Första månaden av det nya träningsåret har passerat och jag har hunnit trappa upp träningen till den mängd jag vill kunna hålla under vintern. Jag har hunnit igenom en cykel av min periodisering och efter det var det dags för årets första runda med tester. Under en femdagarsperiod har jag kört tre tillfällen med tester på löpbandet i labbet på Bosön. Det började med den vanliga omgången laktat- och maxVO2 tester, men redan här kom det in något nytt och jag fick efter mitt maxtest avsluta med 2 maxspurter på 17 km/h och 3% lutning. Tufft att springa tills man inte klarar mer tre gånger efter varandra inom 20 minuter. Men det blev riktigt bra tester och värdena visade på en hög och fin utgångsnivå för vinterträningen. Nästa test var ett 1500m test på löpband som gjordes två respektive 5 dagar efter maxtestet. Ett ganska kort test och lite mer lindrigt att springa en förutbestämd sträcka än att springa tills man inte klarar mer, för det finns ju alltid lite till att pressa ur kroppen. Svårigheten här var att anpassa farten så att det gick så fort som möjligt men heller inte för snabbt så att man inte går i mål eller måste sakta ner massa på slutet. Alla testerna utfördes med mask för att kunna mäta syreupptaget och blodprover för laktatvärdena. Många stick i fingret blev det. Jag är väldigt tacksam för att ha en så bra testmiljö på Bosön att kunna använda mig av och göra kontinuerliga tester för att mäta min utveckling.
För den intresserade kommer här en lite mer utförlig beskrivning av testerna:
Vid första tillfället gjordes alltså ett laktattest, ett maxVO2 test och ett sprinttest (har egentligen inget bra namn på det sista testet). Laktattestet genomförs alltid som 4 minuters intervaller med 1 minuts vila där blodprov tas för att mäta mängden mjölksyra i blodet och på så vis hitta min mjölksyratröskel. Löpbandet står på 0 % lutning och intervallerna stegras i fart. Planen den här gången var att köra på 10, 12, 14 och 15 km/h, men efter den sista intervallen hade jag inte kommit upp i önskad mängd laktat så det fick bli en femte intervall på 15.5 km/h.
Efter ca 15 min vila och lite lätt jogg var det dags för maxtest för att mäta min maximala syreupptagningsförmåga. Här springer jag hela testet på en konstant hastighet på 15km/h och med en ökande lutning där man efter varje minut höjer bandet enligt schemat 0, 2, 3, 4%... osv. Målet är att springa så länge det bara går, alltså ett MAXtest. Det här är svårt, och jobbigt. Huvudet skriker stanna redan efter någon minuts löpning och det är bara att försöka bita ihop och hålla ut. Tänka positivt, fokusera på löptekniken, pusha sig själv till sitt max. Jag klarade 5.30min den här gången. En bit i från mitt bästa test men en bit över vad jag har sprungit tidigare den här tiden på året.
När maxtestet var över fick jag 10 minuters stillasittande vila inför de två avslutande sprinttesterna. Här var det 17 km/h och 3% lutning som gällde, och springa så länge det gick. 3 minuters vila och sedan samma sak en andra gång. Det var första gången jag genomförde det här testet och det var lite nytt, men också ganska kul. Det var lättare mentalt att pressa mig till max när det bara handlade om 1-2 minuter i stället för 5-6 minuter. Men riktigt jobbigt och jag var glad att det var det sista för dagen.
Testomgång två och tre såg lika dana ut och handlade om att springa 1500m så snabbt som möjligt på löpbandet. Första testet gjordes två dagar efter maxtesterna och det andra tre dagar senare. Löpbandet hade nu en sensor som kände av vart på bandet jag sprang. Ville jag öka farten flyttade jag mig längre fram på bandet och för att sänka farten längre bak. Detta var dock inte helt enkelt och ökningarna och minskningarna var inte så lätta att styra. Här bestämde jag mig för en fart jag trodde jag skulle kunna hålla i 1500m och försökte hålla mig där, för att slippa korrigera farten för många gånger. Första testet gick det bra och jag kunde öka lite mot slutet. Andra testet höjde jag min utgångshastighet något och det blev ett betydligt mer slitsamt testlopp där jag inte helt klarade att hålla min fart utan fick några dippar mot slutet. Men ändå 1 s bättre tid den andra gången, alltid något!
