Sommaren – en av mina fyra favoritårstider för löpning! Äntligen är kvällarna varma och ljusa. Skogen är fylld av dofter och fågelkvitter. Semesterns löparäventyr närmar sig och trail-loppen duggar tätt. Trots att träningen varit minst sagt ofokuserad i vår känner jag mig ganska stark i löpningen. Det är lätt att springa, benen trummar på och humöret är på topp.
Då händer det som inte får hända. Jag får löpförbud. Jag förstår först inte vad fysioterapeuten säger till en början. Löpför-vaddå-saruattdethette? Förbud? Nä, men det går ju inte. Inte nu. Inte någonsin.
Jag erkänner att det egentligen inte kom som någon chock. Att träningen varit lite spretig och ofokuserad i vår har bl.a. berott på att kroppen bråkat med mig. Jag har haft ont i en fot, liksom känt som att benet under framfoten varit på väg ut genom skinnet? Det har säkerligen påverkat hur jag belastat andra foten som i sin tur bjudit på en ökande stelhet och ömhet över hälsenan. Och när jag, med ljud som om jag vore en mycket gammal tant, lyfte upp foten för att undersöka min ömmande häl efter en löprunda förra veckan så upptäckte jag till min fasa en knöl på hälsenan. H**vete! Jag borde inte ha googlat, men det gjorde jag såklart ändå. Och dagen efter ringde jag och bokade tid hos en fysioterapeut som själv älskar träning, som skulle förstå mig när jag kommer dit och säger att jag MÅSTE få träna för att må bra, att löpningen är lika självklar som andning under sommaren. Han kan väl ändå inte säga stopp?
Men det gjorde han. Hälseneinflammation. Risk för att den går av. Excentriska tåhävningar. Alternativ träning. Inte riktigt vad jag hade hoppats på att höra.
Men ok. Han sa ju inte att jag inte fick träna alls. Jag har ju trots allt fortfarande en kropp som bär mig, och kvällarna är fortfarande varma och ljusa. Jag får pumpa både racercykeln och MTB:n som stått och samlat damm i garaget och lägga upp ett styrkeprogram utan hopp och skutt. Jag ska passa på att bli stark, jobba fokuserat med aktiveringsövningar och förbättra min rörlighet. Sedan, när hälen är med mig igen, när kroppen är redo, då ska jag sakta men säkert stegra min löpning. Jag ska lägga band på mig och om jag lyckas, om jag kan träna smart och ge kroppen tid att läka, då ska jag ge mig själv en löparupplevelse i belöning.
Så. Nu behöver jag Er.
Vad är Ditt bästa tips att ta till vad det gäller motivation och rehabträning? Och var drömmer Du om att löpa? Låt oss inspireras av varandra! Klara, färdiga… Pepp!