Varför väljer vi traillöpning istället för asfalt eller bana? Det måste ju ha något med omgivningen att göra, att vi uppskattar naturupplevelsen och de skiftande årstiderna, vädrets ombytlighet och underlagets variationer.
Traillöpningen blir aldrig enformig eller långtråkig, inte på de vanliga rundorna iallafall, kanske under långpass då energinivåerna i kroppen påverkar löparupplevelsen. Men visst håller du med om att ett pass sällan blir exakt som ett annat tack vare naturen och vädret?
Lika underbart som att springa i skogen tycker jag det är att några dagar om året få ta på längdskidorna och åka genom kall vinterskog. Vi på västkusten är inte bortskämda med snödagar så vi får bege oss norrut för att försäkra oss om bra snösport. Veckan vi just spenderade i Orsa Grönklitt går till historien som en av de mest snörikaste och erbjöd de finaste skidspår man kan tänka sig. Det var också mycket snö i backarna så under dagarna åkte vi slalom, tog en god långlunch i toppstugan för att i skymningen ta på längdskidorna och glida ut i spåret straxt utanför stugan. Och då menar jag gliiida, för trots vår mycket begränsade vallakunskap gled mina skidor lätt och enkelt. Den sista kvällen måste vädergudarna ha velat ge oss en vacker avskedspresent för en mer sagolik solnedgång med obeskrivliga färger på himlen och på snön har jag aldrig sett.
Jag väntade i det längsta med att tända pannlampan, och det var som om snön lyste upp skogen och iskristallerna i diset över myrarna reflekterade ljuset. Jag litade på att skidorna kunde hitta rätt våg i spåren och fegade bara i nedförsbackarna då jag plogade vid sidan av spåren. Först när det var riktigt mörkt tände jag pannlampan och det är ju en lika magisk upplevelse som att springa i mörk skog. De frusna trädens märkliga former under snön fick mig att tänka på böckerna om Narnia, när Häxan förtrollat djuren och Lucy finner en förstenad Herr Tumnus.
Har du möjlighet att skida i mörker, prova spåren utan eljus, och våga att släcka pannlampan en stund. Magi väntar dig.
#runstreak2018 fortsätter, jag har sprungit varje dag i snart tre veckor, rekord för mig men ingenting jämfört med många runstreakare som har sprungit i flera år! Vad jag förstår på sociala medier och bland kommentarerna kring denna runstreak-utmaning från Pace on Earth är det en lättnad och glädje bland många som nu börjat att springa minst 20 minuter och minst 1,6 km varje dag. Det är som om de inte förut trott eller upplevt att det är tillåtet att springa kort och sakta. Att människor har känt sig dåliga och inte värda att kalla sig löpare för att de inte springer under en viss kilometertid eller tillräckligt långt. Men enligt reglerna för #runstreak2018 är de löpare när de klarat 1,6 kilometer och 20 minuter. Och det gör de flesta människor som är friska och hela. Alltså kan de flesta människor bli löpare!
Först blir jag glad över alla nya löpare som får uppleva lyckan av att komma ut, känna hur välmåendet ökar och hur lusten till vidare utveckling inom löpningen sakta växer. Samtidigt blir jag beklämd av att så många människor inte vågar springa pga av någon slags bild av hur en löpare "ska" vara eller hur långt och snabbt en löpare "ska" springa. Vi alla som njuter av löpning ÄR löpare! Och där har vi, du och jag, som redan befäst löpningen som en vana och livsstil, en enorm uppgift att visa hur olika vi är, vilka olika mål vi har, hur skiftande våra förmågor är men vår kärlek till löpningen för oss ändå närmare varandra i gemensamma upplevelser och tankar. Uppmuntra alla nya löpare och prata inte om prestationsinriktad löpning som den enda "rätta" löpningen.
Sedan kan vi tycka olika om fenomenet runstreak, om det är bra eller dåligt eller bara ett jippo som pågår en kort tid. Om det får människor att upptäcka glädjen i löpningen, att känna att de duger som löpare och att de förändrar sin vardag så att löpningen får en naturlig del, då kan vi enas om att ALLA som mår bra av löpning ÄR LÖPARE!
Vill du läsa mer om #runstreak2018 och Ellens tankar kring varför hon har hållit sin runstreak igång i över 1500 dagar finns hennes blogginlägg här.
Viktigast av allt - spring av glädje, spring av lust. Njut av det vackra runt dig.
