Skatås fem ryggar. 21 kilometer riktigt tuff traillöpning. Ett lopp jag har spanat på under några år och förtjust fantiserat om att springa eftersom jag tränar i den terrängen flera gånger i veckan. Men aldrig alla ryggar vi ett och samma tillfälle. Inte både fram och tillbaka, plus en slalombacke. Förrän nu...
Loppen som ingår i Skatås ryggar (7 km två ryggar, 14 km fyra ryggar och 21.1 km fem ryggar, förutom barndistanserna) är minst sagt kuperade. Vissa backar är mer som branter där man får hålla sig i med händerna och ibland dra sig upp i trädstammarna. Men eftersom start och mål är vid samma plats går det naturligtvis lika mycket nedför, både på mjuk barrstig och i stenig bäckfåra. Förutom en kilometer asfalt i starten och några hundra meter grusväg på mitten går hela loppet på smal trailstig bland blåbärsris, berghällar och tallskog. Det är en mycket vacker och omväxlande sträckning där den ena branten direkt går över till utförslöpa, för att bli en ny uppförslutning och ny nedförsbacke. Inte mycket löpning på plan mark så lårmusklerna får jobba hela tiden. Men det är ju därför vi springer just det här loppet, för att få kämpa och jobba för varje steg och i varje sekund!
884 löpare sprang de olika distanserna och fem-ryggarsloppet var det lopp som hade flest löpare och hade ökat mest sedan i fjol. Vad ska man tänka på i sin träning inför detta lopp? Distansen säger inget om hur krävande loppet är. Är man van vid halvmaran på asfalt och är ovan vid traillöpning blir man överraskad och kanske avskräckt. Men tänker man sig några härliga trailtimmar i fin och utmanande natur i en fart man är van vid i backig terräng, blir man inte besviken. Rutinerad organisation, glada funktionärer och bra markerat, men det gäller att ha koll på de röda kvadraterna för ibland sticker stigen av på ett oväntat sätt.
Solen sken lagom varmt bakom lite moln, skogen skuggade skönt, det var geggigt roliga spår emellanåt och jag sprang på några av mina favoritstigar. Så härlig bansträckning, och även om mina ben rätt snabbt blev lite sega i backarna så är livet härligt när man får njuta av vacker och krävande stiglöpning. Jag fick sällskap den sista tredjedelen av loppet av en glad orienteringstjej, och det är märkligt vilken ny kraft man får av att prata med någon i de tuffa backarna i slutet. Tack Emma! Att peppa någon och bli peppad tillbaka, att få uppleva den gemensamma kärleken till traillöpningen och naturupplevelserna med främmande människor är så häftigt! Till sist, loppet som sprangs med lite tunga ben slutade i glada skutt och skratt över mållinjen. Ett jättefint lopp, Skatås fem ryggar, och verkligen ett evenemang jag rekommenderar till nästa år! Och grattis till blogg-kollegan Andreas som fick en riktigt fin placering bland herrarna.
Nästa lopp jag ser fram emot är också ett lopp jag kikat på en tid, Bocksten Trail Run. 1 juli går det i Åkulla bokskogar i Halland med distanserna 10 km, 22 km (460 höjdmeter) och 44 km (920 höjdmeter). Ultradistansen 44 km springs som två varv på 22 km-banan, praktiskt om man vill ha tillgång till egen väska med energi eller kläder under loppet. 10 km-loppet kan också springas som en lagkamp med tre löpare i varje lag där tiderna slås samman, kul idé för kompisar eller familjer att tävla ihop på det sättet! Jag kommer att springa 10 km-distansen i bokskogen runt Bockstensmosse och Stora Asjön. När jag sprang här i somras för att kolla in de omtalat vackra trailstigarna sprang jag just vid Bockstensmannens fyndplats, och jag blev lite tagen av spänningen i att det faktiskt var just här man hittade de välbevarade resterna av en man som varit död sedan 1360-talet. För att han inte skulle gå igen blev hans kropp dessutom fastpålad i mossen. Men nu finns han på Varbergs museum och har gett mera kunskap om hur människorna levde, klädde sig och åt på medeltiden. Bocksten Trail Run, det ser jag verkligen fram emot att få springa om några veckor, och föreställer mig känslan av lätta, tassande trailsteg...
Njut av försommarlöpningen!
Instagram trailbykidmark
