43 timmar 58 minuter och 53 sekunder, så lång tid tog det för Lars Drageryd att springa Bergslagsledens 29 mil på ny rekordtid. Och han hyllar sitt supportteam.
– Laget betydde allt, det var fantastiskt att få springa med mina vänner runt mig!
Karl-Fredrik Andersson sprang Bergslagsleden på 46 timmar i juni. Han fick inte behålla sitt rekord länge. I måndags inledde Lars Drageryd sin färd i Kloten och knappt 44 timmar senare var han i mål i Stenkällegården.
Lars hyllar sitt gäng på hela 25 personer, där vissa sprang med och andra skötte support och logistik.
– De betydde allt, jag sprang inte en meter själv. Vi var ett otroligt lag! Vi hade ett rullande schema med olika ansvarsområden. Det är en lämplig sommar för detta, eftersom det inte är några tävlingar så var nästan alla tillgängliga för att hjälpa till.
Farthållarna var inte vilka som helst, i gänget hittar vi bland andra Jonas Leandersson som har fyra VM-guld i orientering.
– Att jag fick så många med mig var en förutsättning, det är inte så kul att springa själv och bli trött. Nu upplevde vi verkligen glädjen i att vara ett lag och jag är otroligt tacksam för all hjälp, det gav så mycket energi. Totalupplevelsen var det intressanta, all support och att få springa med mina vänner runt om mig. De är peppade för nya äventyr, så jag kanske får ställa upp och springa något, skrattar Lars.
Hur tränar man för att klara av att springa 29 mil på 44 timmar?
– Jag har sprungit 4–6 mil i terräng på helgerna sedan en lång tid tillbaka. Men det viktigaste för mig är styrketräningen, jag har kört generell styrka med lite extra fokus på rumpa och baksida lår. Jag har kapaciteten att springa i hög fart när terrängen är lättare, att ha lite överfart är värdefullt. Ibland när man är trött så hjälper det faktiskt att höja farten och därmed aktivera andra muskelgrupper. Nu efteråt känner jag mig okej, fötterna är svullna och jag är lite stel, men annars känns det bra.
Varför lockar Bergslagsleden?
– Jag kommer från Örebro, så jag har en lokal anknytning till leden. För ett antal år sedan gjorde min kompis Johan Röjler, OS-åkare i skridsko, på 85 timmar. Då dök tanken upp att det skulle kunna vara kul att prova. När någon sedan slog Johans rekord, började jag fila på en excelfil.
Så förra sommaren gav sig så Lars i kast med Bergslagsleden.
– Då var jag sämre förberedd, både fysiskt och i planeringen. Det var mer att ta sig igenom. Jag sprang på 62 timmar och slog det dåvarande rekordet som var på 75 timmar.
Tankarna på att försöka igen och se hur mycket det går att kapa på tiden, fanns där.
– Den här gången handlade den om en optimerad prestation. Inte minst vad gäller planering kring energiintag. Jag hade riktat in mig på det sedan april, rekordet var en bonus. Bergslagsleden är fin, den går från A till B och har tydliga etappmål – ett härligt koncept.
Största svårigheten var ryggproblemen som dök upp efter 22 mil.
– Jag fick kramp och kunde inte hålla ryggen upprätt, jag var pigg men fick gå som en fällkniv. Innan dess trodde jag på att gå under 40 timmar, men sista 5 milen fick jag gräva riktigt djupt. Så det var väl roligt att jag fick kämpa lite för det.
– Jag är mycket nöjd med att jag kunde vara i min bubbla av komplett fokus hela tiden. Jag hade ju förberett mig länge och jag var verkligen skarp i stort sett hela vägen. Jag är så glad att det funkade med tanke på alla som har ställt upp så mycket! Vi avrundade med en liten bankett igår, jag sov inget under vägen och jag har bara sovit några timmar än så länge – så snart är det nog dags.
