Bloggaren Sara Rönne ÄR träningsglädje, hennes mycket lästa blogg heter så och hela hon utstrålar glädje och kärlek till träning, och kanske mest av allt till löpning.
– För mig är det meditativt att springa. Jag går in i min egen värld. Ofta kommer lösningar på saker till mig när jag springer och jag får nya insikter. Löpningen gör mig avstressad och kreativ.

Och utomhus ska det vara.
– För mig betyder utomhus att jag är bortanför stan. I stan är det intryck överallt: löpsedlar, människor, ljud… Utomhus är en fristad från alla intryck. Oavsett om jag springer, åker skidor eller vandrar så hittar jag ett lugn.

Sara bor huvudsakligen i Åre och har tillgång till gott om utomhus.
– Grejen med fjällöpning är att fjället inte går att kontrollera. På asfalt är allt så förutbestämt, det enda som kan hända är rödljus och motvind. På fjället är det till stor del vädret som avgör förutsättningarna. Mäktiga fjälltoppar och stora vidder skapar en litenhet som känns befriande. Det går inte att styra och ställa där ute, det är en skön känsla att inte kunna bestämma.

Första fjälloppet
– Trots att jag bor i Åre och springer väldigt mycket här, så har jag faktiskt aldrig sprungit ett lopp i fjällen! Men 2018 blir det start i 2XU Idre Fjällmaraton. Jag fastnade för den känsla som loppet vill förmedla: ett inbjudande och inkluderande lopp där upplevelsen är det viktiga. Det här blir årets huvudmål, det som jag kommer att träna mot.

På vägen mot 2XU Idre Fjällmaraton har Sara andra spännande utmaningar.
– Jag har siktet inställt på att springa i Padjelanta den här sommaren. I somras sprang jag Kungsleden. Jag är orädd och tror på att jag kan göra det jag vill. Mina äventyr har matat den egenskapen, det är viktigt att göra det med jämna mellanrum.

Hon har cyklat från Stockholm till Åre, kört 25 spinningpass på raken för Rosa Bandet, sprungit Kungsleden. Sina äventyr hittar Sara genom att inspireras av vad andra gör och sedan lyssna på magkänslan.
– Om det blir en tanke som återkommer, om jag känner nyfikenhet och sug efter att göra en grej, då är det läge att köra. Mina äventyr får gärna kännas lite nya. Sedan är det ju helt underbart att sitta med en fjällkarta framför sig och hitta spännande ställen. Jag brukar göra en bucket list för varje sommar och vinter.

Vi pratar om rejäla långdistanser här. Du ryggar inte för att bli trött?
– Det är en härlig känsla att bli trött, jag tycker bäst om att bli det genom att hålla på länge. Då den här känslan av att vara nedmald fast stark kommer, det är beroendeframkallande. När jag är trött går alla intryck rakt in i mig, utan filter. Det är som att få en injektion rakt i blodet Och kom ihåg: Det är inte farligt att bli trött! Jag vill verkligen uppmana alla att våga bli riktigt trötta genom långvarigt fysisk aktivitet, att testa och se hur du upplever det.

Sara springer helst själv, helst sent på kvällen eller tidigt på morgon.
– Löpningen är en stund för mig och mina tankar. När ingen annan är ute blir det mindre prestationsinriktat och mindre vardag, att springa på lunchen är inte min grej. Dessutom har jag mer energi och ork på kvällen.

Vintern är lång i Jämtland, hur övervintrar du som löpare?
– Jag gillar att springa på vintern! Men det blir kortare turer på 12–15 km på skoterleder och väg. Det blir många kvällsturer med pannlampa. Jag går mycket med snöskor och åker skidor.

När känner du dig oslagbar?
– När det är dåligt väder, regn eller snö, det är kallt och blött och tufft att gå ut. Jag älskar motvind och regn! Då känner jag mig cool och stark när jag sticker ut och springer. Speciellt när jag sedan kommer hem och är sjukt nöjd med mig själv.

Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography