Petter vann i italienska skidbackar


I lördags bjöd Winter Eco Trail by Night på 13 km och 1 500 höjdmeter på den italienska sidan av Mont Blanc-massivet. Petter Restorp, som bor i Chamonix, lyckades vinna loppet på fjärde försöket. Vi bad honom berätta om sin lördagskväll:

”Varje år sedan fem år tillbaka arrangerar Valle d’Aosta Trailers ett lopp mitt i vintern. Det är kort men brant och gör en loop i skidbackarna i Courmayeur i Italien. Det är inget stort lopp och stämningen är familjär, med många som verkar känna varandra rätt väl. De flesta är italienare, men en och annan fransman och några övervintrande britter brukar hitta dit. Flera av de andra löparna har skimo-dräkter på sig, men springa är nog vad de helst vill syssla med. Jag tolkar det lite som en revolt, eller åtminstone ett utbrytningsförsök, mot snön och kylans grepp om alptopparna. I år var det 120 personer som stod på startlinjen trots några plusgrader och ihärdigt regn.

För mig var det fjärde gången jag deltog. Första året kom jag 6:a och året därpå 4:a. Förra året kom jag 3:a och nu i år lyckades jag vinna. Jag tycker att det är ett kul och lite annorlunda evenemang, ett mäktigt träningspass och ett sätt att testa formen och stämma av inför den stundande säsongen. Jag vet att det finns riktiga vertikalmonster där ute som är svåra att slå i sin hemmamiljö, men jag försöker så klart. Det är alltid kul att stå på startlinjen och känna hur hornen växer.

Jag brukar alltid vara lite seg i starten men kom iväg hyfsat. Man har stegjärn på fötterna men snön var rätt slafsig i början och mycket av kraften från stegen äts upp av snön. Jag tog snart ledningen men hade en löpare i hälarna och fjolårets tvåa inte långt efter. Att ligga först är ju en bra position men samtidigt strategiskt rätt kasst. Det är ganska mycket jobbigare eftersom man måste ha koll på banmarkeringar och trampa ut stegen i snön. Kommer man efter så är det bara att klampa på i samma fotspår. I sista branta uppförsbacken lyckades jag dock skapa en liten lucka bakåt och när det bar iväg utför så släppte jag alla bromsar. Det känns som nåt mellanting mellan att springa och ramla och halka. Ur balans mest hela tiden men på nåt sätt lyckades jag hålla mig på fötterna och kunde korsa mållinjen som första man 1 500 höjdmeter längre ner.

Vinsten tar jag med mig som ett kvitto på att träningen funkar och ett löfte om en fortsatt bra säsong 2019!”

Foto: Stefano Jeantet

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X