Längd

8 km, 187 höjdmeter

Start & Mål

Parkering vid Djupdalsvallens våffelservering vid Mittåkläppen

Beskrivning

En hissnande tur med många dimensioner där du springer på historisk mark i renbetsfjäll. Blomsterprakt och vida fjällvyer ramar in upplevelsen i löparskorna. En fin möjlighet till våffelstopp för den som önskar och flera olika möjligheter till förlängning av turen.

Turen startar vid Djupdalsvallens våffelservering vid Mittåkläppen, du tar bilen dit längs Mittåkläppsvägen som är en privat avgiftsbelagd bomväg. Ta av till höger vid skyltning Mittåkläppen vid Gruvarbetarstatyn i Bruksvallarna. Mittåkläppsvägen är områdets mest kända väg, skidad av varje svensk elitskidåkare och med en fascinerande historia. 1924 togs ett gemensamt beslut att alla gårdar med fäbodvall kring Mittåkläppen skulle ålägga två dagsverken på våren och två på hösten. Det betydde att varje gård skulle handgräva fyra dagar om året. Kanske det mest fascinerande inte var beslutet som sådant utan att det fullföljdes och att i 30 års tid så handgrävdes vägen upp till Mittåkläppens fot.

När du kommer fram till Djupdalsvallen så börjar turen utanför gärdsgården och du springer motsols över de gamla betesängarna mot Glimtjärn. Stigen slingrar sig över små vattendrag bland knotiga björkar och kuperingen är tämligen snäll. När du närmar dig Glimtjärn så får du de vidunderliga fjällvyerna att njuta av. Delar av den här sträckningen springs på löptävlingen, Ramundberget Trail.

Runt tjärnen växer tidigt på sommaren den rosa lilla blomman Fjällglim som gett tjärnen sitt namn. Följ spängerna för att skona plantorna. Gruvturen leder dig förbi intressanta lämningar från den 200-åriga brytningen av både koppar och järnmalm. Det finns informativa skyltar som berättar om hur malmbrytningen gick till, ta en vattenpaus här. Den vackra fjällnejlikan och de vita kvartsitstenarna visar på malmförekomst.

Turen leder dig vidare förbi forngravar och fångstgropar. Snart kommer du fram till den gamla gruvstugan från 1700-talet, en rest från gruvepoken tillsammans med de gamla husgrunderna. Från gruvstugan har du några höjdmeter att plocka innan det blir mer lättsprunget tillbaka till Djupdalsvallen.

Har du krafter kvar vid Djupdalsvallen har du två fina Guldturer till att välja på, båda 5 kilometer långa. Säterturen som är en lättsprungen led bland fäbodvallar och Mittåkläppen som är en toppbestigning.

Ett annat alternativ är att starta turen vid Ramundbergets Fjällgård, då är turen 12 km lång med en kraftig stigning i början av turen och mycket utför på slutet. Om du väljer att starta i Ramundberget så följer du lederna norrut, springer över bron över Ljusnan och följer stigen till höger mot gruvorna.

Tänk på att det råder koppeltvång inom renbetesfjäll om du väljer att ha med dig din bästa vän, hunden, när du springer. Kolla med Turistbyrån i Funäsdalen, 0684-155 80, när bomvägen öppnas i juni, vilket varierar beroende på när tjälen tinat bort från vägen.

Längd

9 km, 402 höjdmeter

Start & Mål

Vid Röstbergsliften Funäsdalsberget eller Funäsgondolens dalstation.

Beskrivning

Så nära, så kort – men ändå en löprunda med riktig högfjällskänsla. Det här är Funäsdalsbornas egna favorit där du springer uppe på bergskammarna på toppen av Funäsdalsberget.

Turen har en tuff start från Röstbergets dalstation där en grusväg ringlar sig uppöver slalombacken till Toppstugans servering. Många höjdmeter ska avverkas på kort tid. För dig som vill ha en enklare tur går det att ta gondolbanan snabbt och enkelt upp på Funäsdalsbergets topp. Turen blir då en kilometer kortare och med avsevärt färre höjdmeter.

Från gondolbanans avstigning följer du stigen som startar uppför en backe bredvid 6-stolslinbanan. Där stigen följer den högsta bergskammen norrut, ser du mäktiga fjäll i alla riktningar och storslagna vyer ner i dalgångarna. Uppe på toppen finns en utkiksplats med höjdangivelser på fjällen som du ser i alla väderstreck inristat i ett träräcke.

Turen fortsätter ner till en sänka i berget där du passerar en fin liten tjärn och en samisk park, Lopme Laante, dit det går att göra en avstickare för att få information och kanske någonting i magen.

Spring norrut igen på stigen som fortsätter på berget med fjällvyer åt alla håll innan det bär iväg nerför och turen ändrar karaktär. Du springer nu i tät skog innan du når bilvägen ner mot Eriksgårdens Fjällhotell. Ta till vänster genom Fornminnesparken tills du når Fjällmuseét och Turistbyrån. En sista stigning uppför kyrkbacken till Berggatan tar dig tillbaka till startplatsen.

Längd

5 km, 118 höjdmeter

Start & Mål

Högsta punkten på RV 84 mellan Funäsdalen och Tänndalen

Beskrivning

En lättsprungen tur med fantastiska vyer i 360 grader. Storslagen frihetskänsla som passar även nybörjaren i trailskorna. Den modiga vågar sig på ett dopp i fjällets egna jacuzzi.

Från start följer du den rösade leden som börjar vid den stora kartan på norra sidan vägen. Du passerar Nordic Ski spåret och följer stigen ytterligare några hundra meter mot Malmbäcksstugan och Lillskarven. När den bredare leden svänger vänster fortsätter du stigen rakt fram förbi en stor sten.

Stigen fortsätter upp på kalfjället och här har du fjällvyer åt alla håll. På höger sida har du utsikt ner mot Funäsdalen by och det karakteristiska Funäsdalsberget. Så småningom är du framme vid Livsäterån. Här kan du ta dig över till andra sidan och utforska åns lopp ner i ravinen. Ån är nedskuren i fjället och har många släta hällar att rasta på.

Det går utmärkt att ta sig ett dopp i de små vattenfallen eller att bara njuta av fjällets sus och vattnets porlande. Du passerar vattendrag på fler än ett ställe längs turen, så du behöver inte släpa på dricksvatten utan godast dricks det ur någon bäck. Samma väg tillbaka.

Albin Ridefeldt och Tove Alexandersson, VM-löpare i orientering och vinnare av Tiveden Trail. Foto: Torbjörn Löfving

På väg hem från ett VM-läger i Norge passade orienteringsstjärnorna Tove Alexandersson, Stora Tuna OK, och Albin Ridefeldt, OK Linné, på att springa Tiveden Trail. Det blev seger för dem båda på 8 respektive 24 km.

– Det här var en bra genomkörare inför O-ringen som startar nästa vecka, säger Tove som vann damernas 8 km bana med tio minuter före Anna-Stina Påledal, OK Roxen.

– En bra bana för orienterare, med smala stigar i kuperad terräng, säger Albin. Han var 13 minuter före Johan Aronsson, OK Tisaren, även han orienterare.

Damernas 24 km hade tre orienterare i topp, Johanna Öberg, OK Linné, vann med 15 minuter före Lovisa Persson, OK Tisaren, och drygt två minuter senare nådde Annica Gustafsson, Länna Löp & CK målet.

Herrarnas 8 km vanns så klart av en orienterare även den. Jonatan Gustafsson, KFUM Örebro, vann före Jonas Andersson, OK Roxen.

– Intresset har varit rekordstort i år, med 310 startande i vuxenklasserna. Loppet blev fullbokat två dagar före tävlingen och vi har varit tvungna att säga nej till flera löpare, berättar tävlingsledaren Per Emion.

Resultat

Swedish alpine ultra närmar sig och för mig är det lite av en milstolpe, två år som ”ultralöpare”. Första året var det enda jag tänkte på distansen, om jag överhuvudtaget skulle klara att springa så långt. Andra året underskattade jag nog distansen och var för nonchalant med vätska och energi och ”gav upp” när det började ta emot lite. I år känner jag mig faktiskt lite som en veteran just gällande denna tävling (även om jag egentligen fortfarande bara är en total rookie) och jag vet att knappa 11 mil är långt, men att jag tar mig även om det känns för jävligt redan från början. Fast löpningen känns faktiskt lite bättre än när jag skrev sist, inte bra men stabil och att harva mig igenom banan bör inte vara några problem. Jag har förstått att det kan bli en snabb start (gissningsvis framför allt de första 5 kilometrarna som är de enda riktigt lättsprungna förrän på slutet) och jag ska verkligen försöka hålla mig från att tjuvrusa. Jag är ju en ”steady goer” oavsett terräng, som en traktor. Inte fort men framåt. Detta blir mitt 3e lopp på över 10 mil på tre månader, mitt fjärde över maratondistansen och femte totalt. Jag vet att vissa springer 20-milalopp var och varannan helg men för mig är detta fortfarande mycket i loppsammanhang och med Slovakien, löpläger och andra grejer som gjort att det här med att vila sått stryka lite på foten så  känner jag att det finns någon form av ackumulerad trötthet i benen. Så jag har inga direkta förväntningar på loppet i form av tid eller placering utan ska helt enkelt försöka hålla mig flytande hela loppet i en förhoppning om att äntligen få känna känslan av att kunna trycka på nedför Keronbacken och de sista milen hem till Abisko. Men oavsett vad som händer så ska jag försöka jobba med en mer positiv inställning än förra året även om det går tungt. Vädret siar att en värmekänslig nordbo som jag kommer att få det lite tufft men å andra sidan så är det väl lika bra jag övar på det här med värme inför TDS och Big’s, att springa i kyla hanterar jag nog redan bättre än de allra flesta. Nåja, nu ät det till att göra klart spellistan som ska följa med mig över fjället.

1 vecka sedan jag gjorde någonting åt det mål jag försiktigt haft i tankarna ett tag, att springa den 127 km lång Höga Kusten Leden genom världsarvet! Jag har velat se och få uppleva hela leden samtidigt som man får en utmaning och ett vardagsäventyr. David och jag kollade på att kunna genomföra det tillsammans men sommaren är alldeles för kort för att få in det, vilket innebar att jag fick göra det själv. Det kändes inte på något sätt jobbigt men det hade varit kul att kunna göra det tillsammans såklart.

Eftersom jag inte är van att springa så många mil på få dagar visste jag inte hur kroppen skulle kännas så tanken var att dela upp det på 3 dagar, för att inte behöva stressa igenom hela leden på begränsad och ha tid över ifall någonting skulle hända. Jag ville främst bara göra leden och ha mycket tid till det för att få vara ute.

Packningen försökte jag göra så lätt som möjlig, och jag har relativt lätta grejer sedan innan. Den innehöll bl.a. en lättare dunsäck, mindre primusbrännare med gas, liggunderlag, frystorkad mat, första förband och vätska. Jag har fått många frågor angående utrustningen så jag tänkte sammanfatta det i ett eget inlägg som kommer under veckan, håll utkik!

Efter att ha jobbat ett dygn på räddningstjänsten satte jag mig på söndagen på bussen från Örnsköldsvik ner till Höga Kusten Bron, och möttes av grått väder och spöregn. En snabb löptur till Höga Kusten Hotellet och jag var blöt och fuktig från start, inte direkt öppningen man vill ha!
Efter att ha avvaktat i ca. 20 min gav jag mig ändå iväg, och som tur var slutade regnet och det klarnade upp efter några km.

Efter 15 km blev första stoppet och lunchen uppe på Valkallen med magnifik utsikt över öarna och Höga Kusten Bron på håll, en bra start på löpningen och en rekommenderad topp att besöka!
Därefter blev det mer sol och varmare, leden slingrar sig genom klippor vid kusten, lummiga stigar i skogen och över fina berg med utsikt och på landsvägar med sommarblommor, en dröm att få springa!
Jag mötte en del vandrare, och hade som mål att prata lite med de jag mötte så jag slängde några ord med de jag mötte, kollade var de var ifrån och hur många dagar de tänkt vara ute, väldigt trevligt!


Första dagen innehöll otroligt fin löpning och jag jobbade mig igenom 47 km och nära 1000 höjdmeter utan några större problem. Det var skönt att vara ute i flera timmar och allt flöt på bra. Det var inga större problem att fylla på med vatten efter vägen och efter att ha fått slut vatten en sträcka dök det upp en lite bod efter en landsväg med en skylt med ”water”. Otroligt tacksamt att den äldre damen som bodde tvärs över vägen alltid ser till att det finns vattnet i boden och säger till mig nöjt att hon alltid får tackord av alla vandrare som går förbi och fyller på.

På kvällskvisten kom jag fram till första delmålet, en liten camping som ligger väldigt fint och heter Lappudden. Väl där fick jag en skön dusch, värmde mat och fick en kopp kaffe av campingens ägare.

Under natten kom det en hel del regn, och när det var dags att gå ut för att fixa frukost öste det ner och blåste, likheten med en höstdag var slående. Fixade frukost under ett skärmtak och gav mig iväg efter att ha försökt vänta ut vädret. Efter några km gav sig det värsta och resten av dagen var mulen och lite kall. Under dagen skulle ytterligare 47 km avverkas och tanken var att komma till Skuleskogens nationalpark för att spendera natten där. Måndagens löpning gick främst genom fina skogsstigar och öppna ängar vilket var en liten kontrast mot söndagen men det är det fina med hela leden.

Men efter ca. 17 km fick jag lite känningar av ett skavsår och en ond tå så jag stannade för att tejpa fötter och skydda så gott det gick direkt, en ond fot får man inte vänta med att göra något åt. Fortsatte resterande 13 km till dagens delmål med gott humör men vid slutet hade jag rejält ont i den vänstra stortån. När jag var framme vid Friluftbyns camping hade jag gjort 31 km och tanken var att vila där för att kunna fortsätta senare till Skuleskogen. Men det gjorde ont och kom en del var från tån, och ett nageltrång verkade inte vara en omöjlighet. Där hade jag lite tankar om hur jag skulle lägga upp resterande del men planen blev att vila resten av måndagen för att kunna slutföra den sista etappen dagen därpå då även min gode vän Mårten skulle möta upp mig och springa sista delen, det ville jag verkligen och såg fram emot! Jag fick tips om lite åtgärder jag kunde göra och sedan fick jag lägga mig i en stuga i Friluftsbyn för att kunna vila inför sista dagen. Ett megastort tack till alla fantastiska i Friluftsbyn, det är guld värt att få ha med er att göra!

När jag vaknade på tisdagen fanns inte tankarna på att inte springa, det hade varit alldeles för tråkigt och tån kändes faktiskt bättre. Gårdagens fältsjukvård och vila hade gjort riktigt gott! Mårten mötte upp mig och tillsammans åkte vi bil till den sista etappens start, eftersom det hade blivit för långt och osäkert att springa den del jag missade under gårdagen. Så därför blev hela leden 17 km kortare än planerat för mig, men den sträckan har jag sprungit otaliga gånger och tack vare det kunde jag springa sista dagen, vilket var så värt det!

Mårten kom som vanligt med fantastiskt humör, varmt väder och strålande sol på tisdagens morgon och bjöd på räksmörgås till morgonkaffet! (Det brukar vara de två sistnämnda sakerna när man är med Mårten). Det här blev en fantastiskt dag, vi fick springa från Hålviken till Balesberget, förbi fantastiska Balestjärn och sedan till Sandlågan och vidare in mot Örnsköldsvik. Det är en otroligt fin sträcka och det är ett måste att besöka om ni är i närheten av Örnsköldsvik. Balesberget ger en fantastisk utsikt och det klara vattnet i Balestjärn är värt ett dopp! Vi pratade mycket under dagen, och alla kilometer bara rullade på i det fina vädret och helt plötsligt hade vi 6 km kvar och började se slutmålet. Sista etappen gick upp för Varvsberget ovanför Örnsköldsviks stadskärna, där man också får fin utsikt över staden. När vi sedan sprang in i stadskärnan och därmed målet för hela leden var jag otroligt tacksam över att det hade gått att genomföra hela sträckan den dagen tillsammans med Mårten! Vi gick sedan på Bishop vid vattnet och tog en välförtjänt öl i solen. Tack Mårten för pepp och en fantastisk dag!

 

Att summera hela leden kan man göra genom att säga att det är magnifik natur som har allt en löpare och vandrare vill ha och där låter jag bilderna tala för sig själva. Att jag bestämde mig för att göra det och gjorde det till största del ensam är också en sak jag kommer ta med mig, det gick otroligt bra och det var både lärorikt och bra för mig själv. Man behöver inte dra på alla växlar och göra något superstort för att få äventyrskänsla i vardagen!

Totalt blev det 110 km och 2900 positiva höjdmeter för min del längs hela leden, kan såklart rekommendera det!

Hela leden är otroligt välmarkerad och lättillgänglig, du kan välja om du vill göra några etapper, hela leden eller bara välja ut de finaste utsikterna för att få ta den av Höga Kusten. Tips är att kolla in www.hogakusten.se för att få all information du behöver för ett besök!

Ställ gärna frågor om det är nåt ni funderar på, vi hjälper gärna till och svara på de funderingar ni har om området!

Råaloppet bjuder på utmanande traillöpning mellan Långberget och Branäs i Värmland. 30 km teknisk stiglöpning med nära 1 000 höjdmeter, varav 420 hm på sista kilometern när löparna tar sig upp till målet på Branäsbergets topp.

Först i mål i den fjärde upplagan av loppet var Jimmie Johansson, Team Nordic Trail, på 2:39. Jimmie tog därmed sin andra raka seger här. Tvåan Axel Mendes, Lerum Friidrott, var distanserad med nästan nio minuter. Trea blev Mattias Westman, TeamTough Race Sweden, på 2:49.

Första dam var Sofia Byhlinder, IFK Mora Friidrott, på 2:55, en tid som även innebar nytt banrekord för damer. Tvåa, 16 minuter efter, var Linnea Ivarsson, Lerum Friidrott, ytterligare tio minuter senare kom trean Annette Johansson, Tynell Activity.

- Vi fick se många fina prestationer under dagen, hela 134 av de 136 startande kunde stolta gå i mål, berättar Pontus Vallström i arrangerande IFK Likenäs.

Resultat Råaloppet

Under 1970- och 80-talen hade många löpare glädjen att springa de 17 kilometrarna från Matsdal över Norra Gardfjällen till Forsmark vid Umeälven. Under ett 20-tal år låg loppet i dvala. Men i år var det dags att åter blåsa liv i Gardfjällslunken!

De 50 platserna fylldes snart när Forsmarks byastugeförening och Dikanäs IF öppnade anmälan. En nyhet valde arrangörerna att bjuda på - loppet gick nu från norr till söder, vilket förutom att löparna fick njuta av fjället med solen i ansiktet, också gav en helt annan banprofil.

- Inledningen är tuff, först tre km svagt uppför längs grusväg. Där vägen tar slut börjar vandringsleden, skoningslöst brant
genom fin gammal granskog i en kilometer. Tomas Mikaelsson och Tor Larsson (IK Fjällvinden) gick tidigt loss och följdes åt. Damklassen var länge jämn med Josefin Gardeström, Maria Mikaelsson (Dalasjö IK Framåt) och Anna Johansson (Stensele SK) i täten, berättar Jonas Gustafsson i arrangörsstaben.

- En övernattningsstuga passeras och leden flackar ut alltmer. Fjället öppnar upp sig och vyerna är, för den som har kraft att lyfta blicken, bedövande. Motlutet fortsätter dock i ytterligare fyra km upp till Simaskalet. Här belönades Mikaelsson (på 41:13) och Gardeström (58:08) med ett välförtjänt bergspris.

- Många trodde nog sedan att resterande 9 km skulle vara enkla, men fjället fortsätter att bjuda motstånd. Ner kommer en ju alltid, men att passera myrar, bäckar och småraviner känns i benen. Sista kilometern är brant utför med mycket rötter och stenar.

Först över mållinjen bland herrarna blev Tor Larsson med totaltiden 01:20:57, därefter Tomas Mikaelsson (01:22:41) och Örjan Gustavsson (01:27:53). I damklassen höll Josefin Gardström hela vägen och gick i mål på 01:56:28, följd av Anna Johansson (01:58:28) och Maria Mikaelsson (01:58:34).

- Gardfjällslunken är tillbaka för att stanna, vi slipar redan på nästa års arrangemang, säger Jonas.

Resultat

Långa intervaller i mjukt underlag, nämligen i en mosse/myr. Upplägget är – 4 x 4 minuter med 2 minuters vila.

Det tunga underlaget gör att tempot och farten inte är i fokus. Dock är det enkelt att trycka upp pulsen trots att tempot inte är så högt. Hur tungt det blir i myren beror såklart hur blöt den är. Är mossen jätteblöt blir det tyngre och är den torr går det lättare. Fördelen med moss/myrintervaller är att underlaget är ojämnt och du får jobba med hela kroppen för att parera upp för dessa ojämnheter. Du måste ha ett högt steg/knälyft för att klara av att springa i det mjuka underlaget. Lyfter du inte benen och ett högt knälyft kommer du märka att du mer snubblar fram. Du märker snabbt om du är svag i stabiliseringsmuskler kring olika leder (fot, knä eller höftleder). Ett tips är att våga lyfta blicken och fästa den på en punkt som ligger ca 10-20 meter längre fram för att kunna planera din väg i mossen och undvika eventuella hål, som annars kan vara lätt att fastna i. Blicken framåt, istället för rakt ner i marken gör också att du lättare håller en stabil kroppsposition.

Som vanligt ska du undvika att gå på för hårt på de första intervallerna, så att du inte drar på dig för mycket mjölksyra tidigt och tvingas avbryta passet i förtid. Börja första intervallen kontrollerat och känn efter hur kroppen mår idag. Målet bör vara att andra delen av passet bör gå minst lika fort som första delen eller lite snabbare. Försök också röra dig lite grann under vilan så att du inte står helt still. Att röra på de använda musklerna påskyndar återhämtningen.

Syftet med passet är att träna upp din kondition, syreupptagning, låta hjärtat jobba hårt samt att stärka upp benmuskulaturen som får jobba extra hårt i det mjuka underlaget.

Börja passet med 15 minuter lugn jogg och avsluta passet med minst 10 minuter lugn löpning(så påskyndar du återhämtningen och ”joggar bort” lite mjölksyra).

Kör hårt i mossen – och kom ihåg – snubblar du så landar du i princip alltid mjukt och då är det bara att resa sig och fortsätta!

Lycka till! Lena

”Benen är tunga, fötterna fumliga och flytet saknas. Andetagen ansträngda trots att jag knappt håller styrfart. ”Hur i helvete ska jag kunna göra en bra tid på 106 km över fjället nästa helg?” Den tanken går på repeat. ”Jag kan inte.” Stannar. Scout stannar också, passar på att dricka ur ett vattenhål. Klockan har passerat tio på kvällen och luften har svalnat. Det är fortfarande ljust ute, fortfarande sol hela nätterna. Men inte länge till. Jag kommer på mig själv att längta till den sena hösten, till tiden när sommarturisterna farit och vinterturisterna ännu inte kommit. Jag kommer på mig själv att längta efter det prestigelösa harvandet i skoterspår med bara Scout och stjärnhimlen som sällskap. Ständigt denna längtan, ständigt den där känslan av att vara på väg. Roger säger att jag borde öva mig på att stanna upp och tycka om det som är nu. Jag gör det, men ibland har jag inte tid, upptagen med med att blicka framåt. Att ta på nuet är svårt. Scout är bra på det och han påminner mig. ”Jag kan inte.” Jag säger det till mig själv. Och om det är så då? Att jag inte kan? Spelar det någon roll? Ja, det gör det. Såklart. Om ”misslyckande” inte gör ont så har man heller inte vågat satsa. Så det spelar roll. Men det är inte hela världen. Det här däremot, det är hela världen. För mig, just nu. Fjället. Scout. Mina fasta punkter i livet. Det som gör att jag vaknar varje morgon och klarar av att fortsätta andas”

Om mindre än en vecka springer jag Swedish alpine ultra för tredje gången. Formen är inte bra och det känns jobbigt för även om det inte är ett A-mål i mål så är det hemma och jag vill springa bra.Men jag förbereder mig på att det kommer att bli en tuff resa från Nikkaloukta till Abisko även i år och försöker tagga huvudet på att bita ihop lite. Just exakt i detta nu vill jag dock helst bara stoppa det i marken och leka struts. Jag älskar att springa och jag älskar att vara på fjället så hur kan det egentligen bli annat än bra? Det är tredje gången jag springer och ganska exakt två år sedan jag sprang min första ultra. Jag hoppas jag har lärt mig något. Vad det än skulle kunna vara. Idag är det söndag och från och med imorgon kommer jag använda en väldigt smal sil för att sålla bort de negativa tankarna. De har fått sin plats nu.

 

 

X
X