Det här med att se träningen ur det stora perspektivet kan vara lite knepigt ibland. Jag har verkligen fått till många bra träningar under den här första delen av grundträningsperioden. Det har flutit på bra och jag har kunnat träna helt enligt plan och kommit in i det där sköna flowet. Ändå har jag så svårt att inte döma mig själv enbart efter hur det senaste passet gick. För jag är ju egentligen så nöjd med hur träningen har gått den senaste månaden. Men så igår kände jag av en sträckning jag fick i ljumsken för några veckor sedan och det ledde tillslut till att jag fick avbryta mitt långpass under natträningen igår kväll, och ställa in både morgontekniken och Mila by Night idag. En sån liten, liten förändring, men som ändå känns så stor när man är mitt uppe i den. I missad träningstid är det ingenting, jag har ju kunnat cykla i stället. Så det är nog mest att missa två fina och bra teknikträningar som känns tråkigt. Och den där känslan av misslyckande. Att avbryta ett träningspass är så svårt. Då har jag lättare för att från en början bestämma mig för att inte köra, och göra något annat i stället, om jag har en känning någonstans. Men att efter några kilometer i skogen inse faktum och övertala mig själv att det här blir det bara värre av, bättre att låta det vila någon dag, träna alternativt, och så kommer det förhoppningsvis bli bra sen. Det är svårt! Tur att jag har min tränare Thomas som hjälper mig att hitta fotfästet igen och snabbt göra en ny plan för de kommande dagarna. Annars hade det nog lätt blivit dubbla mängden träning i några dagar, bara för att jag är så tjurig och envis mot mig själv när det inte går som jag vill.
Så nu kommer några av de där godbitarna jag har tränat senaste veckan, bara för att jag lättare ska kunna se tillbaka på dem, glömma det där hemska passet igår, och få lite perspektiv igen.
Efter den där veckan med mycket tester på Bosön som jag skrev om i förra inlägget försökte jag springa lite mer i skogen några dagar. Det var barmark igen och förhållandena för orientering var fina. En annan anledning var också att mina benhinnor, som alltid blir lite ömma när jag springer mycket på hårt eller halt underlag, mådde bra av några extra pass i skogen. Så det blev ett tisdagsnatt-långpass, en kontrollplock på onsdagsmorgonen och nattcup på onsdagskvällen.
Det var helt rätt planerat att få in tre teknikpass det där dygnet för till helgen kom nästa omgång snö. Där emellan hann jag med ett pass med löpskolning och häckar på Bosön och två alternativpass på cykeln. På lördagen gjorde jag debut i Parkrun. Ett 5km löplopp i Hagaparken som arrangeras varje lördag kl 9.30 av volontärer som ställer upp och det är helt gratis och bara att komma dit och springa. Så bra! Vill man ha en tid måste man registrera sig på hemsidan inför första gången. Sedan är det bara att dyka upp och springa. Perfekt för mig som bor knappa 5 km från starten. Uppvärmning och nedjogg dit och hem och jag fick perfekt draghjälp av Riina Kuuselo och Matleena Boström på 5km loppet. Ett tufft men härdande högintensivt pass. Inte minst pga vädret, med snöfall under hela morgonen.
Även söndagen bjöd på snöiga små stigar i Ursvik under mitt långpass. Ganska fint ändå, även om jag hellre har barmark för orienteringsträningens skull. Men när solen kom fram och lyste på de snötäckta grenarna under måndagsmorgonen kunde även jag känna att det har sina fördelar med snö ibland. Så vackert! En sån där morgonjogg man bara inte vill ska ta slut, så att jag måste gå in och sätta mig på kontoret resten av dagen.
