad och en pizza.

Håller alla tummar och tår för att det inte blir långvarig vila nu.

Må fin alla löpare och icke löpare. Hoppas ni får en magisk söndag ❤