Springa varje dag? Är det nyttigt, bra eller ens kul?
Veckan innan jul påbörjade jag min första runstreak, enligt Pace on Earths riktlinjer med löpning varje dag i minst 20 minuter och minst 1,6 km, alltså en mile. På Nyårsdagen var vi sen flera hundra löpare som hakade på januari-utmaningen, kanske lockade av ett nytt år med nya löften om hälsosammare liv och mera träning. Jag skrev om utmaningen i detta inlägg.
Syftet med att springa något varje dag är främst för att hålla igång och låta löpningen bli en naturlig del av livet. Kravlöst och så enkelt som möjligt. Det bygger på din lust och din önskan att må bra, att sakta bygga uthållighet och så småningom, om du vill, utöka till att springa längre och fortare. Men till en början bara vara helt nöjd med den sköna träningen och känna sig tillfreds trots att löpningen inte var lång eller snabb, vilket ofta uppfattas som kriterierna för att vara en bra löpare. I vår Facebook-grupp fylldes flödet av glada utrop, positiva upplevelser och överraskade fd löpare som vågade plocka fram löparskorna igen just för att löpningen och gemenskapen var så tillåtande.
Jag höll uppe runstreaken genom julhelgen med tidig julaftonsmorgonspring, spring innan släktmiddagar och efter glöggmys. Jag sprang en kort runda alla jullovsdagar i Orsa efter både slalom och längdskidor, fortsatte när vi kom hem och vardagslivet tog vid efter ledigheten. Varje dag fram till Sandsjöbacka Trail-loppet, lugnt och stilla de sista dagarna innan för att ha löpsug i benen på startlinjen. Men dagen efter loppet vilade jag helt. Jag tror att både kroppen och huvudet behövde släppa löpningen, det hade varit mitt fokus under rätt lång tid och både det första och sista jag tänkte på varje dag. En dags uppehåll, runstreaken bruten, men nästa dag trippade jag sakta i snön igen. Och kände fullkomlig lycka och tacksamhet över hur kroppen återhämtar sig, fylls på med ny lust och längtan efter nya utmaningar. Jag har nog aldrig tidigare återhämtat mig så snabbt efter ett ultralopp och det tror jag kan bero på runstreaken.
Vad är då vinsten med #runstreak? Jag tror att gemenskapen i gruppen nästan är viktigast. Förutom det inre välmåendet som kommer med löpningen såklart, så tror jag att många deltagare i runstreaken kände sig delaktiga i något större. Kanske delar de inte löpintresset med någon familjemedlem eller med kompisar, kanske vill de inte eller hinner inte springa med en löpgrupp, och då blev denna Facebook-grupp som en upplyftande och påhejande grupp vänner. När januari gick över till februari var det många som fortsatte sin runstreak, den dagliga löpningen hade blivit en ny vana, på väg att bli en livsstil, en början eller fortsättning på ett liv där löpningen är viktig och kraftgivande. Att få läsa om deltagare som aldrig kunde tro att de skulle vilja, orka eller ens fysiskt kunna springa varje dag är fantastiskt roligt! Jag önskar att vi kan hålla kvar känslan av gemensam uppmuntran och inspiration, även i verkliga livet oss löpare emellan och inte bara i sociala medier!
Runstreak skapar en inre motivation, eller rättare sagt ett behov att springa trots att motivation saknas ibland. För ärligt talat är inte löpningen fantastisk alla dagar. Ibland i det nollgradiga spikregnet från sidan är det varken gott, roligt eller kul men man bara gör sitt träningspass för att hålla kontinuiteten uppe. Det är värre att avstå och därmed riskera att få en inre dialog för och emot löpning. Då tycker jag att det bästa är att inte diskutera med sig själv utan att bara göra. Kanske kortare, kanske långsammare, men ändå ge sig ut! Bra kläder och skor, en intressant podd i öronen och löpturen blir definitivt en positiv upplevelse ändå.
En egen runstreak kan du börja när som helst. Och avsluta när som helst. Eller göra om till en träningsstreak som det har blivit för mig nu innan Halvvasan. Springa varje dag under en vecka, under en månad eller ännu längre. Testa hur du mår och om din dagliga löpning får dig att må ännu bättre eller om det är svårt att få till i vardagslivet och istället känns stressande. Tillåt dig att springa sakta, att springa kort, att springa utan tidtagning och utan loggning, för vet du, även ologgade löppass räknas! Känn lekfullheten och släpp allvaret, löpning är glädje, lycka och tacksamhet.
Framförallt, uppmuntra varandra! Ha det fint!