Göteborg har blivit med nytt traillopp! Göteborg Trail Run arrangerades av Team Nordic Trail för första gången 12-13 september. Visst var det en tävlingshelg omgärdad av tuffa restriktioner men loppen 9 och 22 km kunde genomföras med flera små startgrupper. Och vilken bana! En Göteborgsk variant av Kullamannen med 800 höjdmeter på 22 km som innehöll både snirklig stig och klättring med rep.

Visst hade vi önskat oss en sensommarhelg med strålande sol och gott häng vid grillen efter målgång. Men i år var läget ett annat och vi löpare var otroligt glada och tacksamma över att få springa lopp. Team Nordic Trail med Joel Språng i spetsen hade verkligen gjort allt för att både få tillåtelse att arrangera tävlingen samtidigt som vi löpare skulle få en så bra upplevelse som möjligt. 44 km-distansen ströks och fokus var på 9 och 22 km. Startgrupperna blev utspridda över två dagar och alla löpare hade kommit i mål innan nästa grupp startade. Tryggt och säkert.

Jag skulle springa 22 km och hade förberett mig med extra mycket backträning, banan hade 800 höjdmeter. Start och mål var vid det gamla militärområdet Kviberg och banorna snirklade sig upp i terrängen. Branta backar direkt när löparna sprang upp i skogarna vid Bergsjön och fastän staden låg nära var det ofta helt tyst och vildmarkskänslan påtaglig.

De första kilometrarna hade jag sällskap med andra löpare men ju längre in i loppet vi kom, desto mer utspridda blev vi och jag sprang långa stunder helt ensam. Riktigt härligt att själv styra fart och kunna ta det försiktigt där terrängen krävde klättring nedför men ösa på genom leriga pölar och på slingrande granbarrstigar.

Den första delen var mycket kuperad med fantastisk utsikt från Utbybergen, sedan följde 8 flackare kilometer norrut och runt Surktjärn, innan vi kom tillbaka till bergens klättrande och snirklande. En bansträckning med väldigt spännande och omväxlande löpning.

Loppet hade fem vätskestationer på 4-5 km avstånd med sportdryck, vatten och energi och jublande glada funktionärer som peppade oss när vi passerade, så härligt! Jag hade med egen dryck i löparryggan men det var onödigt då energistationerna låg tätt. Däremot var det tryggt att ha med regnjacka, jag sprang i t-shirt och var skönt varm så länge jag höll mig i rörelse, men eftersom det regnade konstant skulle jag snabbt ha blivit kall om jag stukat foten eller varit tvungen att stanna. Tillbaka nere i Kviberg var upploppsrakan lång, flera hundra meter flack löpning längs fotbollsplanerna i motvind, men jag hörde hela tiden koskällorna och speakern där framme i mål och försökte hålla god fart hela vägen. Medalj, dricka och pastasallad väntade på oss löpare som sprang in under målbågen. Jag kunde inte låta bli att fantisera om nästa år då vi förhoppningsvis hänger kvar i målområdet och hejar in medlöparna efter loppet.

Tack Göteborg Trail Run för en toppenfin bana! Jag tycker att det är jättekul att Göteborg har fått ett nytt spännande traillopp som kan utmana oss löpare med olika distanser i så häftig natur. Nästa år ser jag fram emot att testa 44 km.

 

Bilder från loppfotografen jimberg.se