Innan gårdagen har både ultralopp eller ultrapass lyst med sin frånvaro i min träningsdagbok. Senast var det TransGranCanaria Advanced, nu skulle det bli sörmlandsleden kryddat med lite Hammarbybacken.
Varför detta då? Egentligen behövs väl ingen anledning men jag har en ”streak” med minst ett ultra sedan 2015, sånt vill man inte sabba. Dessutom ville jag se om höftskadan var besegrad på riktigt nu.
Det skulle bli ett bra avslut på rehab-året 2020 och en liten kickoff på comeback-året 2021!
Regn från start och några enstaka plusgrader, precis som väntat och en riktig lerfest väntade. På fötterna hade jag som tur var höstens favoritskor, Inov-8 X-Talon Ultra 260.
Fick sällskap dagen till ära, lagom prat-tempo hela vägen. Eftersom årets längsta pass innan bara varit 24km så förväntade jag mig en hel del gnäll från höften ungefär runt den distansen men inget hände, perfekt!
Mörkret hade lagt sig när vi kom fram till Hammarbybacken, nu gjorde det ont lite överallt men det hör ju till.
Vi bjöds på snöblandat regn och friska vindar när vi gnällandes tog oss upp, totalt 4 vändor upp blev det innan klockan äntligen tickade över 43km, mellandagsultran var över!
Vi hörs 2021 igen!
