Sommaren går fort, och det är snart dags för nästa stora utmaning. Om två veckor väntar 2XU Idre Fjällmaraton 45km som blir mitt livs första fjällopp. Det är med grymt positiva känslor jag tar mig an det här loppet. Distansen är jag bekväm med, höjdmeterna (1400m) likaså. Det som gör utmaningen lite större är underlaget. Många som har sprungit det här loppet tidigare har nämnt just det steniga underlaget som det svåraste med banan. Men utan utmaning försvinner en stor del av charmen, så det ska bli fantastiskt kul att komma till Idre och utmana mig själv och fjället. Jag har dock en förmåga att gå ut för hårt i många lopp, vilket lär straffa sig ganska snabbt i den här typen av terräng. Förhoppningsvis kan jag tygla mig själv i starten och inte haka på de snabba löparna i täten...
Redan när jag anmälde mig till Idre så bestämde jag mig för att göra en noggrannare uppladdning än vad jag brukar göra inför andra lopp. Så under den gångna vintern drog jag ner på löpningen och flyttade en hel del fokus till gymmet för att bygga styrka istället. Förhoppningen var att det skulle göra mig till en starkare löpare under den här säsongen. Dels väntar nu Idre Fjällmaraton, och till hösten är det dags att ta sig an Kullamannen 100 miles igen. Så styrketräning OCH backträning faller sig ganska naturligt.
Variation i träningen
De senaste veckorna har jag försökt variera min träning mellan fartpass, distanspass, styrketräning och rejäla backpass. Distanspassen och backpassen är mina nyckelpass och de vill jag INTE missa, så om jag får brist på tid är det något av de andra passen som får stryka på foten. Att jag har blivit starkare efter en vinter på gymmet vet jag sedan tidigare, jag använder ju inte samma vikter som i början av gymtiden. MEN det bästa är att det nu syns tydligt också när jag springer i skogen och när jag kör mina backar. Träningen i vinter har haft en fantastisk effekt, dels får jag inte mjölksyra lika snabbt i backarna och dels har jag blivit snabbare på plant underlag.
Till största delen kör jag min backträning i Åkulla Bokskogar, och närmare bestämt Skogsbostigen som är en ökänd slinga bland vandrare och traillöpare. Skogsbostigen, eller Hiaklitten som många kallar den, är en naturskön runda i vacker bokskogsmiljö. Den är inte särskilt lång utan mäter endast totalt 5,5km. Stigen går över 5 kullar och har en total stigning på ca 250hm. Den är bitvis ganska teknisk och lämpar sig väldigt bra för backträning inför lopp som exempelvis Kullamannen. 250 höjdmeter låter inte så skräckinjagande, men många som löptränar här brukar springa 3-4 varv och då bygger det genast på med meterna. På 4 varv får man ihop 22km och runt 1000hm vilket genast låter lite bättre.
Själv brukar jag dock inte köra så många varv utan väljer oftast att köra ett eller två varv. Istället kör jag varje backe upp och ner några gånger innan jag springer vidare till nästa. Fördelen med det här upplägget är att man får träna på de tekniska partierna både uppför OCH nedför. Nerförslöpningen är minst lika viktig att träna på och jag tror att många slarvar med just den biten. Knäna tar lätt stryk nerför och har man inte tränat på det finns det stora risker för överansträngning med långdragna knäproblem som följd. En annan fördel med att köra extra i backarna är att man skalar bort en del transportlöpning för att effektivisera själva backträningen. Mer tid i backarna och mindre tid på de plattare partierna.
Åkulla bokskogar
Jag kan varmt rekommendera Skogsbostigen/Hiaklitten till de som bor i sydvästra delarna av landet. Det kan vara skönt att byta eventuella skidbackar mot vacker bokskog och få dubbel njutning av sitt träningspass. Och naturligtvis rekommenderar jag Åkulla Bokskogar generellt för vacker och varierande traillöpning. Det finns ett flertal väl markerade stigar att följa, samtliga i sagolikt vacker bokskog med inslag av trolsk granskog.
"Bara" två varv
På dagens backträning körde jag bara två varv, men jag tog varje backe 5 gånger. Så totalen på passet blev 2200 höjdmeter fördelat på 27km löpning. Det är hyfsat bra för att vara i den här delen av landet. Vi har ju inga högre berg att kuta uppför, så det gäller att göra det bästa man kan av situationen. Det bästa med passet var att jag fick det kvitto jag önskade. Styrketräningen HAR gett resultat. Jag hade inga som helst problem med backarna i slutet av passet. För ett halvår sedan hade benen blivit sega efter all klättring. Nu kände jag mig relativt pigg i benen genom hela passet. Det är en skön känsla att bara kunna mala på utan minsta protest från låren eller vaderna. Och den känslan hoppas jag kunna behålla kommande två veckor. Om den gör det ser det väldigt lovande ut inför årets stora upplevelse i Idrefjällen.
Vill ni veta mer om Idre Fjällmara kan ni läsa här https://idrefjallmaraton.se/
Och är ni nyfikna på vad Åkulla har att erbjuda hittar ni det här http://akullabokskogar.nu/
