I slutet av oktober hade jag en underbar tur i skogen (med en väninna)...
Vädret var 0-gradigt och det var sådär mystiskt fuktigt och disigt- trolskt! Jag sprang sisådär en mil sammanlagt (lite skryt kanske?) och kände mig som en gasell som skuttade mellan stubbar, granris och grönmossa. Heelt underbar känsla! Min väninna pushade på och cirklade kring mig som en ettrig levnadsglad terrier (helt klart mer vältränad än undertecknad :-) ).
Då jag senare stod i duschen och hostade så det rev i halsen, samtidigt som euforisk doft av granmossa fortfarande hängde kvar i håret, insåg jag att jag nog inte borde ha tagit ut mig på det sätt som jag gjort.
Resterande del av hösten har gått i sjukdomens tecken med hög feber, luftrörsinflammation, öronpropp, rinnande näsa, hosta och riv i halsen...jag har helt enkelt bara varit ute på promenader s.k.. trailwalk i stället för trailrun! Häromdagen var det så underbart fint väder och hela min själ skrek efter att ta löpsteg och skutt ute i skogen vilket resulterade i 50 meters försiktig jogg. Jag insåg att kroppen fortfarande behöver läka sig mer....efter snart TRE månader!
Själen vill komma igång, själen vill skutta i skogen, bli svettig, skratta i hjärtat och njuta av att bli barnsligt "tarsanbasurk" i skogen. Kroppen sätter stopp! Jag bär på en obeskrivlig sorg...och försöker samtidigt peppa mig att njuta av att fortfarande kunna trailwalka och vistas i skogen...
Jag har den svartaste avundsjukan i världen för dem som springer i skogen, jag ser alla leenden när de kommer och är svettiga, lerprickiga i ansiktet och blöta ut ifrån skogen....Samtidigt är det en underbar syn att se och dessutom en värmande glädje för mig att se att fler än jag tycker om att "traila".
Sakta smids det planer på en comeback!
Gå- jogga? Gå där det är plant och springa i uppförsbackar? Gå på grus och asfaltsvägar och jogga på skogsstigar? Hitta nya stråk med utmaningar? Vad ska jag göra? Har jag några muskler kvar? När ska jag bli frisk? När kan jag börja?
Hur sjöén ska jag orka?
Tipps, någon?
