HeaderAD

Jag skulle till Schweiz men hamnade i Spanien…

Ibland, eller ofta, glömmer jag bort att fråga mig själv vad jag vill/behöver. Det är så mycket lättare att gå efter måsten, gamla planer och tidigare idéer. De senaste dagarna, veckorna, månaderna, ja kanske rentav åren, har varit en svårmanövrerad övning i att hantera just detta…

Ett enda Instagram-inlägg har jag gjort på den här resan. För jag brukar ju dela saker/tillfällen som känns bra, är roliga eller vackra. Men denna gången blev det bara en blåsig solnedgångstur där molnet hann först. Det kommer förhoppningsvis att bli lite gladare miner innan jag åker hem igen.

Mycket bil och lite träning

Det stora målet med vintern var (och är) att leda det helsvenska (men på sätt och vis spanska) laget Natural Athlete genom Patrouille des Glaciers i slutet av april. De första dedikerade förberedelserna gjorde jag i Pyrinéerna i december, och det gick riktigt bra. Sedan investerade jag lite väl mycket tid och drivmedel (men knappt nån träning alls) i denna tävling genom att köra bilen hela vägen till Alperna. Där skulle jag träna och blogga lite ihop med Johan Östman – som ingår i ovan nämnda lag – och sedan återkomma dit för träning i ”rätt” miljö när chansen ges. Det blev totalt fem (!) halvhjärtade träningspass i Alperna på de 40 dagar då bilen befann sig där (och jag befann mig mestadels i Sverige). Fem träningspass, varav tre skimo-pass. Visserligen alla tre ihop med mina lagkamrater och det känns viktigt att ha lärt känna styrkor och svagheter hos dem båda inför stundande lopp där jag är lagkapten. Men ändå, nu när jag är tillbaka i Spanien igen… Nästan 200 mil i bilen för fem träningspass?!?! En rätt dyr och tidskrävande läxa…

Impulsanmälan till Pierra Menta

Utan att riktigt tänka efter tackade jag, i slutet av februari, ja till att deltaga i tävlingen Pierra Menta tillsammans med min gamle schweiziske vapendragare Raphaël Addy. Tanken var egentligen rätt vettig. Fyra riktigt tuffa tävlingsdagar i rad – i stort sett lite drygt en halv Patrouille des Glaciers per dag. Det måste väl ändå vara den optimala träningen inför en prövning som PdG? Och en rimlig motivering till ännu en vistelse i Sydeuropa? Ja kanske det. Men det är också fyra dagar TÄVLING. Tuffare än jag någonsin provat. En vinter med mycket bristfällig Skimo-träning… Dessutom kostar den nästan 6000 kronor per person i startavgift. En vinter med mycket bristfällig privatekonomi… Kort sagt: ett dumt beslut. Men till slut kom jag iväg, efter inställda flyg och allmänt motarbete samt tusentals ”tecken från ovan”.

Vilsen som en flykting i sitt barndomsland…

Jag kom alltså tillbaka till Schweiz för snart en vecka sedan, för att börja acklimatisera och göra de sista förberedelserna inför Pierra Menta (utan att ha genomfört övriga förberedelser). Till Valais, där jag bott tre vintrar och två somrar. Det som brukade kännas som ett hem. Men den här gången kändes det bara som ett dyrt fängelse. Jag brukar uppskatta att de inte är med i EU och att telefonen knappt går att använda. Jag brukar uppskatta de höga bergen, den djupa snön och de soliga dagarna. Men den här gången skrek det bara NEJ! inombords. Höjdsjukan, som jag inte känt av på nästan fem år, var outhärdlig. Ingeting inom mig ville åka skidor. Ingenting var kul. Allt bara tog tvärstopp. Så jag åkte tillbaka till Europa för att kunna ringa hem. Mot Areches-Beaufort där kommande tävling går åt stapeln. Men det blev inte bättre där. Såklart. Att fly från sig själv och från sanningen är det många som provat förr. Till slut tog jag mod till mig och kontaktade tävlingsledningen och lagkamrat Addy. Beskedet: Namnbyte kostar €100. Drar ni tillbaka anmälan IDAG återbetalas nästan hela startavgiften. I morgon ingenting. Verkligen ett besked i sista minuten. Raphaël ville ha dagen på sig att leta upp någon som kunde ersätta mig, och det gjorde han innan dagen var över. Aldrig förr har €100 känts så billigt!

Tillbaka till hjärtefrågan

Så jag var alltså fri. Fri från ”kravet” att överprestera på beställning om en vecka. Fri att göra precis vad jag vill… Men hur gör man det?!?! Delar av mig var kvar i: måste vara i alperna och träna skidor. Andra delar tänkte: måste åka hem till Sverige och jobba/tjäna pengar. Eller måste åka till värmen, solen och löpningen. Du ska ju springa tillräckligt långsamt för att vinna i sommar! Hjärnan uttryckte skepsis mot att köra tillbaka till Spanien igen för att återvända till Alperna i april. Inget inom mig hade riktigt ägnat nån tanke åt vill eller behöver. Det har gått 3 dagar nu, jag har hunnit bli ett år äldre, jag har hunnit köra ner till Pyrinéerna och vidare in i Spanien. Och det börjar nog klarna. Jag såg det som ett test när jag återvände söderut. Kommer jag att må bättre när jag kommer ”hem” till Katalonien eller kommer jag bara att vilja fortsätta köra? Jag ville förstås bara fortsätta köra. Ingen raketforskning direkt. Men nu har jag tvingat/tillåtit mig själv att landa här i några dagar medan jag fortsätter känna efter och identifiera min egen fria vilja.

Varför är det så svårt?

Att tidvis vara fri att följa sin egen fria vilja är lyx. En lyx som är få förunnat. En lyx som kanske bara förekommit bland oss människor i ett fåtal generationer? Bland mina förfäder har den bara förekommit i ungefär en tiondels generation. Det är kanske lite som med socker i maten, jobba på kontor, bo i städer…? Vi är inte programmerade för det. Vi är programmerade för att kämpa för vår egen och flockens överlevnad. Vi planerar, ställer krav, sätter upp mål, söker jobb, skriver kontrakt, känner oss tvingade att fullfölja. För att ha något att kämpa mot. Eller? Så att kunna välja själv kanske rentav inte är en lyx. Det kanske är en ”förbannelse”? Säkert ingen raketforskning det heller. Men det var där jag hamnade. Och jag lovar att jag ska ta vara på detta och försöka göra min egen fria vilja till en lyxig företeelse. I morgon kommer jag förhoppningsvis att springa på nåt litet berg i solskenet. Förhoppningsvis med lite lättare ben än jag hade idag. Det måste väl ändå vara lyx?

Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

/A

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X