HeaderAD

Sjukdomarnas årstid.

Utsiktsplatsen, Flo Klev, Hunneberg

Det känns rätt gött att få komma ut och springa igen. Hösten har fyllts med nässpray och halstabletter, maginfluensor och hosta. Jag är inte helt nöjd med att sjukdomarna avlöst varandra i en faslig takt men nu vågar jag nog tro att ljuset i tunneln inte är ett illasinnat tåg.

Det är klart att det märks på formen att kroppen varit i försvarsläge ett långt tag men inte så mycket som jag trott. Första passet efter min härliga 3-veckorsförkylning var jag rätt trött men helgen därpå kändes det nästan som vanligt igen. Nu hoppas jag bara att jag slipper fler bakslag och kan fokusera mer på min löpning.

För närvarande ligger jag bara på ett pass i veckan och det duger inte åt herr Sandberg. Planen inför hösten var att få in tre pass per vecka och som minst två. Tyvärr har sjukdomar och en hel del arbete satt käppar i hjulet för det. Jag tror inte heller att det vore klokt att genast dra igång träningen efter en längre konvalescens med att försöka ta igen alla missade pass, då är det nog bara en tidsfråga innan  man ligger där med feber, busar i näsan och självömkan/förakt. Nä… En mild upptrappning får det bli. Ett andra pass i veckan med mer fokus på att bara komma ut och springa en stund än att slå några rekord.

Nog med ynk.

December är ju sammanfattningarnas månad. Så vad har hänt under 2016?

Jag har sprungit en del tävlingar, mest trail men även en del annat. Har du som läser detta aldrig provat ett OCR lopp så har du missat något. Det kombinerar Traillöparens förkärlek till att löpa i gegga med diverse roliga hinder. Man får ofta chansen att bada i väldigt kallt vatten också. Rekommenderas varmt.

Jag sprang Bagheera Fjällmarathon i ett väder ingen kunnat tro dagen innan. Vi anlände till Lindvallen sent på torsdagen innan loppet och möttes dagen därpå av ett mycket tråkigt väder. Regn, dimma och blåst. men fram åt kvällen lättade det lite och på lördag morgon var det något helt annat. Sol och klarblå himmel. Loppet gick bra tills jag fick kramp i vaderna, då blev det tuffare.

Jag har fått ett stort antal nya vänner tack vare all löpning i grupp. Lika barn leka nog bäst, det är nog ganska svårt att undvika samtal när alla har samma intresse.

Jag har börjat lära mig att inte rusa iväg som en galopphäst i början av löpningen! (tack till min vän Johan Lindqvist) Därigenom blir jag inte slagen med en slägga och tappar all kraft på sluttampen utan har ofta liiite kräm kvar att sätta in vid spurten. Samt att ett jämt tempo är trevligare att springa i för alla andra om man själv är den som leder passet…

Det har naturligt vis hänt jättemycket annat under året men ska jag rapa upp allt det så tröttnar både ni och jag…

Jag hoppas att alla får nya Trailskor av tomten och att ni avslutar med ett härligt löppass på nyårsafton.

Det är en glädje att få dela med mig till er av mina tankar, idéer och funderingar. Jag hopas att något av det är värt att läsa och att ni kanske tittar in och läser något mer framöver.

God Jul, Gott Nytt År och Puss på er

Liknande inlägg

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X