Sommaren har rullat på i rasande fart och knappt har semestern börjat förrän man är tillbaka på jobbet igen. Lika fort har det inte gått på stigarna under den här tiden, det närmaste målet i bergen är ju av ett helt annat slag än det jag brukar ge mig ut på. I dag är det 2 veckor kvar tills vi börjar vår vandring upp på Kilimanjaro, Afrikas tak, 5895 m.ö.h.
Egentligen har det nog passat bra med en längre period med lite mera lågintensiv träning, det har bara blivit kortare pass med mera fokus på backar och de berg jag haft i närheten, blandat med en del korta vandringar för att vänja mig vid lägre tempo och mera packning. Jag tror det har passat bra inte bara som träning inför Kilimanjaro utan också för att låta kroppen och framförallt hälarna och vristerna få en lite längre och lugnare återhämtning efter de problem jag haft det senaste året.
Stigarna och bergen är ju precis lika fina i lägre tempo, egentligen ännu finare för man hinner se och uppleva lite mera när inte blicken hela tiden måste ha fokus några meter framför fötterna. Semestern i år blev en rundtur upp i Norrland och ut på Lofoten så det blev tillfällen att uppleva många olika stigar och berg, både på löppass och lite vandringar. Tyvärr var Lofoten mitt i ett lågtryck de dagar vi var där så de bästa bergen där fick vänta tills en annan gång.
Sista semesterhelgen, för en vecka sedan, var det dags för ett genrep inför Kilimanjaro. Det finns inte så mycket berg att träna på här hemma i Mälardalen, men jag, Sofie och Marcus tog tåget till Hälleforsnäs för en 2-dagars vandring på drygt 4 mil utmed fina Sörmlandsleden. Sista chansen att pröva en del prylar inför Afrikas berg och att nöta in vandringssteget även om vi höll betydligt högre tempo än det kommer bli på höghöjden där nere. Perfekt sommarväder fick vi, lagom varmt, lagom mycket sol och helt myggfritt efter den torra sommaren vi haft.
Hur går det då med löpningen mitt i allt detta då? Ja det har blivit mest kuperad och lugn underhållsträning med några pass i veckan på totalt 3-4 mil per vecka. Det känns ganska bra för en bibehållen grund så träningen kan börja byggas på igen i höst inför kommande utmaning i de Skotska bergen nästa vår. Däremot har det inte blivit ett enda bergslopp den här sommaren, det är faktiskt första sommaren sedan 2009 som jag inte kommit iväg på något enda bergslopp. Något måste givetvis göras åt den saken så i morgon åker jag till Fagersta för att vara med på ett litet "bergslopp" på Västmanlands största berg, Landsberget med sina hisnande 217 m.ö.h, ingen risk för höjdsjuka där. Det är Fagersta OK som bjudit in till premiär för Bruksleden Terräng Marathon, 42 km på den roligaste delen av hela Bruksleden. Det skall bli kul att komma ut där igen, men det kommer bli ett lugnt lopp för att inte riskera skador eller något inför Kilimanjaro.
