Scouts andetag under sängen. Sövande. Jag har försökt påbörja en summering från Big's Backyard satellite VM förra helgen men det är stopp, hjärnan checkar ut när jag försöker tänka på det. Det är för mycket virrvarr, för många känslor, en massa stress så jag stänger helt enkelt av. Kanske kommer det en race report så småningom, kanske lämnar jag den därhän. Just nu är jag bara, i ett vakum. Det där berömda postracesyndromet med tårar som ständigt hotar att svämma över om jag försöker trycka på "on". Så jag lyssnar bara och låter Scouts andetag leda mig. Det räcker och är bra så. Vår bubbla, min trygghet.