HeaderAD

Drömstart

Så är årets tävlingspremiär avklarad. Som ni kanske har läst här förut så bestod min uppladdning inför tävlingen av ett par veckor med sjukdom. Men träningen tidigare i vinter har varit bra så förhoppningarna att få till ett bra race fanns fortfarande.

Men det var bara en knapp vecka innan start som jag kunde börja röra lite på mig vilket normalt sett kan innebära en stress då man känner att man tappat en massa träning. Så här i efterhand så är jag väldig nöjd med beslutet jag tog att inte försöka träna i kapp förlorad träning utan i stället lita på det jag gjort tidigare  vinter och bara ta det lugnt och försöka bygga så mycket överskott i kroppen som jag kunde.

Så när jag satte mig i bilen på fredag morgon och åkte ner till Trosa för att möta upp resten av laget så kände jag mig ganska pigg men lite osäker på vart jag stod.

Väl på startlinjen så var planen klar. Håller det så håller det, jag startar offensivt och försöker gå med i täten från början och känner efter hur kroppen svarar.

Ganska så snart så var vi 3 st som kommit loss. Jag la mig efter dom andra två och ”gled” med. Inser att kroppen svarar bra och att jag inte behöver ta ut mig speciellt mycket för att gå med första delen av varvet.

När vi kom in på den andra delen av banan som är lite mer teknisk och lite mer kuperad med tuffare backar så kände jag att jag var starkare än dom andra två.

In till första varvning så tog jag beslutet att inte stanna vid min dropbag utan bara springa rakt igenom då jag hade gott om vätska och energi kvar. Då dom andra två stannade så gick jag ut i en liten ledning. Men ganska omgående så var vi samlade igen och här började tävlingen på riktigt för mig då en av dom satte upp ett riktigt högt tempo och det gick upp för mig att det är på den första delen av banan som jag kommer att slita för att hänga med. Jag hann här tänka både en och två gånger att det bästa kanske ändå är att släppa här men bestämde mig för att bita i hop fram till dom lite tuffare backarna kommer och hoppas på att tempot går ner. När vi väl kom fram till backarna så gick tempot ner så pass mycket att jag fick en lucka utan att jag behövde ta i speciellt mycket så återigen så var jag i ledning i varvningen. Samma visa igen, ganska snart så var vi samlade igen. Här bestämde jag mig för att ska det här funka så måste jag försöka skapa en lucka på samma ställe igen och sen ut på varv 4 ge det jag har för att inte låta dom komma i kapp igen. Planen höll och från varvningen ut på fjärde varvet så såg jag ingen av dom igen.

Nu vände fokuset lite för mig då jag visste att Rasmus från samma lag som jag alltid avslutar sjukt snabbt så var det bara att försöka hitta ett jämnt snabbt tempo så inte Rasmus skulle få vittring och få syn på min rygg. Det var först när jag hörde musiken från målområdet som jag vågade ta ut segern. En riktigt skön känsla att korsa mållinjen först.

Nu blir det att ladda batterierna igen och gå in i en ny träningsperiod. Den 19:e maj så är det dags för nästa race. Då åker vi till Rumänien för att delta i Transylvania 100 km. Mer om den tävlingen kommer här inom kort.

Till sist vill jag tacka gänget som arrangerar Åda Wildboar, Absolut en av mina favorittävlingar på året. En bana som är fantastisk och ett arrangemang med mycket hjärta. En tävling som jag verkligen rekommenderar. Vill även skicka ett stort tack till sponsorer och till alla i och omkring Team Billingen X-Trail som gör det både enklare och roligare att hålla på med det jag gör.

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X