Känner att jag kanske får revidera mitt tidigare uttalande om hur härligt det är med mörker. Eller ja, alltså det är fortfarande trevligt med mörker och pannlampslöpning. Inte fullt lika kul med mörker och ”pannlampan-ligger-kvar-hemma”-löpning.

Fick någon form av massivt hjärnsläpp idag och stack ut på en 10-kmsrunda i ett motionsspår jag inte testat tidigare. Inte så mycket hjärnsläpp i just den delen av mitt val men däremot var det inte helt genomtänkt att dra ut vid 16-tiden och tänka att det kommer att vara ljust åtminstone några timmar till. Det var det inte. De flesta av oss (inkl jag) ställde nämligen tillbaka klockan i helgen. Gone are the days när det var ljust på eftermiddagen.

Testa att springa i ett för dig nytt spår där spåret korsas av en uppsjö olika stigar och spår och den markering du ska följa är mörkgrön. Testa. Kan bli kul. Eller lite lätt störigt.

Mörkgrön mot mörka träd är nämligen inte den mest kontrastrika kombinationen i varken skymning eller mörker. Åtminstone inte när pannlampan ligger hemma i garderoben. Och man börjar bli lagom gammal för att tycka att det är jobbigt att se saker överlag i mörker.

Om vi bortser från att jag knappt kunde urskilja något under halva passet så var det en rätt trevlig och kontrollerad runda. Bara det att jag sprang i shorts och kortärmat känns som något värt att fira. Nu är grundträningen igång.