HeaderAD

Nytt år, nya mål.

Jag har de senaste åren engagerat mig som ledare i först klättring, sedan MTB och i två års tid i trailrun. Målet har varit att alla ska bli snabbare, starkare eller mer tekniskt bättre på något sätt.

Nu har jag tänkt om. Istället för att hetsa sig själv och övriga deltagare till att så fort som möjligt bli någon slags elit-satsande motionärer vars enda mål är att vara störst, bäst och vackrast kan man kanske minska prestationerna lite och bjuda in alla att vara med?

En idé smög in i mitt huvud på nyårsafton när jag ledde årets sista träningspass. Vi var ett stort gäng som sprang ett nyårshalvmarathon på Hunnebergs stigar i ett härligt prat-tempo. Vi skojade lite och frågade oss, vad gör alla andra kl 11 en nyårsafton? Därefter följde diverse mer eller mindre retsamma svar och lustigheter som jag inte minns men frågan hängde kvar och förökade sig till fler liknande frågor.

Vad gör alla andra när vi springer? Varför springer inte de också? Hur kommer det sig att jag är ute och springer? När blev jag löparfrälst? Varför? Hur?

Jag tänkte en del på detta under årets första veckor och till slut kom jag fram till någon slags slutsats.

Om vi börjar med frågorna: Hur och varför?

Jag köpte ett par löparskor på rea i akt och mening att börja springa bort diverse kvarglömda kalorier på min kropp. Vid starten fick jag ont över allt och fann det ganska trist att harva runt på grusvägarna i närheten av mitt hem men jag gjorde det av ren envishet och fåfänga.

Sen kommer frågan: När blev jag en totalt löparfrälst trailrunner?

Så fort jag provade att springa i skogen på stigar istället för på vägarna. Det räckte med en enda gång så var jag fast.

Hur kommer det sig då att inte alla springer 21km på nyårsafton?

De har inte provat.

Jag skall ge alla möjligheten att prova tänkte jag.

Hur långt kan man som ofrälst förstagångstrailrunner tänkas springa då? Vem vet? Jag gjorde en chansning på 4km. Satte mig vid min datamaskin och skapade evenemanget Nybörjartrail. Tack vare att jag knappt använder sociala media till annat än att posta löprundor och svettiga selfies och att jag är administratör på klubbens sida nådde jag nog rätt så långt med min inbjudning. Dagen innan nybörjartrailen var det nog i alla fall 11 personer som anmält sig och ett större antal som var intresserade.

Döm av min förvåning när det kom 32 personer kl 10 en kall söndagmorgon i slutet av januari för att springa med mig i skogen. Jag trodde inte riktigt att det var sant. En engångs företeelse, nyhetens behag eller något åt det hållet. Alla deltagarna var jätte glada att någon äntligen ordnade något för nybörjare.

Jag fick lov att ordna en likadan tur följande söndag för att se om någon ville fortsätta.

Då kom det 37 personer!

Jag har nu helt ändrat mina målsättningar som ledare från att satsa allt på förbättringar till att bredda antalet deltagre, till att visa alla som vill vara med hur lite det krävs för att börja. Allt blir så mycket roligare om man är flera. Man märker inte ens av att man är trött när man springer tillsammans. All energi vi gör av med hälls tillbaka som ren lycka.

Jag ska få hela världen att springa i skogen, och jag ska ha roligt hela vägen dit.

Vi syns i skogen. Puss på er

Liknande inlägg

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X