Fina stigar och en hel del ”off trail” i bokskogarna runt Bockstens mosse väntar närmare 500 löpare till helgen. Det är dags för den fjärde upplagan av Bocksten Trailrun Winter. 

– Superkul och hedrade att så många vill njuta av våra stigar i verkligheten. Känslan att glida fram i vår arena under denna årstid är lika magisk som under sommaren, berättar Mattias Skärbäck från arrangörsstaben.

Som väderprognosen ser ut kan det även bli riktigt vinterföre med snötäckta stigar som väntar.
-Det är hårt i marken just nu och snabba förhållanden. Stigarna är perfekta och även partierna som vi dragit över myrar är rätt snabba just nu. Vad jag kan se ser det ut som att snön ligger och att det ska kunna bli ännu lite kallare framåt helgen.

Flera starka namn, framförallt på herrsidan, är redan anmälda. Bland annat Patrik Lindegårdh, Daniel Frantzich, Jonathan Fahlén och Linus Hultegård för att nämna några namn.
– På damsidan saknar vi ännu starka löparen Lena Trillelv som vi har hoppats ska komma till start. Det känns i dagsläget mer öppet och vi får se vilka som kommer blanda sig i toppstriden, förklarar Mattias.

En nyhet för i år är den stafett med tre sträckor som arrangeras under lördag eftermiddag.
– Vi ville testa något nytt i år och ersätter det tidigare nattloppet med stafetten. Nu är det 18 lag anmälda.

Mattias Skärbäck testar terrängen i vintervädret. Till helgen kommer närmare 500 löpare till start i den fjärde upplagan av Bocksten Trailrun Winter.

Sen jag frivilligt började röra på mig utomhus (två år sen..) har jag börjat uppskatta de olika årstiderna desto mer. Vintern är inte längre bara en lång längtan till sommaren utan vintern bjuder själv på så mycket! Det fick jag verkligen erfara under mitt 3,5 veckor långa jullov (LYX!). Vinterlöpning i alla ära, men nu har jag vågat mig på nya grejer! Mycket roliga saker.

Mina topp tre just nu bästa vinteraktiviteter:

3: Längdskidor. 

En för mig helt ny sport, men oj så härligt! I mitt egna tempo fick jag chans att lära mig tekniken och utan större ansträngning kunde ta mig längre sträckor.

Stort plus för:
Mysigt swoosh-swooshande från snön
Helkroppsaktivitet

Litet minus för:
Svårt att prata och åka skidor samtidigt, det var bara då jag ramlade 😉

 

2: Långfärdsskridskor.

Att solen steg upp bakom bergen och spred sitt ljus över en helt vit, gnistrande sjö gjorde ju inte upplevelsen direkt sämre.

Stort plus för:
Att med relativt dålig teknik ändå ha känslan av att susa fram.
Den obligatoriska fikapausen med öppen eld och mat.

Litet minus för:
Den obligatoriska fikapausen med öppen eld och mat pga insåg att jag är helt orutti på vinteraktiviteter och har tagit på mig på tok för lite kläder.

 

1: Pulkaåkning.

Det krävs inte mycket fart för att få upp flåset uppför backen, nedför är tiden du hinner fånga andan. Helt enkelt; sjukt effektiv intervallträning!

Stort plus för:
Barnskratt, finns det något mer underbart?
Kittlandet i magen, kommer jag dö på vägen ner eller överlever jag?

Litet minus för:
Hm. Nä. Inte ett enda litet minus kommer jag på.. Kanske att slitaget på täckbyxorna skjuter i höjden, men det är det tusan värt.

Här kommer tolv månader på Sörmlandsleden i bilder. Alla väder har upplevts, det har varit pass där man bara flugit fram, pass där man undrat varför man begav sig ut, pass med pannlampa, pass med Linda, några pass själv, pass med bad, fika, löpning, swimrun och skratt. En herrans massa skratt. Variation var ordet. Inser nu i efterhand att det finns på tok för mycket bilder. Det kan vara så att någon bild inte riktigt hamnat på rätt plats. Först tänkte jag inte skriva något om det, men jag avslutar inlägget med att berätta varför det inte längre är ”min” skog.

Om ni nu orkat bläddra hela vägen ner så har det här varit ”min” skog med ”mina” platser i ett par tre år. Platser som gav mig lugn och hjälpte mig sortera tankar och hålla samman. Platser jag aldrig skulle visa någon, de skulle alltid vara mina. Platser där jag visste att jag kunde samla mig, må bra och få energi till att hålla ihop. Sen dök Linda upp. Hon ger mig så mycket av det jag förut behövde springa ut i skogen för att kunna hantera. Hon har fått mig att leva. Förut sprang jag mycket i skogen för att hantera saknad, besvikelse och utnyttjande. Det var aldrig någon tveksamhet om att visa henne ”min” skog. Eller som det numera är, vår skog. Tack Sörmlandsleden för ett år av oförglömliga minnen och upplevelser. Vi ses 2019 igen!

Nu när det är vitt i stora delar av vårt land, så ska vi passa på att köra ett snöpulspass. Är det så att du inte har tillgång till snöpuls där du bor, kan du byta ut passet mot backe 2 x 6×1 min, med joggvila ner.

Börja passet med att jogga 10-15 minut, lägg gärna in även löpskolningsövningen med höga knän(se förra veckans pass). Uppvärmningen kan t.ex. vara sträckan till den plats där du sedan kör dina snöpulsintervaller. Snöpulsen kör du sedan på en plats där du vet att det är ett ganska jämnt underlag, en snötäckt fotbollsplan, parkyta, åker…, plant eller lätt motlut.  Passet består av 6 x 1 minut med 30 sekunder vila i två set. En minut intervall, ska du jobba så hårt du kan under en minut. Snön gör att du måste jobba med höga knän och styrka, se till att hjälpa till med armarna, jobba i så hög fart du klarar av. Farten blir troligtvis inte så jättehög, beroende på hur djup snö du får springa i, men du får ändå hög puls. Ståvila 30 sekunder, innan nästa minut upprepa 6 gånger. Efter första setet, vila 2 minuter och kör samma serie igen med 6×1 minut. Du kommer märka att det blir riktigt jobbigt och bra styrketräning för lår, vrister och vader.

Fördelar med Snöpuls:

– Vi blir tvungna att lyfta mer på våra knän, bra styrketräning och hjälper oss att få ett högre knälyft när vi sedan springer på barmark.
– Stärker stabiliserande muskler i vrister och underben.
– Skonsamt underlag, trots hög puls är det skonsamt för våra ben.
– Lätt att få pulsökning utan hög fart.
– Bra vinterträning då det ofta kan vara isigt och moddigt på våra vanliga löpvägar, bra att då istället nyttja snön till ett bra träningspss.
Byt ut passet mot en backe 6×1 minut i två set, om du inte har tillgång till snöpuls. Är det bara lite snö och man känner att det inte riktigt ger den effekten man vill ha med snöpuls, kan du också välja en backe eller lätt motlut, för att få det extra motståndet.

Avsluta passet med att jogga lugnt ca 10 min.

Lycka till! Lena

Jag har sällan problem med att motivera mig till att gå ut och springa men när det händer så är det alltid på vintern och isen är den största boven, den tar verkligen död på all glädje!

Innan isen erövrade stigarna.

Jag kan verkligen uppskatta att springa och pulsa i nysnö på stigarna. Med ett stabilare vinterväder hade man sluppit dubbskor och jag hade varit hur nöjd som helst.

Men när vädret är som det ofta är med plusgrader / minusgrader om vart annat och varenda motionsspår, stig eller trottoar täcks med 5-10cm is så blir det helt plötslig väldigt lättmotiverat att sitta framför teven istället.

Dubbskor i all ära men för mig sliter det mycket mer på ljumskar och fotleder men med bara fem veckor kvar nu till Transgrancanaria så måste jobbet bli gjort, jag har haft två veckor nu där jag knappt kommit över min egna ”skamgräns” på 40km per vecka. Nu måste det bli till tre veckor med bra träning för att kunna njuta nån promille i alla fall.

Jaja, nu har jag fått gnälla av mig lite och imorgon är det måndag vilket betyder vilodag. Det är sedan gammalt men sen är det dags att sparka igång veckan ordentligt igen, Gran Canaria närmar sig!

Inte mycket bättre självkontroll än en 4-åring. Jag borde springa mindre nu för att kunna springa mer senare. Det här sa jag till mig själv för bara några veckor sedan. Busenkelt.

Lyssnade jag på mig själv? Nope. Allt känns ju så bra sa jag till mig själv. Klassiskt. Har jag nu börjat få lite ont? Japp. Blir nu åtminstone en vecka med minimumpass, minst 20 men max 30 min. och rulla på med foamrollern för att se om det ordnar sig.

Skönt att komma bort från cykelbanorna och ut i skogen för en gångs skull där de flesta passen gjorts kvällstid den senaste tiden. Har ju möjligheten att löpa på lunchen men haft en hel del möten just i angränsning till den tiden på arbetsdagen så jag har skjutit på de passen.

Springer man inte så långt får man se till att varje meter är njutfull.

Zara Lundgren & Helena Fernström och Anton Hallor med sin duopartner Gustav Hindér segrade på den längre distansen 10 km i den andra upplagan av Night Snow Run Vemdalen.

I den magiska januarikvällen kom nästan tvåhundra deltagare till start i den andra upplagan av löpartävlingen som genomfördes i fjällterrängen runt Vemdalsskalet. Fördelat på distanserna 10 km och 6 km. Segrare i damduoklassen 10 km blev teamet Hälsingebrudar där Zara Lundgren & Helena Fernström vann med segertiden 1:04:50.
-Det kändes fantastiskt roligt att springa i mål som segrare! Det är ju ändå en väldigt tuff bana med en rejäl stigning i början, säger Zara och Helena.

I herrduoklassen 10 km blev det ett tufft race där Team Åsarna Skicenter, med fjolårsvinnaren Victor Hallquist & Jesper Thor, drog hårt från början upp mot Jaktstugan. Efter passeringen på Skalets torg satte teamet från Storhogna Högfjällshotell & Spa in stöten.
-Vi krigade oss upp för sista backen & tryckte på riktigt hårt hela vägen ner säger Anton & Gustav. Segertiden landade på 50:51.

Det fanns även en mixdouklass över 10km som vanns av Frida Nilsson & Dennis Bergström, Örebro på tiden 1:00:56.
I damduoklassen 6 km segrade Jenny Blomdahl och Adina Johansson, Östersund på tiden 45:01 och i herrduoklassen var Richard Mohammar och Marcus Stenberg, Stockholm först över mållinjen på tiden 51:27. Jenny Hofvander och Andreas Calleberg, Vemdalen vann Mixduoklassen och där stannade klockan på 47:41.
– Vi är riktigt nöjda med eventet och den fantastiska atmosfären som deltagarna, publiken & våra funktionärer skapar! Det tillsammans med den positiva responsen från partners sporrar oss att utveckla tävlingen inför framtiden, berättar Petter Bromée, tävlingsarrangör.

Länk till fullständiga resultat

FOTO: Vemdalen Foto Kalle Vertergård

När världscupsäsongen i Ski-mountaineering (Skimo) under helgen startade i österrikiska Bischofshofen blev det som bäst en 13:e plats för Sverige genom Fanny Borgström.

- Jag är rätt nöjd med genomförandet, men tappade alldeles för mycket tid på tekniska detaljer vid bytena när man ska ta av samt sätta på stighudarna på skidorna, förklarar Fanny som var distanserad med drygt 6 minuter av segrarinnan Axelle Gachet Mollaret.

André Jonsson är med som ledare åt de svenska skimo-tjejerna och tycker ändå att det var en bra start.
- Nu är vi igång och tjejerna har gott om tid till att finslipa de tekniska detaljerna inför kommande två världscup-helger. Vi drar nu raka spåret till Andorra och sedan fortsätter det med tävlingar i Frankrike helgen efter.

På grund av intensivt snöfall under den senaste tiden fick arrangören nyttja en reservbana för det individuella loppet. Förutom Fanny Borgström deltog även Johanna Eriksson. Johanna Åström skulle också ha varit med i det svenska laget, men tvingades kort innan start hoppa av på grund av sjukdom.

Länk till fullständiga resultat

En vecka har gått och jag har redan hunnit läsa många fina race rapporter från Sandsjöbacka trail och jag är grymt imponerad över de som körde tripplarna, både ’korta’ och långa. Själv är jag glad att ha kommit i mål! Det var ju lite hastigt beslutat att jag skulle vara med och det känns inte som att jag var riktigt förberedd. Hann med några längre pass mellan jul och start som ändå kändes helt ok. Jag försökte sätta upp ett realistiskt tidsmål.

Fredag kväll och tidigt lördag morgon försökte jag se vad alla som sprungit på fredagen skrev om underlaget och banan. Jag har nästan helt uteslutande sprungit i mina Altra de senaste 1,5 åren och vill ogärna dra på mig någonting annat. En bekant rådde mig till att ta dubbskor. Jag funderade på att packa ner de lösa ´dra på´ dubbarna men vet att jag inte gillar dem och att det antagligen blir mer meck än nytta.

Härligt när solen kom igenom diset

Jag drog på min mina Altra och packade ner ett par Icebugs i väskan. När tåget stannade i Kållered märkte man rätt snabbt att asfalten var rätt hal. Då beslöt jag mig för att det fick bli mina Icebugs. Jag hade nog ändå tänkt lite när jag köpte dem – de är aningens större i storleken för att rymma tjockare alternativt dubbla strumpor om det är riktigt kallt så fötterna fick lite utrymme denna dag.

Jag såg väldigt mycket fram att få springa i helt nytt område i stan. Detta är inte riktigt mina trakter. Banan var helt i min smak och jag tyckte det flöt på rätt bra. Dubbarna gav mig grymt grepp på spångarna och jag vågade springa rakt på bergsknallar och släppa på utför. Det sitter nog lite självförtroende i dubbarna. Jag kände att jag hade rätt bra flyt mellan typ 7-12km därefter var det lite mer i omgångar.

När vi kom in i Änggården tänkte jag att nu är det ju snart mål! Hade dock hört ryktas om några överraskningar på slutet så jag ropade inte riktigt hej än. Änggården är ett myller av stigar och jag höll på att missa att springa igenom en grind. Tack till dig i blå jacka bakom mig som hojtade!

Tack för en fin bild Jakob Edholm

Överlag kändes kroppen förvånansvärt bra, inte direkt ont någonstans men när överraskningsbackarna kom så kröp det på lite krampkänningar in baksida lår o vader. Hade ingen aning om att vi hade så teknisk terräng mitt i stan! Skall läggas på minnet.

Måååål!

Det kändes väldigt udda att springa igenom Linnéstan bland lördagsflanörerna men det var bara att dra på och samla sig inför sista tuffa backen upp mot mål! Första finishen för i år – jättekul! Fick lite blodad tand och har noterat i minnet att sprinttrippeln kan vara ett alternativ nästa år om jag får en bra höst. Toppenbra arrangerat lopp – stor applåd till arrangörer, funktionärer, publik o alla andra inblandade. Vi ses igen!

Nu var det länge sen jag uppdaterade bloggen. Och jag börjar direkt med ett blogginlägg om ett kontroversiellt ämne där jag erkänner att jag inte innehar någon expertkunskap. En del kanske inte håller med mig i detta ämne men så får det gärna vara. Jag tycker det är intressant med faktorer som påverkar prestation och kön är ju en av dessa. De två främsta orsakerna till att män har ett högre VO2max än kvinnor är att de är större och har ett större hjärta och högre Hb. Sen finns ju även muskulära skillnader mellan män och kvinnor som leder till att män är överlägsna kvinnor i kraftgrenar. Testosteronnivåer är en av orsakerna till könsskillnader. Det är ett välkänt faktum att kvinnor har lägre testosteronnivåer än män, men också att kvinnor har olika höga testosteronnivåer och att kvinnor med höga testosteronvärden presterar väldigt bra i idrott.

Den senaste tiden har den här frågan aktualiserats då kvinnor med väldigt höga testosteronnivåer gjort väldigt bra ifrån sig i olika löpgrenar. Exempelvis Caster Semenya. Det finns andra fall också men Semenya är det mest kända och jag väljer därför att använda det som exempel. Hon förbjöds att tävla en tid och var tvungen att på medicinsk väg sänka nivåerna och hennes resultat gick därmed ned. Vilket ju inte är konstigt alls rent fysiologiskt. Sedan överklagades den här regeln till idrottens skiljedomstol 2015 av en indisk sprinter och beslutet revs upp.

Caster Semenya

Källa: ELIGIBILITY REGULATIONS FOR THE FEMALE CLASSIFICATION (ATHLETES WITH DIFFERENCES OF SEX DEVELOPMENT)

Förra året togs ett beslut av IAAF (internationella friidrottsförbundet) att kvinnliga idrottare med hyperandrogenism (höga nivåer av manliga könshormon) av en viss nivå inte skulle få tävla på distanser mellan 400m och 1 mile om de inte sänke sina hormonivåer till minst 5 nmol/L. Normala nivåer för kvinnor ligger på 0.12 nmol/L till 1.79 nmol/L (men värden upp till ca 4,8 kan förekomma helt naturligt).

Det här beslutet baserades på att man via analyserade blodprovet sett att höga testesteronnivåer gav stora fördelar på dessa distanser. Det innebär inte att det inte finns fördelar med höga nivåer på ex 200m eller 5000m och speciellt inte extremt höga nivåer. Men denna ”studie” har också blivit hårt kritiserad. Regeln har ännu inte trätt i kraft, utan man väntar på att CAS ska ta upp frågan i mars och kanske går den aldrig igenom.

”I want to run naturally, the way I was born” sa Semenya nyligen. Och jag kan förstå henne. Jag har inte tillgång till hennes mediciniska journaler och de uppgifter jag har baseras helt och håller på det jag har läst mig till. Min förståelse är ändå att hennes testosteronivåer är så höga att de inte kan förekomma utan endogen produktion via inre manliga könsorgan (men det är inte bekräftat). Men även om testosteronproduktionen skulle vara lika hög som en man så är självklart testosteron inte den enda faktor som påverkar prestation. Det är oerhört komplext. Och vad hon har för kromosomsammansättning vet jag inte.  Så kan man därmed säga att testosteronnivåer är ett faktum vi bara får acceptera likväl som att en del människor är anatomiskt eller fysiologiskt optimalt byggda för ex löpning el simning? Är det rättvist att hon och andra i liknande situation tävlar mot kvinnor med denna enorma fördel som hon har?

Jag tycker inte det, åtminstone inte i internationella mästerskap. Om vi nu väljer att dela upp tävlingar i en klass för män och en för kvinnor så måste det också finnas regler för vad som räknas som man och kvinna i dessa sammanhang. Men gränsdragningen är, som alltid, ytterst svår. I övriga sammanhang spelar det ju inte så stor roll om man är man eller kvinna, men inom tävlingsidrott och särskilt på seniornivå finns ju en tydlig uppdelning. Jag vet att många inte håller med mig och jag kan förstå det förhållningssättet också. Är man uppväxt som kvinna är man ju kvinna. Det är såklart fruktansvärt orättvist på sätt och vis att inte få tävla. Om det var min dotter eller min syster det gällde, skulle jag då vara av annan åsikt? Jag vet faktiskt inte. Men på något sätt kan det inte vara en mänsklig rättighet att tävla på elitnivå i VM och OS.

Den här frågan berör såklart också definitionen av biologiskt kön, vilket inte heller alltid är helt lätt.

Problemet med idrottare som klassificeras som ”intersex” (dvs där könsbestämning inte entydigt kan klassificeras som man eller kvinna) tycks dock inte vara utbrett på internationell nivå. Jag läste någonstans att en expert uppskattade att 5-10 friidrottare föll inom den kategorin vid OS i Rio 2016.

Det här är verkligen ingen lätt fråga. Vad tycker ni?

Utöver svårigheterna med intersex-idrottare så finns också de som byter kön. Det är tillåtet för en man som byter kön till kvinna att tävla som kvinna efter könsbyte om testosteronnivåerna är i nivå med kvinnor, vilket ändå intuitivt kan låta galet. Det här är helt eget ämne i sig vilket skulle kräva ytterligare ett blogginlägg för att gå in på djupet på… På min avdelning pågår en studie där man tittar på vad som händer med olika fysiologiska parametrar efter könsbyte och deltagarna följs i flera år. Min kollega Anna Wiik arbetar med denna superintressanta studie och det ska bli intressant att följa resultaten.

Nu hoppas jag på lite mer frekvent uppdatering av bloggen, vi får se hur det går med det 🙂

 

X
X