Senaste dagarna har mina sociala medier svämmat över med resultat och rapporter från Göteborgsvarvet. Ett fantastiskt lopp som jag fullkomligen älskar, men just nu pågår det mätning av hur man har presterat. Vilken tid fick du, hur kom du, ah, fel skor denna gång, vilken position, vad blir nästa tid på varvet, ska du köra Stockholm (marathon) osv. Våra (få) springinriktade medier fokuserar med all rätt på utmärkande resultat och prestationer, för personer som presterar bra inom en sport eller idrott ska absolut hyllas.

Någonstans där känner jag att jag har gjort rätt val som inte bara bytte till att springa i skog, berg och fjäll – utan som släppte ett prestationskrav ytterligare.

Jag är som många andra. Jag ville och fick skapliga betyg i skolan. Jag vill vara en av de bästa medarbetarna på jobbet. Jag vill ha kanske inte den bästa tomten och huset i kvarteret, men jag vill visa alla andra att jag håller ribban högt. Hos mig ska det se fint ut. En av de bästa. Hos mig ska det vara städat, presentabelt och fint ut. Jag är trots allt ungkarl, men det ska ingen på besök märka. Hon ska helt klart tycka jag var den bästa daten på länge. Jag vill vara den perfekte pojkvännen, den perfekte grannen, den perfekte bloggaren, den…. inte perfekte löparen.

Inte perfekte löparen. Utan löparen. Skogslöparen. Som bara ger sig ut och njuter för att må gott. Uppleva. Upptäcka. För att sinnet skriker efter det – inte för att kollegan på jobbet skriker efter någon ny tid.

Det säger inte att jag inte kör sprintintervaller som får mig att nästan kräkas eller att jag inte krigar som en galning i Bollebygds skidbacke Bollekollen med både näsblod och spya nära till hands. Men jag gör det för att utveckla mig själv, ta mig till nya nivåer, vilket i sig öppnar för häftigare upplevelser mm. Min träning inför mina två försök att bestiga Everest har varit äckligt jobbig, men en piss i havet om man ska träna för att kapa 10 minuter på Göteborgsvarvet. För att bli bra på en gren så behöver man träna på att bli bra på just den grenen, vetenskapligt bevisat. Just därför är jag idag glad över att jag inte sprang Göteborgsvarvet, som i sig är helt fantastiskt, men där jag befinner mig nu så behöver jag mer släppa prestationen och istället sikta på nästa äventyr.

Jag är extremt imponerad av er som köttar på och presterar på elitnivå inom trailrunning. Fanny, Patrik, Emlie, Emma, Elov – ja ni är flera som jag följer och inspireras av! Ni är helt makalösa och ni har bestämt er för att löpningen ska vara en del av ert bästa jag. Kudos! Ni ger mig så mycket inspiration och motivation trots att jag aldrig kommer ens nudda er nivå. Däremot kommer vi att fortsätta ses på tävlingar, för där ni är, brukar jag vara – om än lite längre bak i startfållan och desto längre bak i resultatlistan 🙂

Stort grattis i varje fall till alla fantastiska löpare som krigade igenom Göteborgsvarvet! Och som tävlingsskalle och vinnarskalle kunna säga att jag är i en ny fas. En fas där min tid på varvet inte längre existerar som ett mått på min duglighet som löpare.

 

Kontakta oss

Dags för korta intervaller i form av stege, 30-60-90 sekunder arbete med 30 sekunder vila mellan 30-60 0ch 60-90, sedan 1 minut vila, innan du börjar nästa set. Vi kör stegen i 6 set.

Börja passet med uppvärmning, lätt löpning i 10-15 min + löpskolning i form av höga knän och hälkick samt ett par stegringslopp(då du under en kort sträcka, ca 80 m, successivt ökar farten). Dessa övningar har syftet att väcka igång kroppen, få igång musklerna, spänsten och snabbheten i steget. Tanken är att du ska hålla ett relativt högt tempo genom alla intervaller 85-95% av max, håll ett bra löpsteg, tänk på att trycka ifrån i steget, behåll en bra hållning och upprätt löpning. De kortare intervallerna på 30 sekunder kommer att gå lite fortare än den långa på 90 sekunder. Eftersom vi kör 6 st. serier gäller det att inte starta första serien i ett alltför högt tempo, så att du orkar genom hela passet. Hela passet ger en total intervalltid på 18 minuter och med vilan tar 6 st serier totalt 30 minuter.

Jag brukar köra det här passet återkommande med en träningsgrupp, då har vi en relativt flack grusväg, där vi springer 30 och 60 sekunder åt ena hållet, sedan vänder och springer 90 sekunder intervall tillbaka.  Det innebär att vi kommer tillbaka till ungefär samma punkt och kan påbörja nästa stege tillsammans.

Samla ihop dina kompisar och kör gemensamt, det blir ännu roligare då! Om ni gör som tipset, att ni springer på samma sträcka fram och tillbaka, gör det inget om någon är snabbare och någon långsammare, alla kan köra på sin förmåga.

Avsluta passet med ca 10 minuter gemensam nedjogg.

Lycka till!

Maja Falk slog alla VM-löpare i Sundsvall Trail, den fjärde deltävlingen i Trailrunning Sweden Store TRAILTOUR. I herrklassen tog Roman Ryapolov sin andra raka seger i den vackra kustterrängen.

Tre fjärdedelar av damlaget till VM i Ultratrail stod på startlinjen, men det var Maja Falk från Ulricehamns OK som drog det längsta strået och vann med 1,34 före Fanny Borgström.
– Det var en tuff bana från start så jag blev lite chockad i början, men kom in det efter 5 km och försökte flyta på. Jag fokuserade på terrängen, men tror att jag kom ikapp Fanny efter kanske 11 km. Vi sprang tillsammans i nån km och sen drog jag ifrån och hade ett bra tekniskt parti därefter. Strax innan 18 km kom jag ikapp Johanna. Och då tänkte jag att det bara är att köra, så jag gick om och tryckte på direkt! Sammanfattningvis: riktigt tekniskt, fantastiskt fin bana och arrangemang, samt pigga ben och ett huvud som ville kriga, berättar Maja.

Med en halv kilometer kvar av loppet gick Fanny Borgström förbi Johanna Bygdell och knep andraplatsen, se bilden nedan.

Roman Ryapolov, IFK Mora, vann ifjol och han var starkast även i år. Främste utmanaren Robbin Kantarp var den som närmast kunde matcha Roman och blev till slut 1,50 efter. Johan Näsman, f d landslagsorienterare med fina meriter, var trea.
– Jag och Robbin sprang ganska fort i början, jag låg och avvaktade. En tag trodde jag att det här kommer att avgörs i en spurt på slutet. Men efter ungefär 15 km tappade Robbin i tempo och jag provade att dra i väg. Sen var det bara att köra på allt jag hade, säger Roman.

Sundsvall Trails tredje upplaga hölls i fiskeläget Lörudden, sydost om Sundsvall. 800 löpare innebar deltagarrekord för loppet. 

Toppen i den totala ställningen i Trailrunning Sweden Store TRAILTOUR ändrades inte av denna första deltävling i Norrland. Det är fortsatt Emy Thorén och Fredrik Bakkman som leder.

Totalställning Trailrunning Sweden Store TRAILTOUR

Resultat Sundsvall Trail

Det har gått dryga en och en halv månad sedan jag var hemma sist och jag börjar längta hem till Abisko. Jag har lättare att hålla distans till allting där och det är som att fjällen lugnar ner mig och påminner mig om vad som är viktigt för mig. Jag tycker stundvis att det är svårt att inte dras med i ”löparvärlden”: i hetsen att springa lopp, prestera och räkna kilometrar och kilometertider. Jag försöker vara medveten om när det barkar iväg men ibland hamnar jag lite vilse ändå, När det händer tappar jag glädjen i löpningen och bill bara dra ut på fjället tillsammans med Scout, tälta och dricka pulverkaffe. Hitta tillbaka till enkelheten.

Jag försöker att bli bättre på att dra på skygglapparna och fokusera på det jag själv håller på med istället för vad alla andra gör. Låta mig inspireras men följa min egen väg. Kanske är det inte den väg som kommer leda mig till bäst resultat rent prestationsmässigt men då får det vara så, det finns så mycket annat som har större värde fast det inte går att värdera. Känslan av att ha hela fjället för sig själv, att springa genom jokkarna tillsammans med Scout. Att gråta bara för att det är så jäkla vackert. Lukterna. Renarna som följer oss med blicken. Tystnaden som är allt annat än tyst. Jag älskar att springa genom årstiderna, Springa och stanna upp och springa igen. Klockan på armen visar höjdmetermeter, tider och gröna gubbar men vad vet den egentligen?

Det har varit mycket så kallad träning sedan vi kom till Slovakien och väldigt lite kravlös löpning. Med träning menar jag alltså sådant som går att mäta i form av siffror. Det är konstigt det där, för så fort klockan stannar hemma ser jag det bara som myspass även om det i slutändan kanske springer längre eller snabbare. Ja, det är kul att summera ”bra” veckor i en träningslogg. Ibland. Oftast tycker jag inte det. Kanske för att det i min favoritlöpning ingår klipaus med Scout, lite kurragömma och så att klättra upp på nån sten. Sådant gör sig inget vidare på papper eller i excel.

  • Imorgon ska jag springa sista mötbara dagen på en stund bara för fåfängan i att få mitt livs ”bästa” träningsvecka. Sen ska jag ägna lite tid åt att värdera det där ovärderliga, och låta den biten styra. Jag tror på balansen, men det ovärderliga är alltid viktigast!


Första deltävlingen av Sundsvall Trail avgjordes i Nolby Sky Sprint Race under fredagskvällen. Drygt 100 löpare startade på de två banorna. Den längre banan, 1,8 km, började i Hemmanet och löparna följde inledningsvis en stig 150 höjdmeter upp till banans högsta punkt. Väl uppe slingrade sig banan fram på berghällar och smala skogsstigar innan den avslutades längs de branta klipporna runt kullens södra topp. Där var det många som använde både händer och fötter för att ta sig fram och det var stundtals mer klättring än löpning. 

Den kortare banan, 1,0 km, startade ovanför huvuddelen av den första stigningen och hade även lite kortare avslutning. Löparna fick dock springa en del på kvarliggande snö när slalombacken korsades.

På plats fanns fjolårets Sundsvall Trail vinnare och riksmästaren i ultralöpning, Roman Ryapolov (bilden nedan), som knep förstaplatsen även i årets första deltävling. Bland damerna noterade Johanna Bygdell (bilden) den snabbaste tiden.

Resultat

1,8 km herrar
1. Roman Ryapolov, IFK Mora 12:32
2. Robbin Kantarp, Finspångs AIK Friidrottsklubb 13:00
3. David Holmberg, Sundsvalls Orienteringsklubb 13:32

1,8 km damer
1. Johanna Bygdell, Öbacka LK 15:16
2. Lisa Ring, Hägersten 17:04
3. Emma Johansson, Sundsvalls Orienteringsklubb 18:25

1,0 km
Damer: Mira Sandin, Sundsvall 07:03
Herrar: Pontus Westfal, Ankarsvik 06:27

Alla resultat

Jag tyckte det kunde vara en kul grej. Jag gillar core träning så jag startade en grupp på facebook med 100 dagars core träning. Idag är det dag 50!
Du hittar gruppen HÄR.

Det är gratis att vara med och jag postar ett pass om dagen som är ca 3-5 minuter långt. Du behöver inte några redskap utan kan göra passen överallt. Du behöver inte gör alla dagar men såklart kul om du vill hänga på så många dagar som möjligt.
Välkommen till 100 dagars core (eller 50)

Snygg färg på medaljen

En sådan kväll! Precis som vi hade önskat blev Göteborgsvarvsveckans första lopp, Trailvarvet, en härligt solig och varm upplevelse i Änggårdsbergen.

För fjärde året fick Trailvarvet inleda löparfesten i Göteborg, loppet som är drygt hälften så långt som det ”riktiga” varvet men går över stock och sten istället för på asfalt. Team Nordic Trail är Göteborgsvarvets samarbetspartner och med löpledare Joel Språng i spetsen la de i år en ny bana som skulle vara mer kuperad och gå på tuffare stigar än tidigare. Man skulle komma bort från de grusade gångvägarna och verkligen få känna på naturens utmaningar med rötter, stenar, branta backar och smala stigar. Team Nordic Trail anordnade flera provlöpningar och teknikträningar inför loppet, jag deltog på en och skrev om det här.

Änggårdsbergen ligger precis bakom Botaniska trädgården helt nära Slottsskogen och det övriga varvsområdet och nyttjas av många Göteborgare och Mölndalsbor till träning både till fots och med mtb. För många deltagare är det som att springa på sin egen bakgård och trampa välkända stigar men för mig ledde stigarna till nya platser. Och det är ju en av anledningarna till att springa lopp, att få uppleva och bekanta sig med nya områden och utsikter och känna att man vill komma tillbaka för att utforska mer, på egen hand.

Trailvarvet 2019. Bild lånad från  Göteborgsvarvet.

1000 deltagare samlades i solskenet på gräsmattan nedanför Björngårdsvillan i Slottsskogen, vi värmde upp och ställde oss i startfållorna. Tre startgrupper, en för de snabbare, en för de lite lugnare och en för walk-deltagarna. Starten gick och alla löpare sveptes iväg av löparglädje och snabba ben. En kilometer platt asfalt ut från Slottsskogen och sedan upp genom skuggan i den ljuvliga bokskogen, upp till Änggårdsbergen. Snart smalnade vägen av till en stig, löparna hejdades lite och trippade upp på led, de snabbare sprang om ute i blåbärsriset och det kändes att nu, nu är loppet i gång!

Snart start!

De första kilometrarna av loppet gick mycket uppför, benen tröttades ut lite för fort men jag gick i några längre branter och återhämtade mig med djupa andetag. Vi sprang vidare på slingrande stigar med mjuka torra barr, sviktande mossa och bitvis hoppande mellan stenar och rötter. Första vätskestationen låg efter 4,5 km med hejande publik och funktionärer. Härligt!

Sprintbacken

Banan svängde höger och vi kom till en längre uppförsbacke. Med solen i ögonen och svetten rinnande i ansiktet men med publik som stod och hejade, det var så uppiggande att se alla som gått ut i skogen för att heja på löparna som sprang förbi. I den sista delen av backen upp till fårhagen, banans högsta punkt, var det sprinttävling. En riktigt jobbig backe som blir brantare ju högre upp vi kom men desto större glädje när vi passerade krönet och fortsatte utför. Genom fårhagen sluttar banan skönt utför och sedan vidare in i skogen igen.

Sprintbacken besegrad och vi har några kilometer utför.

Jag njöt av den sköna utförslöpningen och älskade verkligen den där flygande känslan när jag skuttar mellan tuvor och när fötterna själva hittar den bästa vägen ned. Desto tyngre kändes benen när banan svängde kraftigt höger och vände uppåt, hemåt igen. Efter 9 km kom vi till den andra vätskestationen och det var så gott i värmen! Vi fortsatte över två högre berg, klättrade på led och sprang sedan genom underbart ljusgröna bokskogar. Efter den sista höjden anande jag stadens biltrafik och kom på att jag bara hört skogens ljud under hela loppet. Änggårdsbergen är en fantastisk oas!

Utsikt mot Älvsborgsbron.

Plötsligt kom staden nära igen och vi sprang ut på asfalstsvägen och höll farten den sista kilometern in till upploppet och målrakan. Team Nordic Trails grundare Miranda Kvist var speaker och hälsade oss välkomna i mål och jag fick en vacker lila medalj. Vilken underbar målgång i en solig majkväll!

De tre snabbaste damerna

Miranda Kvist delade ut priserna till de fantastiskt snabba damerna Karin Nilsson (51.22), Lena Trillelv och Johanna Widarsson.

De snabbaste herrarna

De tre imponerande herrarna på prispallen var Heino Ollin (44.58), bloggkollegan Andreas Lundblad och Jonatan Palm.

Bra jobbat Team Nordic Trail och Göteborgsvarvet, ni har skapat ett jättefint traillopp! Ett lopp som kan utmana både de erfarna traillöparna och ge nybörjare på stigen en fantastisk upplevelse och locka dem att fortsätta med traillöpning på egen hand.

Lycka till alla ni som springer längs den blå linjen på lördag!

Hoppas att ni får en lika fin upplevelse som vi hade på Trailvarvet!

Den blå linjen väntar på sina löpare.

Jag älskar att vara nybörjare i en sport. Att ha mycket att lära och mycket att utveckla. Jag gillar att vara nyfiken. Att se hur de bästa gör och och att fråga om tips och råd.

I flera år har jag följt Oskar Olsson på instagram och även frågat mer och mer frågor i samband med att jag tränat och tävlat mer inom just swimrun. Oskar körde sitt första swirunlopp 2010 och har flertalet pallplatser på ÖtillÖ. Han kan alltså väldigt mycket om swimrun.

Vi började med att spela in ett avsnitt av Konditionspodden som handlade om hur jag hamnat där och hamnat och lite om swimrun osv. Lyssna gärna , du hittar podden HÄR

Sedan började jag dundra frågor påväg till simhallen. Allt från hur vad för snöre vi ska ha mellan oss till vilken dolme, paddlar, skor osv som är lämpliga.

Ja för swimrun innebär en hel del grejer som jag inte hade någon aning om. Tex. så springer du med din partner i ett snöre. Alltså finns det många frågor om hur just snöret ska vara så det inte är för långt/kort osv.

Jag fortsatte bomba på med frågor medan vi fortsatte in i simhallen för ett simträningspass.
Jag har precis börjat simma med Crawl coachen och får väldigt bra hjälp men det finns mycket små tips och detaljer kring simningen som skiljer sig mellan simning och swimrun. Oskar har koll på alla dessa tips och svarade glatt på alla mina frågor.

Från simning till löpning. Ut i skogen för att öva teknik. Något jag insett mer och mer är att jag kan ha hur bra kondition som helst men vågar jag inte springa där det är nedför och tekniskt kommer jag alltid förlora otroligt mycket tid. Vi stannade vid flera olika naturliga hinder. Jag fick öva att attackera hindren mer och våga få mer fart och inte stanna upp. Väldigt många bra tips och jag ska lägga in mer specifik träning kring just små trail stigar.
Tack Oskar för en grym dag och grymma tips!

På lördag 18 maj är det dags för fjärde deltävlingen i Trailrunning Sweden Store TRAILTOUR. 21 km i Sundsvall Trail väntar för det högklassiga startfältet med bland andra Lisa Ring, Johanna Bygdell, Fanny Borgström, Roman Ryapolov och Robin Kantarp.
– Det blir 21 km kustlöpning i oexploaterad natur med vitmossa, orörd tallskog, löpning längs havet och en del sten. Två tredjedelar, d v s 14 km, är helt obanat, berättar tävlingsledaren David Holmberg i Sundsvalls OK.

Tre fjärdedelar av damlaget till VM i Ultratrail i juni, Lisa Ring, Fanny Borgström och Johanna Bygdell, kommer till start.
– Johanna, som vann Sundsvall Trail för två år sedan, har ett förflutet som orienterare och kan det här med obanat. Lisa kommer lite från andra hållet, hon har tävlat mycket i marathon och har en fantastisk fart. Det är häftigt att hon är så orädd att testa nya saker. Fanny är en rutinerad världslöpare. Vidare gör skidåkaren Ida Dahl en intressant start, säger David Holmberg.

– Mitt mäl är att lyckas hitta en bra känsla i kroppen, kunna ligga på i bra fart utan att ta slut. Terrängen är superfin med fenomenal havskontakt! Banan är inte så kuperad, men teknisk på så sätt att du måste lyfta på fötterna. Det är blåbärsris och stenbunden terräng, så du kommer att kunna hålla hög fart men får jobba för det, säger Johanna Bygdell.

Roman Ryapolov vann ifjol och kommer tillbaka i år. Han utmanas främst av Robbin Kantarp (som ligger åtta i toursammanställningen) och Andreas Lundblad.

Sundsvall Trail kan räkna in ett nytt deltagarrekord med över 800 anmälda.
– Vi märker att intresset är större i år. Traillöpningen är verkligen stark och levande i den här regionen, säger David.

Banan varvar tekniska med mer lättlöpa partier.
– Det blir en variation mellan olika underlag, det händer saker och löparen får nya utmaningar under loppet. En mix som ställer krav på den tekniska förmågan att kunna springa fort och hitta flytet i löpningen. Jag tänker att olika löpare gynnas på olika delar av banan.  Som banläggare har jag en förkärlek för att dra upp banorna på de högsta punkterna – det är ju där som utsikten är bäst. Annars letar jag fin löpbarhet på banan, jag jävlas inte – jag lovar, ler David.

Läs mer om Sundsvall Trail

Läs mer om Trailrunning Sweden Store TRAILTOUR

X
X