Jag har sprungit mitt första swimrun och blev helt hög på endorfiner! Det var så mäktigt att kasta sig ut från Bohus-klipoorna, simma genom havet, kravla sig upp på land med hjälp av tången och springa vidare längs med klipporna i ett fantastiskt landskap.
Min man och jag tävlade i lag i en liten tävling som gick av stapeln på Hamburgö på västkusten nu i lördags. Tävlingen anordnades av Stora Stenars Segelsällskap och var drygt 6,5km lång totalt. Inför loppet hade informationen varit knapphändig vilket betydde att när vi kom till starten 1:20 innan start var det helt tomt på folk. Skulle loppet ens bli av? Men det dök upp både arrangör och deltagare och när starten gick var vi ca 60 pers som drog iväg. Några mer vana än andra.
Kristoffer och jag har aldrig simmat längre sträckor än vad som görs vid bad, så vi körde hårt på grodstilen. Löpning i trixig natur hör till vanligheterna så på det stora hela var det en fantastisk upplevelse då simsträckorna var såpass korta (längsta ca 250m) att vi klarade av det utan att bli helt förstörda.
Det var så mäktigt att kasta sig ner i havet. Det blåste rätt rejält så på några av simpassagerna var det mycket sjö och det blev en hel del kallsupar och när vi sprang och rundade en flagga längst väster ut slog stora vågor in över land och skummet skvätte. Det var så ballt att ta sig fram av egen maskin där i naturen!
Vi sprang i löpkläder med obligatorisk badmössa och med helt nya simglasögon. Jag sprang i mina swimrunskor från Vivo Barefoot (som jag vanligtvis springer mina OCR-lopp i) och Kristoffer sprang i sina trailskor från Vivo. Tyckte att de funkade superbra, bra grepp på klipporna och inte sög åt sig särskilt mycket vatten.
Vi var det snabbaste paret som körde grodsim, på totalen kom vi in som 16e par av 30. Lätt att vi vill köra igen något liknande men att tills dess försöka slipa lite på simformen, där finns ju mycket tid och energi att spara. Men alltså vilken fantastiskt tävlingsform! Det är något speciellt att göra något nytt för första gången. Att utmana sig själv, att göra något trots att det kittlar i magen. Det gör gott att våga testa nya saker.
