Kände att jag hade något stort på gång i måndags när jag betade av både löpning och styrka i gymmet. I gymmet försöker jag just nu fokusera på övningar med skivstång så som marklyft och knäböj. La även in en del axelstyrka med lättare skivstång och well, jag fick lida duktigt av den träningsvärk som följde dagarna därpå.
Jag var upplyft och pirrig och känslan av att äntligen vara på g med något som kan likna träning värmde gott. Så på tisdagen la jag in mitt första cykelpass till och från jobbet. Yihaa, det gick svischande lätt att cykla till jobbet. På vägen hem var det kanske inte fullt så muntert då rygg och knän började gnälla av ovana.
På onsdagen rörde jag mig graciöst som ett kylskåp men mjukade upp med ett simpass tillsammans med Kicki. Allt var frid och fröjd tills jag i ett oanat ögonblick försökte mig på att inhalera vatten. Det gjorde fruktansvärt ont och jag hostade och hulkade om vartannat innan jag återfick fattningen och insåg att det var en usel idé att försöka tömma bassängen och istället fylla lungorna med vatten.
Min fantastiska tredagarssvit skulle toppas med träningseventsfrukost med Lofsan och mer löpning på torsdagen men då något surt och svidande bosatt sig i halsen så avstyrdes dessa planer. På fredagen vaknade jag med smärta á la halsfluss och sjukdomen var ett faktum.
Alla träningsplaner har därför skrotats och total vila och sömn har prioriterats. Rätt kasst när Instagram översvämmas av ljuvliga höstbilder men hey, jag låtsas att det regnar och fortsätter att kolla serier, titta på kattungar och spela familjespel.