Jag gillar att springa berg. Skidbackar har jag inte så stor erfarenhet av så jag visste inte riktigt vad som väntade. Jag ville se tävlingen som ett träningspass. Jag vet redan sendan innan att jag är sämst på att springa nedför och har just nu en pollen allergi som gör andningen lite extra svår.
Loppet började rakt upp för en av de brantaste backarna. Kramp i både vader och lår. Ny erfarenhet av trötthet i benen. Sedan blev det nedför, brant nedför och det kändes lite som att alla sprang om mig. Nedför är verkligen min svaghet.
Sen ut på en fin slinga i skogen som var lagom kuperad. Jag hade inte kollat upp banan så mycket innan utan visste att det skulle bli upp och ner för backar några gånger. Riktigt branta backar gillar jag. Det är jobbigt hur man än gör. En backe sprang vi upp för en slingrande MTB slinga. Den var en av höjdpunkterna på loppet. Det var fint, jobbigt men varje sväng blev det lite platt och lite lättare att springa.
Jag fortsätter att bli omsprungen nedför men det gör inget. Jag vill inte stressa nedför utan det får ta lite tid att bli bra. Jag behöver öva upp tryggheten och tilliten på mina ben.
Jag sprang i mål, nöjd och glad över att inte haft några värre problem med andningen och att jag inte vrickat någon fot.
Nu blir det mer träning nedför.
(Hoppas det kommer lite bilder från loppet)