Det är den 20 mars och vårdagjämningen, även om det är svårt att riktigt tro på våren än när vintern biter sig fast. 20 mars innebär också att det bara är 2 månader kvar till start, otroligt vad tiden plötsligt kan kännas kort. Start för vad, undrar kanske någon?
På morgonen den 20 maj har vi, ca 200 förväntansfulla och spända löpare, skeppats över Loch Linnhe från Fort William i nordvästra Skottland, kl 10.00 står vi uppställda för start på andra sidan denna havsvik. Framför har vi ett lopp på 400 km under 8 dagar genom bergen i norra Skottland, förhoppningsvis når vi målet vid Cape Wrath, Skottlands nordvästra udde. Det är starten i Cape Wrath Ultra, den längsta utmaningen jag gett mig på hittills, 400 km genom bergen i en av de mest öde delarna av Skottland. Dagsetapperna varierar en hel del, den första dagen börjar med en liten "uppvärmning" på bara 37 km, sedan väntar etapper på upp till 72 km. Hela tiden gäller det att hålla marginal till cut-off tider både ute på etappen och vid målgång varje dag. Den stora utmaningen lär inte vara längden, terrängen eller tidsgränsen sett till en enskild dag, istället är det nötandet, tröttheten, svårigheten att få i sig energi, slitaget på fötterna dag efter dag som blir svårigheterna att hantera.
Varje dag bär man med sig den energi och mat man behöver under dagen, plus reservkläder och en del utrustning för dagen som är krav för säkerheten. Den övriga utrustningen man har med sig, maximerad till en dry-bag på 80 liter och 20 kg, transporteras mellan nattlägren där det också kommer finnas uppställda tält. Tälten är uppställda när man kommer fram efter dagens etapp, men sedan gäller det att fixa med sin egen utrustning. Efter en dag med ibland över 7 mil ute i bergen, kanske 12-14 timmar i värsta fall mer, är det inte direkt tid för vila. Då börjar kvällsproceduren. Av med blött och på med torrt, få i sig lite mat, ta hand om fötterna, få i sig lite mat, fixa inordning alla prylar och packning efter dagen och inför natten, lite mer mat, förbered packning inför morgondagen, kanske ännu lite mer mat, kvällsbestyr och ned i sovsäcken i bästa fall före kl 22. Det är mat i många små omgångar som gäller för magen vill inte riktigt vara med på noterna efter några dagar och mycket påfyllning behövs. Förhoppningsvis blir det några timmars sömn innan mobilen väcker kl 5, för att i princip göra om proceduren igen och vara klar för start kl 7. Repetera sedan detta 7 dagar.
Varför känns 2 månader så kort? Ja det känns som att jag inte förberett mig något alls nästan. Inför Dragons Back Race för 3 år sedan var vi ett gäng från Västerås som planerade, tränade och diskuterade allt mellan himmel och jord i stort under sett 2 år innan start. Vi sprang lopp för att förbereda oss (och för att kvala in), vi planerade och skaffade utrustning, provade energi alternativ, studerade kartor, Kerstin och Niklas var t.o.m. till Wales och testsprang delar av banan. Nu känns det som att jag inte gjort någonting och det är flera pusselbitar som behöver vara på plats.
Fysiskt: Kroppen måste givetvis vara tränad för sträckan och 8 tuffa dagar på raken. Det är inte helt självklart efter i stort sett 1,5 år med först rehab som sedan övergått i en sakta återuppbyggnad. Kroppen håller nu, men det är långt ifrån den volym på träningen som skulle vara bra och alldeles för lite, nästan inga, riktigt långa pass. Det finns inte mycket att göra åt detta med bara på 2 månader kvar, jag får förlita mig till den plan jag har med lite ökad volym och några omgångar med många träningsdagar på raken. Hoppas också att den grund med lågintensiv uthållighet som finns skall räcka långt.
Praktiskt: Inför Dragons Back Race gjorde jag nog första packlistan, med vikter och shoppinglista för kompletteringar, ett år i förväg. Nu har jag bara snabbt läst igenom Race Info för att se att det inte är några extrema eller udda krav. Det är minst sagt hög tid att göra en faktiskt invägd lista baserat på krav, behov och vad jag har för prylar redan så jag kan komplettera det som behövs. Om inte annat måste all energi för dagarna inskaffas.
Mentalt: Pannbenet måste vara med lika mycket som kroppen för att komma långt och under många dagar. Här känner jag att det är lite mera OK. Efter att ha lyckats med Dragons Back Race har jag hyfsad koll på vad det är som väntar, men bara det att man inte gått och funderat och förberett på olika sätt vara och varannan dag gör att det inte känns riktigt verkligt än. Är jag verkligen i Skottland om 2 månader och fixar i tältet efter en första liten dagsetapp. Får ta lite hjälp av filmen från premiärloppen 2016, bara att titta några gånger för att komma in i rätt fokus.
