- En mental kamp. Så beskriver Patrik Wikström natten längs Kullabergs branta och leriga leder. Han blev den allra förste segraren i Kullamannen Ultra +100 miles.
Klockan är strax efter åtta på morgonen en kulen novemberlördag, när Patrik, som tävlar för Salomon Running Elit, når målet i Mölle. Han har sprungit i 21 timmar och 34 sekunder. Glad, lerig och trött, sjunker han ner på tronen.
- Det här var tuffare än jag trodde. Värsta partiet var mellan 80 och 96 km, när vi gick över från den flackare delen av banan till Kullabergs tekniska och kuperade löpning. Jag var trött i benen redan och visste att jag hade tre hela varv i Dödens Zon kvar. Det var tufft, men jag tog ett depåstopp på en kvart i Mölle och fyllde på med energi. Efter det blev tankarna lättare, vilket också spred sig till benen. Jag gillar att springa i mörkret, det är spännande och de svåra steniga partierna utför och nere på stranden är mina favoritdelar. Jag började varva löpare och då fick jag annat att tänka på också, det var skönt.
Segermarginalen till tvåan Erik Eng, Åkersberga Spring, blev drygt 36 minuter.
- Jag vågade aldrig slappna av, jag kände mig jagad, men jag var inställd på att vinna från start. Samtidigt är det svårt att ta in hur långt 16 mil verkligen är, mina träningspass ligger normalt runt 1-1,5 timme, säger Patrik.
Erik hade å sin sida inte siktet inställt på att gå ikapp.
- Man springer i sin fart, det är inte så mycket mer att göra. Min tyngsta fas på banan var det andra varvet i Dödens Zon. Det var mitt i natten, kroppen var helt ur fas, det var vatten till vaderna på ängarna och det låg kor och får överallt. Då tappade jag sugen ett tag.