När traillöpning möter bergsbestigning

DCIM100GOPROG0050283.JPG

För inte så otroligt många år sedan så avskydde jag precis all träning. Jag hade dålig kondition, obefintlig muskelmassa och styrka som en pappkartong. Utan en stark kropp, så var jag också väldigt sårbar, bara som risken över att dra på sig en ryggskada i samband med en flytt t.ex. Jag började då med styrketräning och låste upp en helt ny värld som jag inte hade sett förut.

2013-2014 tog min utveckling till att bli en ”löpare” stora kliv och 2015 inledde jag året med att sätta upp ett par riktigt fräcka målsättningar. Jag skulle köra mitt livs första trailtävling och göra traildebut (Åhus Trailrun)! Inte nog med det, jag skulle dessutom göra ultradebut och ställa upp i Fjällräven Classic – ett vandringsevent som tillika på ett sätt är en tävling också, från Abisko till Nikkaluokta på fina 110 km. Därefter skulle jag avsluta året med att bestiga Afrikas högsta berg, Kilimanjaro.

Jag befann mig precis innan i ett läge i livet där jag kände en slags tomhet och hopplöshet. De drömmar jag hade kändes inte som om de gick att uppnå och jag satt fast i ett ekorrhjul med jobb, träning, matlagning, städning, husrenovering, sömn – repeat. Typ en hög med ”måsten” men ingenstans en rejäl belöning eller något att sikta emot. Jag måste ha rest mig upp för hastigt, svimmat och skallat golvet eller något, för jag minns verkligen inte exakt vilken dag jag bara fick för mig att jag skulle bestiga Kilimanjaro – men plötsligt så visste jag vad jag var tvungen att göra. Det kändes så uppenbart. Så givet. Det var precis en sådan dröm jag behövde för att få den dagliga tillvaron att pirra till lite i magen.

Jag började inhämta information, kolla filmer, bilder, läsa på om höjdsjuka och höghöjdsutrustning osv – samt förbereda min kropp fysiskt. Vad ville jag förbättra? Kondition, absolut kondition. Skapa bättre förutsättningar för att inte stressa sönder kroppen på hög höjd, då den måste acklimatisera sig för att kunna klara av de färre syremolekylerna.

Luften är på ett sätt densamma på hög höjd som vid havsnivå. Av totala antalet molekyler havsnivå, så är lika många andelar syre vid havet som på toppen av Kilimanjaro. Däremot sjunker lufttrycket ju högre upp du kommer (Boyle’s lag) vilket gör att det blir färre molekyler överlag att ta tillvara på. På toppen av Kilimanjaro har luften mindre än 49% av syremolekylerna per andetag jämfört mot vid havsnivå där jag bor. Gapar du och stoppar du in 9 syremarschmallows i munnen på hemmaplan, så får du bara 3 st på toppen av Everest.

Skulle jag flyga hemifrån och direkt landa på Kilimanjaros topp med helikopter så skulle jag befinna mig i omedelbar livsfara. Kroppen skulle upptäcka att den inte klarat av att syresätta blodet och börja med ett eller två av de två höjdsjukesyndrom (AMS – altitude mountain sickness) som finns, HACE och HAPE. HACE är hjärnödem och enkelt förklarat vätskepåslag i hjärnan som fungerar som en hjärnblödning, med i värsta fall dödlig utgång. HAPE är motsvarande effekt, fast i lungorna, enkelt förklarat som en drunkning med i värsta fall dödlig utgång. För att motverka HACE/HAPE så är människroppen så fantastisk att den bygger fler röda blodkroppar, för att bli bättre på att hantera det färre antalet syremolekyler som man får in i varje andetag. Kroppen känner av detta när man kommer upp på hög höjd. När man gör en bergsacklimatisering, så går man upp till en viss nivå, vilar, sedan går man upp lite högre – men går tillbaka ner igen (ca 500 höjdmeter brukar vara en riktlinje). Då känner kroppen av att den måste anpassa sig och börjar producera fler röda blodkroppar. Ju högre upp du ska, desto fler röda blodkroppar måste byggas. Går man upp för högt så får du inte en ökad effekt – utan ökar tvärtom risken för höjdsjuka. Därav brukar man prata om att runt 500 höjdmeter kan vara en bra riktlinje och 800 höjdmeter ska absolut inte överskridas. Vad som händer däremot om du bygger fler röda blodkroppar och sedan går ner på lägre nivå, är att du får betydligt lägre ansträngningsgrad när du utövar något som har med motion att göra. Det är därför elitidrottare ofta tränar på högre höjd inför en tävling (eller bloddopar sig med blod från att ha vistats på hög höjd).

Vad har detta med traillöpning att göra? Jo, massor! Jag insåg att jag kommer ju jogga som en gnu upp och ner på det sablarns berget. Eller rättare sagt, vandra långsamt. Man får inte röra sig snabbt, för då stressar du kroppen i en miljö den inte är van vid och vad svarar kroppen med då – höjdsjuka. Men jag insåg att jag skulle röra mig över stökig terräng under väldigt många dagar och kanske också få uppleva långa dagar och mycket nötning.

Samtidigt som jag upptäckte att traillöpning efter min debut var ju fantastiskt roligt, just för att jag glömde bort att jag sprang eftersom jag hade fullt sjå med att hålla fötterna i styr över alla naturens hinder. Där och då insåg jag att traillöpning hade fantastiska synergier med bergsbestigning. Jag tränar kroppen på att röra sig flytande i stökig terräng, samtidigt som jag bygger mitokondrier och samtidigt som jag ökar uthållighet, kondition och prestationsförmåga. När jag dessutom ställde upp i Fjällräven Classic så fick jag för första gången känna på hur det var att nöta något fysiskt i nästan 24 timmar nonstop. Utan vila eller paus. Det lärde mig dels att man behöver även träna pannbenet på uthållighet, inte bara kroppen. Viljan att ge upp måste tänjas så att det beslutet hela tiden inte tas. Är man väldigt vältränad, men tröttnar efter ett par timmars bestigning på en topptur, så kommer man inte ta sig upp. Som anekdot tog det mig 19 timmar att bestiga Sydamerikas högsta berg och tillbaka till basecamp, då vi pga hårda vindar fick starta från camp2 istället för camp3 när vi gjorde vår ”summit push”. 19 timmar utan riktig mat, vila och hela tiden i ständig rörelse förutom enstaka mikropauser. Exakt som en ultralöpning går till. Har precis skapat och laddat upp filmen från det äventyret (se nedan).

Ultralöpning är ett utmärkt recept att träna psyket till att efter en timme inte tänka ”är jag inte i mål snart” utan ställa om hjärnan till att tänka på belöningen när man väl är färdig och släppa tanken på var man befinner sig i progressen. Alternativt fokusera på progress redan gjord – inte det som är ogjort. Mycket runt bergsbestigning handlar om att ge sig själv positiva inslag hela tiden för att göra ”override” på hjärnans försök att tala om för dig att det vore så mycket skönare att sitta i en varm, mjuk och skön soffa, fötterna på bordet, en chipspåse i näven och se hela skiten på Netflix istället för att uppleva det.

Nu idag har jag gått från soffpotatis och totalt otränad till att inom loppet av något år bara bestiga Afrikas högsta berg, Europas högsta berg, Sydamerikas högsta berg samt två försök att bestiga Everest, där jag tyvärr båda gångerna blev sjuk (lunginflammation och luftsrörsinfektion) på 7000 meters höjd och fick avbryta (och de besluten gör att jag kan sitta här idag och författa detta inlägg). Traillöpning, Skyrunning och Bergsbestigning har blivit som en trenighet jag hittat. Alla tre kretsar kring fysisk aktivitet och rörelse i naturen. Jag får erfarenheter för livet, vyer för livet, vänner för livet och något som berikar mitt liv på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig innan. Traillöpningen gör mig till en bättre bergsbestigare, men omvänt fungerar också om än bara temporärt. När jag kommit tillbaka hem till havsnivå efter att ha varit uppe på 7000 meters höjd, så har det varit lite Forrest Gump-varning :). Känslan när du ger dig ut och börjar springa en sträcka som du alltid brukar springa, men andas plötsligt med en helt annan andningsfrekvens (eftersom kroppen upptäcker att den plötsligt får hela munnen full med syremarschmallows igen). Det är det som bloddoping också handlar om. Tyvärr så dalar det rätt fort, vetenskapen pekar på att kroppen redan efter 10-14 dagar har dumpat de överflödiga blodkropparna och återgått till normalläge – men jag har hittat det jag verkligen brinner för i livet. Tänk att det gick att vara fysiskt aktiv och göra något förjävla jobbigt – och samtidigt ha ett leende på läpparna eller som på bilden till detta inlägg – vrålet av glädjerus.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Berg- och skogstokig hobbymotionär, traillöpare och äventyrare, som springer för att njuta av naturen och ha roligt, men som också har stora horn i pannan när det vankas tävling.

Född: 1977

Kontakt: [email protected]

Mål: Bli starkare, snabbare och uthålligare

Motto: Alla kan, bara man vill och vågar försöka

Prenumerera på Trailrunning Swedens nyhetsbrev

Spännande lopp

sön15maralldayFeaturedÅhus TrailRun5 km, 10 km, 21 kmLandskap:Skåne

sön15mar07:0015:00FeaturedEdsvidsleden Trailrun14 km, 28 km, 56 kmLandskap:Västergötland

lör09majalldayalldayFeaturedKolmårdstrailen0,5 km, 6 km, 10 km, 21 kmLandskap:Östergötland

sön17majalldayalldayFeaturedIcebug Backyard Trail Spring Edition6 km, 16 kmLandskap:Göteborg

lör27junalldayalldayFeaturedBocksten TrailRun5 km, 12 km, 23 km, 46 kmLandskap:Halland

lör22aug04:0019:00FeaturedIdre Fjällmaraton12 km, 28 km, 45 km, 84 kmLandskap:DalarnaAnmälanDeltagare

04sepallday06alldayFeaturedIcebug Xperience West Coast Trail74 km (23 km + 29 km +22 km)Landskap:Bohuslän

Senaste blogginläggen

  • Lyxpass-säsongen 2020 Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Halvvägs med plus i kanten Bo Johansson
    Läs mer
  • Käftsmällspass Linda Doktar
    Läs mer
  • Lumonite Reflect Run - Skatås Gunilla Kidmark
    Läs mer
  • Vad är kvalité? Bröderna Backa
    Läs mer
  • Vinn återhämtningsprodukter från Flowlife Sweden Fanny Ahlfors
    Läs mer
  • När traillöpning möter bergsbestigning Peter Lindquist
    Läs mer
  • Big's backyard ultra: det sitter i huvudet Anna Carlsson
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Löparresor med Trailrunning Sweden

Våra löparresor och träningsläger är speciellt skapade för traillöpare. Resornas fokus ligger på upplevelser och att upptäcka ny vacker natur, äventyrslöpning helt enkelt! Vi brukar säga att en träningsresa med Trailrunning Sweden är till för dig som är nyfiken, som vågar utmana dig själv och som tror att livet bara kommer en gång.Våra löparresor passar traillöpare på olika nivåer. Genom att erbjuda olika längder och hastigheter på löppassen, får både elitmotionären och den som mixar jogg med promenad sitt lystmäte. Alla får träning! För att få ut det bästa av resan är det dock bra om du orkar jogga ca 10 km.

Trailresa Tjeckien

Löparweekend Sälenfjällen

Idre Fjällmaraton
buss & boende

previous arrow
next arrow
Slider

Trailrunning Sweden Store

Trailrunning Sweden Store är webbutiken som är helt specialiserad på en enda målgrupp - människor som älskar löpning i skog och berg. I Trailrunning Sweden Store har vi grejerna som höjer din traillöpning till nya sköna nivåer. Här hittar du bara det som gäller trailrunning. Vi har sållat bort allt annat. Här kan du känna dig trygg med att du får hjälp och råd från personer som verkligen kan traillöpning.

Specialist

trailskor

Löparkläder

kittad för äventyr

Ryggsäckar

Utmana mörkret

Pannlampor

Traillöparens alla

tillbehör

previous arrow
next arrow
Slider
X
X