När jag först fick erbjudandet om att börja skriva här, tvekade jag. Vill jag "binda" mig till att skriva? Kommer jag känna mig tvingad att leverera proffsiga inlägg om löpning stup i kvarten? Det uppstod med andra ord en hel del rädslor inom mig. Just den morgonen satt jag på en parkering full med "camper-vans" mitt i klätterparadiset Siurana, nordöstra Spanien, och åt frukost med en dansk främling. Vi kom överens om att ifall jag kan inspirera en enda person att ta ett enda steg närmre naturen och ett aktivt liv, så skulle det vara värt det. Med andra ord accepterade jag erbjudandet och nu är det dags för mitt första inlägg.
Vinterns äventyr - hittills
För att introducera mig själv och ge en känsla av vad den här bloggsektionen kommer handla om, räcker det nog ganska långt att bara sammanfatta den senaste helgen och snabbt resumera de senaste månadernas äventyr. Sedan tidig morgon den första januari, då jag körde över Öresundsbron, har jag varit mer eller mindre på resande fot genom stora delar av södra Europa. Till stor del i mitt eget lilla "hem", en Volkswagen Caddy Maxi med en hemmasnickrad säng i skåpet och alldeles för mycket packning, har jag hunnit köra alldeles för många mil och stått still alldeles för lite. Puderåkning i franska alperna, skidalpinist-världscuper i Pyrinéerna, längdskidor i Seiser Alm (Italien), skidtur i Slovenien, nytt personbästa på halvmaraton i Kroatien, äventyrslöpning såväl i Spanien som på Balkan, 534e upplagan av Poklad-firandet på Kroatiens mest avlägsna ö Lastovo och snurrat runt på enkelriktade gator i Monaco är bara en liten del av allt vi hunnit med hittills i vinter.
På väg mot Åke i Portugallien
Den senaste veckan har vi dock varit på väg söderut från franska alperna till sydvästra Spanien och Andalusien / Sierra Nevada. Målet med resan har varit att hälsa på min goda vän Åke Olsson i södra Portugallien (jag vet att det inte heter så, men det är så jag väljer att kalla det) och jag förväntar mig att anlända till honom under de närmsta dagarna.
Oväntad tävlingsstart i Sierra Nevada och en påminnelse om var allt började
Nog om dåtid och framtid, tanken var att berätta om det som pågår här och nu. I fredags, när jag började närma mig Sierra Nevada, råkade jag få nys om en Skimo-tävling just där. Tävlingen, som var Andalusiskt mästerskap, skulle äga rum lördag kväll, med samlingsplats vid baren "El Bollo" i Pradollano. Bara namnet fick mig att haja till då den man som för över 20 år sedan ledde mig och min far till det halländska paradiset Nackheland och min första kontakt med "riktig idrott" heter just Bollo. Nåväl, han är ju såklart inte döpt till Bollo, men jag tror att alla som känner honom är ganska överens om att han aldrig gått under namnet Björn-Olof Waldemarsson? Oavsett vad vi kallar honom så har han genom åren gjort en oerhörd skillnad för halländsk idrott. Och i mitt liv. Namnet på den baren lämnade mig helt enkelt inget annat val än att anmäla mig till loppet.
Dags att lära sig spanska?
Bara att anmäla mig till loppet var lite struligt, men jag fick god hjälp av min vän Eduardo från València med att översätta och kommunicera med tävlingsledningen. Väl på plats förstod jag ingenting ändå, och allt var mycket stressigt. Längs med loppet hade jag också en hel del nackdelar av att inte riktigt förstå vad funktionärerna skrek till mig, och en gång åkte jag till och med ner i fel pist... Trots detta lyckades jag ändå hålla mig till min egen filosofi, att åka tillräckligt långsamt för att (nästan) kunna vinna. Slutplaceringen blev nummer två, och jag fick förstås inte någon officiell placering i det Andalusiska mästerskapet. Men jag är ändå mycket nöjd med att jag lyckades leva som jag lär, speciellt så nära inpå mitt första inlägg här hos Trailrunning Sweden.
Förlängd vistelse och mini-träningsläger på höjd
Efter tävlingen blev jag inbjuden att bo några dagar hos, och träna med, killarna som kom etta och trea i loppet. Inlägget skriver jag från soffan i deras lägenhet, 2313 meter över havet i Sierra Nevada, där vi just kommit in från ett litet återhämtningspass i de intilliggande skidbackarna. Ett perfekt exempel på de perfekta sammanträffanden som vissa dagar gör mitt liv lite extra underbart.
Det jag vill få sagt när jag skriver om löpning
Men vad har allt det här med Trailrunning att göra, kanske ni sitter och frågar Er? Så mycket text, och så lite om löpning? Det är nog just det som är poängen. Precis som de flesta andra företeelser i livet, är vägen aldrig spikrak. Och om det är någon som lever "krokigt", så är det nog jag. Den här bloggen kommer till stor del att handla om löpning, såväl i skogen som i bergen och i städer. Den kommer att innehålla tankar kring min filosofi Slow enough to win, som ni redan kan hitta i en ganska spretig engelsk version på min egen hemsida. Min förhoppning är att ni som läser ska kunna bli starkare löpare, leva ett ännu roligare liv än ni gör idag och kanske hänga på några dagar i min verklighet. För livet är väl trots allt till för att levas tillsammans, i naturen, och inte som du gör just nu, stirrandes in i en skärm?
Vikten av variation, vila, glädje och att leva i nuet
Men för att lyckas med just detta (inspirera, mötas, förbättra osv) kommer mina inlägg till stor del att handla om helt andra saker än löpning. Även om många tror att jag "tjuvtränar" så har jag börjat göra mig känd i mina närmsta kretsar som "killen som springer ifrån oss och vinner tävlingar trots att han bara tränar löpning en eller två gånger i veckan". Och det är just detta jag vill komma åt. Vikten av variation, vila, att ta vara på nuet och kanske framförallt glädje i det vi gör.
Om att komma till poängen
Fick ni någon som helst grepp om vart jag vill komma? Vad jag kommer skriva om? Vem jag är? Jag hoppas inte det. Jag hoppas att det krävs betydligt mer än ett blogginlägg för att vi ska lära känna varandra.
Tack för att ni klickade er in här och läste hela vägen till slutet, vi hörs igen om en kvart - fjorton da'r!
